Tilphys blogg

Vaknade nyss och igår var helt psykad, allt blev som inte planerat.
Var ute och åt middag hos min farfar, efteråt drog vi ut och skulle ta oss en öl men slutade med lite för många så jag fastnade där, råkade träffade lite gamla polare och träffade även nytt folk på köpet.

Svepte, blev askalas, drog på nattklubb och drack ännu mer..
Dansade sönder mig, var så mycket folk där, tappade bort alla och stod själv med några jag inte kände.

Hittade dem ändå tillslut och så drog vi.
Har aldrig någonsin haft så ont i fötterna, fick halvt halta hem.
Fick nästan snefylla men lyckades avleda känslorna som var jobbiga.
Däckade omgående med världens spykänslor haha, idag mår jag dock lite bättre.. Men lite skakig är man.

Nu bakfyllekäk.
Adios.

Har sprungit på banken och fixat en hel del idag, postat viktiga papper och kommit igång lite.
Var på promenad, rensade tankarna som just då var i fullvarv, nu står jag och Jawa i köket och steker kött och fixar potatisgratäng.

Är liten slav till mamma dessutom, städar och donar.

Jobbigt men..
Så.
Jävla.
Välbehövligt.

Det luktar gott hos mig atm.
Hungrar snart ihjäl.
Till maten blir det massa skräckfilmer..
Hahahahaha, jag fick inte många timmars sömn inatt.. Vi har nämligen en tendens att skrämma upp varandra lagom mycket, så vi låg mer eller mindre i varandras famn innan vi fick någon typ av ro.

Sitter i bil med Simon och Jawa, pumpar musik och mår allt för bra.
Vi har suttit här ett bra tag nu.
Äta baconchips, snacka.

Myskväll.

Miss bitter.. Det kan man lugnt säga.
Slumrade till sista halvtimmen innan alarmet skulle gå, med andra ord så sov jag ingenting inatt.
Vaknade när det ringde och gick upp när jag höll på att somna om.

Är vid det här laget döende men lyckades få på mig kläder, hyvla i mig lite frukost och skulle precis gå ner till bussen för att åka till terapin när jag helt plötsligt inte hittar mitt busskort, blev stressad och vände på allt tänkbart i mitt rum men insåg då att jag måste ha tappat det från kvällen innan.
Minns att jag satte mig på sängkanten och skulle nog precis bryta ihop men lyckades nog somna sittandes istället, haha.
Nu sitter jag här nyvaken, förbannad titt som tätt, hungrig och uttråkad.

Ska börja kolla någon ny serie och imorgon får jag ta en promenad till banken.
Och det lär bli en jäääääävligt lång sådan, oh well.
Hatar seriöst att gå långa sträckor själv utan sällskap, det är en plååååga. Speciellt nu när det är så jävla kallt också.
Inte ens musiken tillfredsställer mig i det läget.

Nu?
Inte dömande tankar.
Inte övertänka saker.

Jag måste försöka lösa den här stora knuten med allt men jag vet inte vilken ände jag ska börja i, önskar att någon kunde hjälpa mig för ibland är det super jobbigt att fixa hela alltet på tu man hand.

Jag måste få fart på saker..
Sjukskrivningen, skola, terapi.
Men det är ju inte lätt när ingen svarar på mina ansökningar.

Träffade bästa Amanda över några öl.
Var fett mysigt.

Kom nyss hem, lär ta två öl till innan jag ska sova.. Haha "sova".
Terapi imorgon bitti, ughhhh.

Nej men jag är glad idag.
Jäääääävligt glad.

Trött på livets alla bekymmer så jag drog förbi systemet och köpte några öl, var ett tag sen.
Kollar dessutom Djurgårdsmatch så det är nice.

Inte för att det gör någon skillnad på mitt just nu "sugiga liv" men..
Ska nog gå och bli blåhårig i veckan och köra en dermal anchor piercing om jag törs.
Ser jag förjävlig ut i det så gör det ingenting med tanke på halloween, haha.


Det lär nog bli rätt snyggt ändå.
Åh, mitt huvud är på snurr och högvarv.
Vill göra tusen förändringar på sekunder.

Allt är så jävla kaos men ändå känns det onormalt bra.
Är så uppe i det blå, hej hypomani.

Är helt nergrävd i min egna värld, har kollat serie efter serie hela kvällen.
Har ingen tid på psyk förräns Tisdag så jag får hålla mig tills dess, fick iallafall nyss ett uppmuntrande sms av min bästavän så jag kan lova att det hjälpte samt att jag behövde det.

Hela veckan som har varit.. Har mer eller mindre bara inneburit stress och ångest.
Inte nog med att en kompis försökte ta livet av sig.. Efter vår utgång ihop igår.. Det kändes. Hade kunnat stoppa det bara jag hade åkt med henne hem men jag kunde inte, hade saker att göra men visste inte att hon mådde så dåligt.

Är ganska låg, behöver mina mediciner men kan inte.. Dem är för dyra och jag får panik.
Känner mig tom och utbränd men försöker ändå kämpa utan att självskador.
Är så trött på att vara "ensam".
Måste..hålla..ut.

Ngkdkneornrnfufujfjfnfm. Bajs.

Pappas dåliga samvete som pratar?
Ett nytt Xbox, två konsoler och shitloads med bra spel.
Man tackar. Hejdå omvärlden typ?


Är fortfarande arg på honom, har varken hört av mig eller tackat.
Mamma kom nämligen hem med det nyligen och hälsade att det var ifrån honom.
Bryr mig egentligen inte men ja, u got it for free so why not?

Blir iofs bra..
Då kan jag lägga ner min tid på att spela mer igen, det hjälper mot ångesten, så lite glad är man ändå.
Men jag tänker fortsätta plåga honom genom att visa mina gränser. Han passerade dem för sista gången.

Trodde aldrig såhär men ändå gjorde jag det.
Hade en rutten konversation med min far idag och det var allt som behövdes för att få banden brutna. Bad han mer eller mindre att dra åt helvete och har satt ett ultimantum på min mor.

Vill inte ha en pappa som ändå bara förnderar mig, dessutom inte inför mina vänner.
Jag söker inte någon typ av uppmärksamhet och hans hjälp är den sista jag behöver för att överleva. Vilken hjälp har jag fått av honom förutom några öl betalda då och då när jag varit som mest deprimerad.
Den idioten är anledningen till mina problem idag, ändå stöttade jag honom genom allt, även under hela min barndom.
Var rädd för honom under hela min uppväxt, aggressions problemen, alkoholen.. Jag låg under min säng och grät när han kom hem från krogen.

Allt jag har fått av honom från ålder jag föddes tills 18 års ålder var att få höra vilken värdelös horunge jag var.
När jag försökte ta livet av mig förra året och hade som mest alkoholproblem så kom han till sjukhuset och lekte "orolig" för att sedan lämna mig på avdelningen ensam. Tre dagar senare bjuder han ut mig.
Den människan har jag försökt att hjälpa sålänge jag kan minnas och beskyddat från både myndigheter och osköna människor.
Skämmer ut mig inför vänner, dåvarande pojk/flickvänner, drar in mig i problem och i hans missbruk. Det är det ända han kunnat åstadkomma.

Jag kämpar för att må bra, vartenda dag och vad gör han?

Förnedrar, spottar på mig och ljuger om dem mest hemska sakerna någonsin FÖR ATT NÅGON SKA TYCKA SYND OM HONOM. Som vanligt, som alltid.

Jag har försökt ta livet av mig en gång ordentligt, du?
En jävla tönt som lägger sig på tågspåret, rispar sig med en kökskniv och skryter om det efteråt sååååfooooort livet blir lite jobbigt. Om det nu också inte är en lögn, du lägger in dig frivilligt på psyk och hoppas på att någon ska klappa dig på axeln.

Du är död i mina ögon, din jävla @%#^#*#*
Spyr på att du är min farsa, hoppas du får känna hur jag känner. <--- du skulle inte ens kunna hantera det.
Egentligen vill jag bara slå en skruvmejsel i huvudet på honom, men det är inte han värd.

Imorgon ska jag träffa min Cthulucookie och som jag längtar!
Blir några öl och bara chilla, lillördag so why not?

Livet är faktiskt okej just nu.
Det är lite bollar i luften så vi får hoppas på att det blir några förändringar snarast.
Hursomhelst så tar jag mitt pick och pack oh drar hem till kakan i några dagar nästa vecka, ska bli fruktansvärt skönt och bara kunna koppla av.

Ovärt inlägg yes.
Men jag är glad.