Riktigt namn:
Becky Civilstatus:
Kär
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Kreativitet
Bor:
I skogen
Politik:
Miljö
Dricker:
Te
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Galen
Medlem sedan:
2008-12-20
Jag är i lilla Borlänge igen.
Jag får lite panik av att bara finnas i det här huset.
Jag måste hitta en sysselsättning.
Men allt jag har är nästan i Leksand.
Ugh.
Åker till karln i stockholm I helgen och firar mitt nyår där med honom.
Det blir fint.
Jag har också ett sjukligt behov av att bara kasta pengar på massor av kläder just nu också.
Skulle kunna säga att det är onödigt, men det är det ju faktiskt inte.
Jag har väldigt lite kläder som jag kan bära.
Har ändå lite dåligt samvete över hur mycket jag panerar att konsumera.
Vill också tacka TV3 som visade Victoria Secret fashion show igår. Perfekt tild till efter det att jag hade ätit min lilla julbuffé.
Åt hemmagjorda chokladpraliner medan jag tittade och mådde bra.
Det här är för övrigt en jämförelse mellan mig i December 2011 och December 2013.
Gick till skolköket och bakade lussekatter efter skoltid idag.
Mest för att kunna göra en egen sats med veganbullar, men lyckades ha ganska kul åt den andra och något mer enorma dagen också.
(Åt dessutom upp nästan alla vindruvor som fanns i köket när ingen såg, hihu.)
Hade också lerkroki idag.
Jag vet ju att det är så himlans lärorikt.
Men jag avskyr verkligen det och min hjärna blir ju bara till mos.
På fredag åker jag till Stockholm igen och hälsar dessutom på Seidur på vägen.
Så himla glad.
Har fått frågan om vad jag önskar mig i julklapp av mina föräldrar.
Blev egentligen helt mållös för att jag verkligen inte förväntade mig att jag skulle få några sådana.
De har betalat helt galet mycket åt mig under det här läsåret och de kommer behöva betala ännu mer under nästa.
Hjälp.
Blev exalterad och tänkte önska mig massor av kläder som jag behöver ganska mycket.
Sedan insåg jag att inget av det är från en svensk sida och att det ändå inte kommer komma fram innan jul.
Vågar knappt säga pengar, eftersom att jag frågar om det varje månad ändå.
Uh.
Men tjohej, jag lade upp ett nytt lite simpelt halsband på etsy sådär!
Jag beställde nyss tre läppstift och två ögonskuggor i fina pastellfärger från etsy.
Sådant som jag lyckas göra såhär i början av månaden.
Jag skyller på att det är livsnödvändigt för mig att vara färgglad och därmed glad själv när det är en nedrans vinter på väg.
I helgen är det julbord+julmarknad här på skolan, så jag är i en process där jag gör lite mer simpla och snabba smycken som går att sälja för ett överkomligt pris för marknadsbesökare.
Inte det lättaste att göra, och inte det lättaste när det kommer till att sätta pris heller.
Jag har än så länge satt väldigt låga priser på mina smycken, vilket jag inser att jag inte kan fortsätta med om jag ska kunna livnära mig på det i framtiden.Det är så sjukt svårt för mig, när jag har tendensen att vara ganska självkritisk ändå.
Tyvärr förstår många inte heller att riktiga hangjorda smycken faktiskt kostar en rejäl slant, herregud min lärare tar för tusan runt 600 i timmen för det hon gör. Jag har tidigare tagit runt 500 kr för ett par smycken som tog mig två veckor att färdigställa.
Självklart är jag inte i närheten lika effektiv i mitt arbete som min lärare, "men ändå".
Jaja, kom förbi om ni skulle vara i krokarna, vilket jag förmodar att det inte är många på den här sidan som är.
Jag blev klar med ett par nya hängen igår.
De första jag gör på ett tag nu och de första jag gör med några av de nya tekniker som jag lärt mig.
Så ja, jag skulle inte säga att de är perfekta, men jag planerar att göra fler liknande och tror att jag kommer att få till dem ännu finare.
Gjorda med ammoniter och mässing. De har svart oxiderade detaljer och en lite "sliten" yta för att få ett lite antikt utseende.
Sedan köpte jag också världens sötaste mobilväska igår.
Jag har inte skrivit på ganska länge inser jag.
Emocorebloggen är det stället där jag vanligtvis brukar spy ut mina känslor och krångligheter.
Jag har inte behövt det på senaste tiden tror jag.
Trots att jag emellanåt fortfarande känner mig kass på alla vis så går det ju ändå över.
Jag lever och har det bortskämt bra helt enkelt, vilket nog är det enda som jag egentligen mår dåligt över nu för tiden.
Jag mår bra, och jag skäms nästan över det.
Jag vet att jag inte är världens bästa vän, att jag inte är så social som det kanske krävs för att vara en sådan ens. Jag har till och med värre saker än det på samvetet, jag har till och med sårat en person för några månader sedan. Så djupt att han fortfarande tänker på mig varje dag, jag hemsöker hans drömmar och han ser inte någon framtid där han kan tänkas förlåta mig och vi kan tala som vänner igen.
Trots detta så mår jag bra.
På något vis verkar jag bara ha börjat acceptera allt dumt jag gör, försöker dra någon slags lärdom av det och går vidare så snabbt jag kan.
Jag beter mig lite smått som en maskin, byggd för att vara så effektiv som möjligt.
Jag vet att jag lär mig och utvecklas mer än vad jag gjort på år, men samtidigt så vet jag verkligen inte om jag lämnar någon ute och sårar någon på samma gång.
Jag gillar fortfarande att kramas, dricka te, snacka skit och tappa bort mig i mina egna meningar, jag lovar.
Förutom allt det här så har jag låtit några piercingar läka ihop, lite för att ge bättre rum för nya.
Jag känner mig för det mesta gräsligt ful, men orkar inte ta tag i det hela, jag undviker speglar och hoppas på det bästa.
För övrigt så har jag gjort ett halsband med en infattad månsten och månens fraser på kedjan som en present till en kär vän.
Jag fick också mina första smycken sålda genom etsy, en superfin tjej vid namn Ida var det som köpte dem. Hon tog dessutom superfina bilder på när hon bär dem.
Idag blev jag nog magiskt 19 år.
Ashäftigt.
Faste verkligen inte alls.
Jag gillar inte att min släkt känner sig tvingad att samlas på min födelsedag och vara trevliga.
Min morfar ringde i början av månaden och trodde att jag fyllde år då.
Sedan kunde han inte komma samma tid som alla de andra idag för att det var nödvändigt att stycka kött just den tiden.
Gulligt.
Han kom senare. Han uttryckte sig i vargfrågan. Jag tänker inte bjuda in honom i fortsättningen.
Jag är nog bara en sådan där "vargmupp" ändå.
Men jag fick faktiskt en ny del till min lilla John Bauer samling av mor och far, så jag är ganska nöjd ändå.
Åker till Stockholm på tisdag. Saknar min karl så nedrans mycket.
Daniel (http://thatguywhohasallthosecats.tumblr.com) är lite för duktig.
Ritar lite för fint.
Får mig att bli en närhetskrävande liten varelse.
Får mig att bli lite för otålig över att få slinka iväg till Stockholm igen.
Jag inser att detta citat kan uppfattas på lite olika vis, jag blev automatiskt att koppla det till populationen i antal.
För att kapa lite förvirring.
De gånger då jag har hamnat i samtal om framtidsvisioner och nämnt att jag inte vill ha barn så blir jag sällan tagen på allvar.
'Men du kommer säkert ändra dig', 'du behöver nog bara träffa den rätta', 'du är fortfarande så ung'
Min egen mor ville inte ens ta mig på allvar, för att hon sa likadant när hon var i min ålder.
Det handlar inte om att tycka illa om barn eller inte ha ansvar eller känna någon moderslust.
Jag tror säkert att sådana känslor kan ändras eller växa med tiden.
Mitt val handlar om något mer och (enligt mig) större än så.
Man får inte lämna tillbaka en mobil om man öppnat förpackningen.
Jättebra för en strulig Becky som tar inpulsbeslut och ångrar sig.
Får leva med någon sony telefon nu.
Härligt.
Den fungerar åtminstone.
Positiv tjej.
Hade också en till sittning på armen bokad idag.
Men det första som händer när jag sätter i sim-kortet i mobilen är att jag får ett sms från Micke där det står att han ska på tatueringsmässa och måste boka om min tid.
FRUSTRATIONEN.
Imorgon ska jag mysa med min yuume, och det gör att saker känns lite lättare.
(Kan vi kanske åka till någon second-hand butik så jag kan shoppa bort mina känslor med?)
Känner att jag vill ha mer sjalar att täcka mitt hår med.
