Bslidors blogg

Har typ, blodsockerbrist eller något. Har inte ätit på nio timmar och det är inte bra. Brukar liksom äta vart tredje timma, om inte oftare.

Uhhhh, jag vet inte men hjärtat känns tungt utan någon vidare anledning. Och jag hållet på och töntar mig igen och bara uhhh, lägg av Kajsa. Sluta lägga livet i andras händer och hoppas på att något kommer att förändras. Sluta bygga upp tankar om hur det kommer att bli och att det kommer att bli så jävla bra, för det blir aldrig som du tänker dig.

Och det känns så jävla tomt och borta och jag vill inte detta längre. Och jag tänker klaga här för jag har ingen annan plats att klaga på eller person att klaga till, och jag orkar inte vara stark och duktig. För jag är redan halvdöd och jag måste börja leva igen.

Säg nånting, säg nånting nu
Du vet jag får panik av dina tårar
Gör nånting, gör nånting nu
Förstör nånting, slå mig
Förstör nåt, jag överlever

Jag kan inte sluta lyssna och sluta älska dessa låtar och deras miserabla texter. Jag ska faktiskt inte vara ledsen nu, jag avskyr det. Nej, jag ska vara lycklig, även om det känns som att sakta strypas.
Jag ska köpa fler kristaller, jag saknar att köpa vackra stenar. Och denna gång ska de inte vara slipade, behöver saker som är naturligt skeva.

Och förhoppningsvis blir folkhögskolan något jag faktiskt gör, för något måste jag klara av. Lämna denna plats bakom mig och starta på nytt, det behöver jag. Leva ensam i ett litet rum, men en 90-säng, tända ljus och lyssna på kent till klockan tre på morgonen. Visst är livet underbart?

Är det vad jag lever på för tillfället? Sannerligen. Gayromanser är livet.

Romans är livet, det är dock synd att det aldrig riktigt bli som en tänkt, även om det inte är direkt dåligt.

Yey, så roligt att en måste bo med en av sina största triggers.
Seriöst, pappa, lägg av att pressa mig till att arbeta. Jag bryter ihop. Hade mått ganska ok de senaste fem timmarna, allt känndes ganska bra, hade kollat på folkhögskolor osv. Och så kommer du och ska babbla om mitt jobb, och hur jag inte ska sluta och bla bla bla. Lägg av.

Ser fram emot en natt fylld av ångest och helt jävla misslyckande. Ska fucking drunkna i serier och dra till mamma klockan fem på morgonen.

Ugh, klarar inte av mitt jobb, men känner mig så jävla dålig, sluta efter en dag? Ugh, måste dit imorgon och prata, men vill bara fly. Känner för att göra något så jag åker in på akuten och bara slipper allt men så kan en inte göra.
Uhhhhhhhhhhh nej tack vill inte detta längre, vill bara bli bättre.

Idag var jag på arbetsintervju på Vapianom det började med en gruppintervju när vi var 22 personer. Efter den gick 14 personer vidare till en privat intervju. Jag hade turen att bli en av de 14 personer, yeyy!!!

Så nu kommer jag vänta cirka två veckor på svar om jag får jobbet eller ej. Så nu hoppas man på det bästa.

Dagen började bra, men nu går jag runt med ångest och hjärtat känns tungt. Jag vet inte varför, men jag tror allt bara kommer tillbaka till min rädsla för att bli övergiven och tron att folk jag uppskattar egentligen ljuger och hatar mig.
Och fyfan vad jag hatar att jag känner såhär, för jag vet att jag är stark och behöver ingens godkännande. Men jag behöver det också, eller att folk säger vad de tycker om mig.

Jag vet inte, jag är bara paranoid och drar idiotiska slutsatser. Detta har inte hänt på så länge så det känns så konstigt.

Så dagen börja de sådär är på väg till BUP. Så får jag ett mejl (har mejl på mobilen för jag är professionell) så jag bara åh vad är detta. Så är det inbjudan till en JOBBINTERVJU på Vapiano!!
Ihhhhiihihiih, dagen har precis blivit 274% bättre och jag skuttar typ runt på perrongen.

Nu hoppas jag bara att det går bra på gruppintervjun jag ska på, så jag får gå på en privat intervju och förhoppningsvis få jobbet.

Ok, alltså, jag har berättat för mina förädlar och familj att när jag är 18 kommer jag att pierca mig. OCH VILKET LIV DET BLIR.
"Men Kajsa, ingen vill anställa någon sådan" "det är så fult" "usch så äckligt" "jag skulle aldrig göra det". Jaha? Det är min kropp gå och dränk er.

Ska börja skriva ut denna bild och ge den till min familj när de säger att jag inte får göra saker med min kropp.

Idag har jag varit duktig. Åkte till min skola för att hämta ett papper som jag ska ge till arbetsförmedlingen imorgon. Och imorgon ska jag även gå till min psykolog, jag minns inte ens varför, däremot vet jag att jag ska vara där klockan 10 på morgonen. Jag menar, jag blir oftast väckt klockan åtta, men det är jobbigt att veta att man inte kan ligga och dra sig i någon timme.

Men ärligt talat, även om jag bara sovit i 5-6 timmar varje natt denna vecka, så känns det mesta ganska bra. Besluten känns bra och rätt, stressen har försvunnit och jag går ut mer.

Nu ska jag duscha i en timme, för andra gången idag. Längtar tills det blir sommar igen och man kan bada i sjöar och hav, även om jag är paranoid och tror att något vattendjur ska äta mig.