Bslidors blogg

Blir bråvalla snart, och som jag och Kittie gör listor och planerar och massa annat. Tror vi lägger ner allt för mycket tid på detta, speciellt hur vi ska inreda tältet (jävla estetare). Kommer sluta med att vi glömmer mobilladdare och allt annat viktigt, som det brukar gå. Men i alla fall, så kul!

Har bara sex artister som jag vill se, Kittie har säkert någon mer. Tror vi egentligen åker dit för att 1. Lyssna på kent 2. Träffa folk 3. Inreda ett tält 4. Hitta en anledning till att bli fulla igen.

Jaja, det blir en mysig femdagars-tripp som jag får spendera med en av de bästa människorna. Samt att jag firar min födelsedag den 26 (sorgligt nog spelar kent den 27, jaja), så det blir kul! Kombinera det med att jag och Kittie kommer ha varit tillsammans i ett halvår.
Japp, det kommer vara grymt, och vill verkligen träffa mycket folk och bara prata.

Resten av sommaren består av 0% planer, eller, kanske åker till gbg. Har massa folk jag så gärna vill träffa där. Så om jag bara kan börja planera med alla där så kanske det blir lite mer att göra!

Jag vet inte vad jag gör längre.

Pratade om allt, pratade om så mycket, och nu känns allt bara förstört. Varför sa jag ens något? Varför lät jag allt det dåliga dra över igen?
Jag skulle aldrig sagt något, för det förstör och det blir dåligt. Så har det alltid blivit och detta var inget undantag, bara ett misstag. Varför, varför varför. Sluta någon gång.

Jag vill stänga av alla röster i huvudet, all syner, alla viskningar, allt. Jag vill att de ska försvinna precis som förr. Alt går bara nedåt nu, igen, igen efter flera månader mår jag så extremt dåligt. Säkert ett halvår har gått och jag orkar inte, jag orkar orkar orkar inte må såhär igen. Aldrig någonsin igen vill jag vara med om det. Isolera mig, förlora alla som jag precis fått upplevelsen att träffa, förlora förståndet och greppet om världen. Nej snälla sluta nu, jag klarar inte av mer.

Ja?? Tänker på det mer och mer, och det känns bara som om att jag är det. Och jag vet inte riktigt om det känns bra eller dåligt, men jobbigt är det.

Grejen är att jag uppskattar relationer med folk, jag uppskattar att vara nära personer och gör allt det där som samhället ser som "romanistiskt", men utan att jag känner denna romantiska dragning.

Jag kan verkligen tycka om folk, jag kan säga att jag älskar dem, men jag känner mig inte kär, jag känner inte den där romantiska känslan. Och allt är bara så förvirrande. Det är som om jag egentligen skulle kunna vara romantiskt involverad med någon, för jag gillar tanken av vad samhället säger att det är, men utan romantiken. Utan kärlek och bara en stark jävla vänskap som är helt otrolig.

Uhhh, känns bara så skitigt, vet inte vad jag ska göra. Vet inte om jag är det, vet inte vad jag ska göra med mina partners. Vill vara tsm med dem, men i ett queerplatonic relation då. Så att allt skulle vara som nu, bara att jag inte känner mig romantiskt attraherad eller kär till någon.

Fan fan fan, allt blev mycket svårare helt plötsligt.

Börjar veckan riktigt bra. Igår träffade jag Evan (Vilket egentligen var förra veckan, men, lxm, skiter jag i) och ska träffa honom idag igen. Och ska bli jättekul, gillar Evan väldigt mkt. Och imorgon ska jag träffa Evan igen, samt Simon. Har aldrig träffat Simon förut, bara dragit halvt sexuella skämt involverande honom när jag varit med Evan, heh. Men ska bli kul, ser fram emot det väldigt mkt faktiskt.

Och nästnästa helg så ska Evan sova över hos mig vi ska röka på balkongen och dricka. Dock är min dricka snart slut, sorgen är stor. Köp till mig, snälla.

Jaja, ska åka till Evans skola snart, möta honom där, som vanligt, haha. Ska bli fett mys, hoppas det förblir soligt så jag kan bära mina grymt k00la solbrillor. Sw4g.

Japp, ska börja med att bli lakto-ovo, sedan lakto och sedan vegan, om det går.

Kommer vara asdåligt egentligen, pga min höga ämnesomsättning. Men idgaf, är trött på kött. Var vegetarian i två år faktiskt, slutade för ett år sedan. Får se hur jag ska fixa det med alla mat så det inte blir som förra gången, vill inte börja äta kött igen.

Vill även sitta på min balkong (ja, den e min, du går ut till den genom mitt rum, den är min) med någon, dricka te, röka och prata filosofi, skulle vara det bästa just nu. Måste även dekorera balkongen lite känner jag, den är allt för tråkig. Vill ju ha den fin och plantera massa blommor nu när våren är på väg. Inte för att det kommer gå vidare bra då mina katter äter allt som växer.
Men tror vi har lite gamla utemöbler, krukor, jord och annat fint en kan använda för att göra det mysigt.

Måste också städa mitt rum, vill verkligen göra det. Vill få det rent, fint, stiligt och som jag alltid önskat att ha det. Och finner mig verkligen på en god väg dit just nu, men av någon anledning kan jag inte komma nära målet. Jag orkar inte gå upp ur sängen, utan ser på Game of Thrones istället. Jag måste peppa mig själv till att börja, det är inte så mycket att göra egentligen. Eller jo, kanske. Måste sortera en massa, men det tycker jag bara är jätteroligt. Inte så mycket av det tråkiga i alla fall.
Börja nu för i helvete.

Kolla så fin jag gjorde Neptune igår. <3
Jag menar, hin e alltid fin, men fixade lite extra för vi hade det kul. Ska göra mer sen, för det är så roligt.



Tkr ni kan vara lite avundsjuka på oss, för vi har det så bra tsm. <333

Idag har varit en underbar dag, Eller ja, idag och igår, vi har inte sovit. Neptune kom hit igår, och vi drack oss ansvarsfullt fulla och badade, och satt på en balkong och hade det mysigt. Vi utbytte presenter och har haft det väldigt bra. Jag kan fortfarande inte fatta att hin är här. Och är fortfarande lite småpåverkad.

Mitt smink är kvar, så jag antar att mitt ansikte kommer vara helt uttorkat när jag vaknar, men jaja. Orkar inte gå upp nu. Neptune sover och jag vill kolla YouTube, men kommer antagligen somna.

Tre månader var värt väntan på att hin skulle komma hit, och jag är så förbannat lycklig.

Nu ska jag sova i nio timmar, mer än vad jag brukar göra, så förhoppningsvis så kommer det vara skönt.

Hatar mitt liv vid tillfällen som dessa.

Hade först och främst värsta personlighetsrubbningen, så kroppen min blev övertagen av Vanda, vilket var, trevligt... Så hon satt och var helt manisk om hur vi är fast och inget är verkligt och blah blah blah, alltid lika kul.
Sedan satt jag upp i min säng och hade armarna i kors så att jag höll fast dem. Och så slutade min kropp lyssna på mig så satt fast i den ställningen i, jag vet inte ens hur länge, och hade samtidigt vanföreställningar om hur kvinnan som bor under mitt badkar kom upp bakom mig och ville typ döda mig, OCH DET ÄR JU EXTRA ROLIGT NÄR DU INTE KAN STYRA DIN KROPP.

Är typ rädd och sur och kommer inte våga sova nu, inte för att jag skulle låta mig sova iaf. Jag låter så sorglig, men är egentligen bara sur.

Update: Vet inte vad jag ska göra med mitt hår. Om jag ligger på det så kommer min OCD och bara "nope". Men om jag sprider ut det på kudden så kommer kvinnan under badkaret ta det och tar ner mig till minimalerna (omg juste, minimalerna är en ny grej, måste berätta det för bup, kom ihåg det Kajsa). Och kan ej sitta upp heller för då händer samma sak som skulle hände om jag spred ut håret.

Jag borde döpa min blogg till "Jag är sur över att vara psykiskt instabil och prata rom saker som ingen fattar".

Jag måste bara veta om någon annan känner som jag i detta. Men när jag tänker på personer, alltså, kända personer jag inte har träffat men som jag uppskattar, och tänker att de faktiskt existerar, de gör något medan jag skriver detta. De lever ett annat liv någon stans så lågt bort men också så nära, och jag har ingen aning om vad det är, vad de gör, jag vet inget.

Det ger mig en sådan ångest. Att tänka på det, att de finns. Är det bara jag?
För detta är nog det ena som kan ge mig grov ångest, och har det just nu, usch. Det kommer gå över snart, om jag bara slutar tänka på det. Önskar att jag kunde gå och gunga och lyssna på musik, som jag brukar göra. Men det är så sent.

Vill skrika och gråta och skratta och jag är så lycklig, ni kan inte ens fatta det.

Den 3/4, alltså om två dagar, så kommer en av mina partners hit till mig!! Käraste Neptune, som är den person jag står närmast i hela världen, som jag älskar så mycket. Senaste gången vi sågs var den 2 januari, så det har varit tre månader (ge och ta, eller ja, ge).

INGEN FÖRSTÅR HUR MKT JAG SAKNAT OCH SAKNAR HIN.