Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Kreativitet
Bor:
Själv
Politik:
Anarkist
Dricker:
Öl
Musikstil:
Annat
Klädstil:
Galen
Medlem sedan:
2011-03-15
Jag har aldrig spytt, men varit nära några gånger. Smärtan varierar också; ibland är det en nästan magknipsmärta men oftast så känns det som att någon slagit en i magen och att man har typ massor av blåmärken i magen. Smärtan har varit ganska konstant sedan det började.
Han är inte på dåligt humör, han sa att han har tänkt på det ett tag men fortsatt att kämpa utan att våga säga något till mig, men nu klarar han inte mer säger han, det verkar som att det håller på att ta slut, jag vill verkligen inte det. Och just nu klarar jag inte det.
Han har sagt att han inte klarar av distansen, vi håller på att prata om det just nu men han säger bara hela tiden att han inte klarar det, jag vet inte vad jag ska göra.
Det jag älskar mer än livet håller på att försvinna ifrån mig. Nämligen min pojkvän, han är i princip den enda människan på hela jorden som får mig att må bra och som får mig att fortsätta kämpa. På söndag har vi varit tillsammans i 8 månader, men han bor 2 timmar med tåg härifrån och distansen håller på att förstöra allt, jag vet helt ärligt inte vad jag ska ta mig till. För bara några timmar sen kändes allt underbart, och nu sitter jag här och känner hur jag sakta slits sönder.
