För den som känner mig riktigt väl så är fristad något otroligt viktigt för mig, sedan barnsben har jag har skapat och lyckats ta till mig en fristad. En fristad, någonstans där jag kan vara, där jag kan ha ro, där det är lugnt, där jag kan vara mig själv, där jag kan slappna av och känna mig trygg.
Mina "fristadsplatser" brukar oftast vara en plats som är självklart lugn på olika sätt, ha närhet till natur. Dock den största anledningen (förutom tryggheten) är att konsekvensen är att jag blir på något sätt "rent" i huvudet, jag blir inte stressad på den platsen, jag känner inte av min ADD, jag kan tänka klart, klart som källvatten. Så känns det.
Så på den platsen brukar allt kaos i mitt huvud och bröst kunna rinna av mig.
Jag hade tre men nu har jag inte någon av dem kvar längre.
Råd för en ny fristad? Var brukar ni åka när ni vill bara komma bort från allting?
I want you to call me
I dont want to hear from you
I know that there is only one thing that it can bring me
Fact and dowlage
And I know it makes me happy, or does it
But there is somekind of hope inside me
Fuck me hope, it never bring me anything good
I want you to call me
I dont want to hear from you
I want and I dont
I want and I dont
I want and I dont
Hur mycket ska man tåla
Hur länge är det kvar
När får jag vila
Allt jag vill är att försvinna
Sova, gråta, vila
Föralltid
Går det
Är det min tur
När är det okej att få ge upp
Jag har sagt det så många gånger
så vad har jag kvar varför har jag inte gjort det
Jag vet varför jag inte gjorde det jag hade tänkt förra veckan
men nu
När är det okej att ge upp
Har jag redan gjort det, jag tror det
men ändå är jag kvar
Hur mycket mer ska jag få lida
jag vill inte dethär
Hur länge är det kvar
innan jag ger upp på riktigt
När är vi framme?
Den som känner mig lär veta vem det är på grund av mitt tjat, för den som inte känner mig så är det sångaren i bandet Vanessa som är mitt absoluta favoritband och blir därmed min favorit-låtskrivare. Mina tre favoritband är Vanessa, Underoath och With Broken Wings för den som vill ha lite info om mig.
Jag tycker förövrigt att alla borde ge dom gå in på deras facebook och lyssna på deras senaste platta. https://www.facebook.com/vanessaband/app_178091127385 De låtar jag tror de flesta skulle gilla är The Lake, Perfect Sun Perfect Spring, Money och Expanding Space. De låtarna säger väldigt lite om dem skulle jag säga så jag föreslår att min lyssnar på de som är mina favoritlåtar från det albumet- Without me, Chaosbaby och I've been wating for you.
Hur som helst vad jag egentligen ville med detta inlägget är att säga två saker
Att jag är så förbannat glad att jag faktiskt har en kontakt med honom, snackar, diskuterar, drar ut och ta en öl ibland (vilket oftast brukar sluta med fylla hemma hos honom som slutar med att däcka i soffan), det är inte många som får ha en personlig relation med sin "idol" (gillar inte det ordet så jättemycket men det är det närmaste jag kommer), är det någon av er som har en personlig relation med er idol/favorit musiker, författare, konstnär eller annan artist eller företagare?
Här om dagen så var han bäst i världen och skickade mig The Railway Bridge och Replace me with something new albumen. Vanessas två första album som inte tillverkas eller säljs längre, det finns inget på youtube eller annan sida, det som finns är de få som köpte en skiva 2003-2006. The railway bridge och Replace me with something new är två av mina favoritalbum någonsin. De har tagit mig igenom otroligt svåra tider, jag skulle nog säga mina första perioder av ren depression. Dock så blev båda albumen stulna av någon fitta under märkliga förhållanden och nu äntligen har jag fått dem åter igen, är så jävla fucking glad för det för det är precis vad jag behöver just nu, något som gör det lite lättare där jag är just nu. Att dricka nära till varje dag som jag gör nu för tiden är inte riktigt fullt lika hälsosamt.
Så min tanke är att jag kommer börja lägga upp lite diverse texter av Vanessa här. Inte för att jag är en crazy fan-girl utan för att jag älskar de texterna så otroligt mycket, de är välskriva och jag personligen känner igen mig i dem.
Så nu tänker jag avsluta lite sådär drygt: den som inte tål att jag lägger upp deppiga texter, vare sig det är av mig eller en artist får gärna sluta bevaka mig omedelbart. Ja detta inlägget blev jävligt enormt med, lev med det.
Efter att inte ha kysst någon på ett år, efter att ha betett mig som ett svin mot henne gav hon mig ett ultimatum. Jag var väldigt nervös och osäker när jag kom hem till henne, hon spelade Ebba Gröns "Kärlek och uppror" skivan på CD-spelaren och var arg, arg och ledsen. Jag var nervös och osäker, jag vågade inte ge ut hjärtat igen efter att ha blivit så sårad som jag blev sist. Jag vågade inte lita, jag vågade inte pröva, jag vågade inte tro, speciellt inte tro och försöka. för jag hade lärt mig att ingen relation kan sluta utan att någon blir sårad, och nästan alltid har jag varit den som blivit sårad. Men hon gav mig ett ultimatum, att jag försökte på kärleken eller att vi bröt upp vår vänskap, redan då så hade hon blivit min bästa vän. Vi låg där i hennes säng i hennes rosa rum, stela. Vi hade båda gråtit och skrikit på varandra. Jag hade gråtit mycket och en stor klump i magen av ångest, för vad ska man göra? Jag var kär i henne, jag hade förnekat och undantryckt det länge -But babe, you had me at hello. Jag var kär, men jag vågade inte vara kär, vad gör man när man vill någonting man inte vågar? -Försöker.
En klok tjej sa en gång: Du kan inte veta om något funkar fören du har försökt. -Så rätt hon hade.
20:40 Hon sa: Nu får du fan bestämma dig, antingen kysser du mig nu eller så går du ut igenom dörren. Jag var så nervös och osäker, ville nog fly, jag vågade inte göra val.
20.45 På CD-spelaren så spelades det "We are only in it for the drugs". Men jag tog mig ändå samman och sa till mig själv Fuck this shit. jag lutade mig över henne och kysste henne. Jag kysste hennes läppar och det var magiskt. Världen tycktes dra sig samman, och för den stunden var det bara vi som existerade. Jag kände ur stjärnorna drog sig närmare oss, färger som sprakade. Vi kysstes och kysstes. Jag släppte hennes läppar för ett stund, hennes ögon glittrade och vi log. Jag tror att en tår rann ner för min kind. Hon sa- Det var väll inte så farlig? och jag höll med.
Vi fortsatte kyssas och jag släppte inte hennes läppar först klockan var nio och hennes far sa att det var tid för mig att gå hem. Vi fortsatte ett litet tag till bara för att vi inte kunde sluta.
Den augustikvällen gick jag hem leendes mer än jag någonsin har gjort, jag gav henne från den kvällen mitt hjärta.
Vi var ett par efter det i nästan tre år och jag hade aldrig en stund utan henne i mitt huvud, varje del av min dag fanns jag till och stöttade henne. Jag kommer nog alltid älska henne lite och jag kommer aldrig glömma den kyssen.
För den kyssen gav mig liv.
Det är över nu
Och jag som aldrig gillat nostalgi
Jag gråter nu
Så släck mitt ljus
Över nu
Och jag som alltid ville vara fri
Vill fångas nu
av din sköra röst
som alltid sprack
när du behövde tröst
Våra fötter är en meter
över marken
Jag visste att
Du skulle bli stark sen
Växa några meter innan sommaren blir oktober
För sex, musik och våld var det vackraste som hänt mig.
Jag ska sluta citera Kent och skriva något ordentligt nu.
Men det gör verkligen ont. Jag sitter och försöker förstå, det känns på något sätt ofattbart.
Men jag orkar inte, jag orkar inte mer. Eller är meningen att man tvinga sig själv?
Handlar det om att jag inte var lika stark som dig, eller var det bara jag som var svag?
Det som gör mest ont är att det är nog försent och att det är mitt fel.
Jag borde tagit tag i mig själv, tagit tag i mina problem, gjort det jag lovade. Men det gjorde jag inte och jag får stå mitt kast där. Men nu är det försent.
Sedan finns ju också sidan att vi är olika och hon vill något som jag inte kan uppfylla, mer om det tänker jag inte skriva då det vore oschysst att lämna ut henne.
Jag önskar att jag var mer. Jag önskar att jag var bra.
Jag ska försöka att börja blogga mer ordentligt och någorlunda regelbundet. Dock så vet jag inte vad jag ska blogga om.
Om jag bloggar om andra personer, vänner, partners osv så blir tråkigt då det bara handlar om det jag upplever om den, det behöver inte nödvändigtvis vara någon som ens vet vem den är. Med andra ord tråkigt.
Hur jag mår, whinewhinewhine. Jag vet att jag har flertalet vänner som är intresserade av hur jag mår för mitt bästa. Men ska jag skriva om mitt mående så blir det whineblogg 9.6 av 10 gånger. Allra mest jag skulle inte vilja läsa den bloggen, både för att det är tråkigt, ingen blir glad av att läsa det och man tröttnar. Vill man veta hur jag mår verkligen så kan man prata direkt med mig, varför ska jag kasta ut det på internet för? Känns bara onödigt. Sedan vet jag mycket väl att jag har gjort det mycket tidigare och jag tycker att det är en annan sak att skriva om dåligt mående ibland om man skriver ordentligt och något som i helhet blir intressant att läsa.
Vad jag göra på dagarna, det blir ungefär samma sak om och om igen, det mesta är extremt återkommande och det vore väll jävligt tråkigt att läsa samma sak om och om igen? Åter igen, inte till mycket innehåll och vem vill ha en blogg som liknar paow och kissie och alla dom där andra?
"Hur du vet att du har tappat kontroll över livet" Den var ganska bra men då saker och ting i mitt liv blev lite för seriöst och jag fick riktiga svårigheter så blev det svårt att trolla om det ämnet då jag inte kan skratta åt det själv.
Mitt eget musik intresse och mina band, hade varit otroligt kul då det är det som jag satsar på som mest i livet och jag hoppas att jag kommer någonvart med. Jag kommer att lägga upp och blogga lite om det när jag faktiskt får klart matrial och låtar att visa upp. Men nu så och i övrigt i musikproduktion så går det alltid väldigt sakta, det tar oftast 1-6månader, då skulle det bara kännas som show off att prata om hur jag skriver låtar men aldrig visar upp någonting. Samma sak gäller även mina övriga texter och poesi. Kanske ska jag lägga upp andras dikter jag tycker är bra?
Musik: Det som jag helst av allt vill skriva om regelbundet i grund och botten, men då kodningen till youtube länkar inte funkar så blir det väldigt smalt då jag oftast inte skriver varken mycket eller långt. Men det går att ordna!
Så, vad tycker ni? Har ni några förslag eller synpunkter till exempel jag har gett? Jag är ärligt talat öppen för alla de exempel på ämnen jag har gett men samtidigt är jag kritisk, så om någon hade ett sätt att hantera de ämnena på ett bra sätt så kommentera och berätta för mig hur det kan bli bättre! :)
Raderade mina ett tusen femhundra åttiotvå olästa blogginlägg. Ja jag är seriös, inget överdriv.
Nu ska ni dock inte känna att ni är jobbiga eller att jag addar överdrivet många bloggare, tvärtom, det mesta var från en bloggerska vars blogg först ett tag var bra men senare blev värdelös och jag ville då läsa ändå för att försöka förstå henne. Menmen, Tap my head and be proud of me! :D
