Riktigt namn:
Maria Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Osäker
Intresse:
Hemligt
Bor:
I skogen
Politik:
Hemligt
Dricker:
Allt flytande
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2009-01-25
Jag inser verkligen vilken idiot jag har varit! Så tjurskallig och dum! En kille säger att han verkligen vill träffa mig, och jag bara säger 'aa, visst' utan att egentligen mena det. Nu har han inte skrivit till mig på flera dagar och jag känner mig skitdum! Nu prövade jag att skriva till honom, men han svarar inte. Åååh! Tänk om han har träffat en annan! Han är den enda som någonsin visat intresse för mig. Vet fan inte vad jag ska göra om han inte svarar. :(
Jag vet att jag är jobbig, men jag vill ändå bli accepterad för den jag är. Jag försöker skärpa till mig, men det är svårt. Jag har insett att den rätte i mitt liv inte bara kommer dyka upp utan vidare, att mitt liv kommer bli rätt så ensamt. Det är bara att försöka vänja sig vid det..
Äntligen sommarlov! Yaaay! Men så hände en mycket tråkig sak när jag kom hem: Hittade min kanin död i sin bur. Vi grävde ett hål bakom lekstugan och begravde henne där. Sen gjorde jag ett kors...Buuuuhuu! :'(
Om jag var 'normal', så som alla förväntar sig att man ska vara, skulle allt gå lättare då? Om jag inte hade a-typisk-autism, skulle jag bli respekterad? Skulle jag få vänner? Skulle jag gå på fester? Skulle jag ta bussen själv? Skulle jag gå och shoppa själv? Skulle jag laga mat? Skulle jag tvätta all tvätt? Skulle jag klara allt jag inte klarar att göra själv?? Äsch!
När jag var 13 så sa folk: Du är fan bara 13 år! När jag var 14: Du är fan bara 14! Och nu när jag är 16: Du är fan bara 16! Asså, hur länge ska ni fortsätta?? När jag är 45: Du är fan 45, det är för gammalt! När man är ung får man inte göra vissa saker och när man är gammal så får man inte göra vissa saker! Blir så jävla trött bara...
Min systers pojkvän ska alltid göra mig ledsen. Känns som om jag alltid måste gå min väg när han är här. Blir så ensamt när jag inte får vara med syster min. :c