Egentligen
ska jag handla kattmat. Men faktumet är att det inte går så bra när jag själv är hungrig och alldeles för lat för att resa mig upp.
Tjej, 30 år. Bor i Göteborg, Västra Götalands län. Är offline
ska jag handla kattmat. Men faktumet är att det inte går så bra när jag själv är hungrig och alldeles för lat för att resa mig upp.
så hade jag badat, lyssnat på herr Anttila och läst ELLE nu.
Sedan hade jag skrivit min uppsats om bögar i samhället.
KUUUUUUUL LIV.
Men eftersom jag är trög i allt jag gör, så blir det en snabbdusch och plugg så länge jag orkar.
Vilka jag beundrar.
Personer jag beundrar är .. Min momma. VEM BEUNDRAR INTE SIN MAMMA?!
Gerard Way för han är stencool som varit missbrukare och slutat, bildat band vars mening är att rädda liv, passerat 30 och är vrålhet, har fått barn och fortsätter med musik iaf. HANS TAL UNDER VARJE SPELNING. SÅ JÄVLA BÄST ATT DET INTE FINNS.
ÅH, SÄG NÅTT SOM ÄR DÅLIGT MED HONOM?
Min tro
Jag är kristen vilket innebär att jag tror på Gud.
Grejen är att visst, jag tror på Gud. Men jag är inte sådan som "ÅH, GUD ÄR ALLT. HAN GÖR ALLT!!!"
Jag skyller inte mina problem på sådant. Utan det som händer, det är jag som makes it happen.
Jag tror att Gud finns men våra problem skapar vi själva. Alltså tycker det är löjligt när folk säger att "Om Gud finns så varför låter han mig lida?".
You get it.
Hejdå
Jag har INGET att göra. Känner typ feta ångesten krypa upp och sätter sig.
Har köpt chips, stjärnor och godis. Plus saft på det.
Samtidigt spelar ett kalasband i stan och jag vill bara lägga mig i sängen och begrava mig i kuddar.
Alla kan bara dö, k?
I was raised to believe that I could never do wrong.
I was turned into a rock that always stood strong.
All I wanted was to shut me down. All I wanted was a single working plan.
Tror den gick så.
Och nu ska jag sova, orkar inte fortsätta på min novell.
Jag har ingen speciell bästa kompis, utan umgås helst i gäng. (coolt och kriminellt det lät)
Vi är fem pers som kallar oss Björnligan, har egen sluten fb-grupp och slickar varandras rövhål.
På ett halvår har vi kommit varandra närmre än vad jag någonsin skulle kunna tro.
Och till sommaren åker vi på P&L med varandra!!!!!! <3<3<3<3<3<3<3
Jag och A träffades första dagen på gymnasiet. Haha, älskar att vi började prata bara för att hon hade ett Arvika-band på sin högra handled <3
Efter två veckor började Cehå och F i klassen och efter ytterligare en vecka började M.
Jag vet inte vad vi INTE gjort tillsammans.
Eller jo, vi har gjort det mesta och pratat om ALLT som finns att prata om.
Och det mest tabu-belagda är avcheckat från den listan också!
Haha, det enda vi inte gjort är väl sexuella saker, då alla är straighta :ppPp
Sedan har jag en kompis, J, som bor i Norge.
När vi var mindre så åkte jag rätt ofta dit och hälsade på när jag hade lov, så vi var typ fastklistrade under den tiden.
Men nu när jag skaffat nya kompisar och försökt bygga upp min kompiskrets, så har jag inte haft orken till att resa lika ofta. Så vi har glidit isär rätt mycket nu.
Men det brukar egentligen inte ta lång tid tills vi hittar tillbaka till den där "bästa vänner"-känslan när jag väl är i Norge.
Hela åttan-nian-perioden umgicks jag med B och K.
Det enda vi gjorde var att äta, garva och skämma ut oss.
Vi älskade det. Skämt hade inga gränser. Ibland var så såpass råtuffa att vi kastade ris på varandra i bamba. Och hade det inte varit för byggarbetarna vid vår gamla skola, så hade vårt KKB-träd stått kvar.
Vi ristade nämligen in "KKB" med ett hjärta runtom med min nyckel. DET VAR SÅ FINT OCH RÖRANDE.
Coola brudar.
hejdå
Min bästa egenskap är också min sämsta.
Mitt gränslösa självförtroende.
Det irriterar folk när jag kan tala gott om mig själv i vilket sammanhang som helst.
Och i vissa fall låter det som att jag skryter.
Dessutom så har jag det väldigt svårt för att skämmas och bry mig om vad folk tycker.
Enough.
http://www.kiki-snus.devote.se
Ja.
KIKI-snus.
Jag kallas KIKI-snus, eller KIKI när tiden inte tillåter hela namnet.
Vill egentligen behålla anledningen för mig själv och mina IRL-vänner.
Så här kommer några rader som ni kan fundera över!
Man kan tro att jag snusar mycket.
Att jag gillar folk som snusar.
Att jag tycker det är coolt.
Att jag tycker det är manligt och tänder på det.
Att jag tycker det är gott.
Att jag hatar det.
Att jag äcklas av det.
Att jag mår illa av det
Att jag är kung på att snusa (hur man nu blir det?)
Eller "Insert egen tanke här"
Vad tror DU?
Sluta svära så in i helvete jävla mycket.
Var hos en kompis igår så jag missade tvåan.
Dag två
Iaf, kort och gott.
Om man inte räknar med åk tre och fyra "PUSS PUSS SÖT DU E JA JILLAR DEJ!!! :$$" så har jag faktiskt inte varit kär på riktigt tror jag.
Eller så kanske jag har varit det men inte fattat det utan bara trott jag var dum i huvudet eller något sådant coolt.
Eller så räknar jag inte det jag har varit som "kär", nu i efterskott eller vad man säger.
Dag tre
Mina föräldrar är separerade sedan jag var 6 år.
Och jag har sedan dess bott med min mamma och skulle egentligen inte kunna tänka mig något bättre.
Hon är helt seriöst den bästa personen jag någonsin kommer träffa på detta äckliga runda klot.
Spelar ingen roll hur äcklig jag är mot henne eller hon mot mig, så liksom .. faller bitarna på plats och vi blir sams igen.
Det är nog det bästa med henne. Att hon (eller varken jag för den delen heller) inte är långsint.
Sååå, det är nog allt.
You get the thing.