Riktigt namn:
Winnie Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Sex
Bor:
Med någon
Politik:
Politik?
Dricker:
Milkshake
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Vanlig
Medlem sedan:
2008-05-27
Gårdagens resa gick såhär; Det hela började med att tåget i Katrineholm var försenat med fyra minuter, när jag kommer fram till Norrköping så var mitt tåg försenat med tjugominuter, och när jag kommer fram till Hässleholm så hade jag missat mitt jävla tåg hem, så då fick jag ta ett jävla skittåg till Kristianstad och sedan ta en skitbuss hemifrån det, men när vi är påväg att svänga så vi kör mot Olofström, så kör gubbjävlen mot Sölvesborg istället för att lämna dom andra först, och sen efter en jävla timme så är jag äntligen framme i Olofström. När jag väl kommer ut ur bussen, gissa vad som händer då? Jo, visst fan spyr jag som en jävla anorektiker som har ätit lika mycket mat som en överviktig, och så ska jag släpa på en astung väska hem ifrån volvo, och nu är jag äntligen hemma och ja, då kunde jag inte sova för att jag var så jävla förbannad. Jag ska döda SJ.
December, december, december. Tiden går så fort. Skolan börjar arta sig för en gång skull, känner verkligen att jag måste kämpa nu, och det krävs mycket för att jag ska göra det, men men. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara mig i alla ämnen, men på något sätt ska jag klara dethär. För jag SKA ta studenten, jag MÅSTE ta studenten.
Jag var konstigt nog med på Friskis & Svettis idag, rätt roligt faktiskt, vissa saker var sjukt jävla jobbiga, men resten var rätt kul. Drog sedan hem till Annika för att få med mig någon som kunde hänga med mig tillbaka till skolan för att äta, hade liksom inte ätit på hela dagen och jag var hungrig som fan. Drog sedan vidare upp mot personalrummet med Erika för att lämna ett papper till Marie, sen gick vi hem till Erika och umgicks lite. Drog sedan ner till Växtverket och här sitter jag nu och funderar över mitt patetiska såkallade "liv".
Jag fick tillbaka min efterlängtade dator igår dock, vilket jag är helt överlycklig över. Dock har jag inte internet än, men det kommer vi antagligen fixa väldigt fort. Jag och mamma ska ut och fika sen om hon nu kan ringa mig snart, jag blir vansinnig. Haha!
Den elfte lämnar jag Olofström, tyvärr kan jag inte säga att det är för gott. För jag vill verkligen komma härifrån just nu, från folket och hela Olofström faktiskt. Men den elfte åker jag till Katrineholm och pussar på världens finaste, gud vad jag har saknat honom. Fy fasen.
Nu ska jag återvända till det jag nu höll på med. xoxo
/miss. sunshine
Jag har känt mig ovanligt sentimental dom senaste dagarna, jag vet dock inte varför. Mina tårar vill bara inte sluta rinna, jag har inte någon riktigt vettig anledning till varför jag gråter hela tiden, men jag vet bara inte vad jag ska göra längre.
Men igår fick jag något som lyste upp min dag, och det var när juldekorationerna i olofström hade satts upp, det var kväll och hela olofström lyste. Det var så vackert, även fast det regnade och jag egentligen bara ville hem.
När jag kom hem fick jag möta en jättetjurig mor, av någon konstig anledning, så blev hon mycket gladare när hon såg att jag hade plockat undan saker och städat lite i vardagsrummet, jag satt även och stirrade rakt in i en tom vägg, och kände samhörighet med väggen, inte speciellt jättebra, men ändå.
Idag vet jag absolut ingenting, jag känner mig helt uttömd och tom och jag vet inte som sagt, någonting.
Om jag ska vara ärlig så känns det inte som om det är December nästa vecka, det känns inte som om det är tre veckor kvar tills jag får vara i min älsklings armar. Det känns bara som om det är typ Oktober och allting bara blir kallare och kallare.
Jag inser nu att jag minns knappt vad jag gör om dagarna längre, och vad jag gör om dagarna är en bra fråga, jag ställer ofta den frågan om vad jag gör och när jag väl får svar på det så slutar det med att jag får reda på att jag gör absolut ingenting. Mitt liv är som ett stort svart hål, och allt som finns i hålet är ett stort jävla vakum.
Jag känner mig så tom, så utslagen och jag mår fruktansvärt dåligt av x antal anledningar. Jag saknar folk, jag saknar saker, jag saknar att vara ute om dagarna och göra något spontant. Och framför allt så saknar jag sommaren, mer än något. Usch.
Åh, november november november. Inte direkt min favorit månad på året om jag ska vara ärlig. Har varit sjuk i två veckor snart, borde ta slut med det hära sjukandet, men det vill bara inte sluta. Jag som ligger hemma och försöker bli frisk, men det har antagligen bara gått åt helvete med det. Usch & fy. Och ja, jag har redan sett första snön. Jag ville ta livet av mig när jag såg det.
Damian har flyttat ut, och just nu ser jag det bara som något positivt, antar jag. Det var inte så att jag ville ha ut honom från lägenheten, det är bara det att det är så jävla skönt att vara hemma ensam. Jag har alltid varit lite av en ensamvarg och att jag bodde hemma med Damian som var hemma för det mesta gjorde mig galen, jag behöver ensamheten! Kanske inte för mycket ensamhet... Men jag behöver den!
Dethära med skola funkar fan inte för mig, men jag får väl börja kämpa nu snart när min kropp kommer börja orka med det. Allt är så jobbigt nuförtiden och jag orkar bara inte anstränga mig och kämpa, det är inte så jävla lätt för mig och det kommer antagligen aldrig bli det heller.
Jag är så kär, så kär. Och jag hatar det utav bara helvete. Jag sitter hemma och tänker att allt är bara struntprat och att jag är dum i huvudet och det jag känner är bara fake. När jag vet att det är äkta rakt igenom, fy fan.
Fick nu dvdspelare häromdagen också, då blev jag rätt happy faktiskt! Och fick två chokladkakor också, YUM.
Nu äntligen blire dags att sätta igång bloggen igen, jag har faktiskt inte en dator atm men jag ska försöka blogga så mycket som möjligt bara för att!
Daniel var här förra veckan, mysigt som förväntat! Och resten av dagarna minns jag inte så värst mycket av... Anyway så har skolan börjat igen och det suger pung, inte för att jag har direkt varit i skolan så speciellt mycket, men ändå! Jag ska jobba i fucking fyra timmar idag också vilket gör mig lite småtjurig eftersom jag råkar vara rätt sjuk. Eller inte "rätt sjuk" jag är assjuk. Jag borde ligga hemma och bli frisk, men envis som jag är så gör jag tyvärr inte det.
Nu sitter jag här på växtverket och jag börjar jobba om trettiofem minuter. Sug säger jag bara.
"'Cause it's you and me and all of the people with nothing to do
Nothing to lose
And it's you and me and all other people
And I don't know why, I can't keep my eyes off of you" - Lifehouse
Dagen jag fick nog var en måndag
fick nog tog en pistol och börja sålla
höll mig cool och börja kolla
efter alla saker som jag bara stört mig på för länge sen
Första demonen var min barndom så jag sköt
Andra demonen lukta skola så jag sköt
Tredje demonen var min ofödde son (puh puh puh)
slängde pistolen ifrån mig
Dagen jag fick nog var en tisdag
fick nog så jag skrev upp en lista
i vilkas närvaro jag inte ville vistas
på vilkas ansikten jag skulle kunna pissa
Sa vad jag menade Jag sa
Vad jag skämtat om Jag sa
Bara så där på en vardag
Vad jag menade Jag sa
Det jag skämtat om en dag
blev stillsamt och varsamt
på riktigt för jag
Faller som mamman mot stålbritsen (aaah)
Faller som barnet genom sina minnen (aah)
Faller som akrobaten mot marken (aaah)
Faller Faller
Dagen jag fick nog var en onsdag
Fick nog så jag slutade låtsas
Alla gånger som jag fått mitt knä krossat
Alla gånger som jag inte varit med
Faller ner Faller ner
Allting vi ser Faller ner Faller
som William Foster gjorde den där dagen
som han tappade allt och allting bara
2X
Faller som mamman mot stålbritsen (aaah)
vad är vitsen egentligen när vi bara (aaah)
Faller barnet genom födelsedagar (aah)
vaga minnen av sin barndom minns att han
Faller som akrobatens bror
Vi skrek Vi reste oss
Vi faller kliver upp igen och vi faller Kliver upp igen
