Tilphys blogg

Wow.

Förstår ingenting, somnade tolv går och vaknade nio imorse, utvilad och glad. Fick mig första dos där någongång.
Efter två timmar var min kropp helt döende, mådde as weird så var tvungen att vila.
Slocknade på mindre än tre minuter och har tydligen snarkat som en liten gris i en timma innan jag vaknade av larmet.

Är helt slut, men måste fixa mig. Ska träffa bästa Alicia om en timme och sen efter det får vi se om jag skulle träffa mandis en stund i stan, bara rensa huvudet typ.


Ajyyaaaaa.. hörs väl sen haha.

Jag börjar få hoppet tillbaka.


Kortfattat.
Tog nya tester idag, både blod och urin prov.
Terapin ihop med mamma gick bra, för första gången kände jag att alla lyssnade på mig.
Fick nya mediciner som mor min får ha hand om, börjar imorgon.
För att fullfölja min nya utredning ordentligt så blir det eventuellt mellan vård på maria.

Fick även ett vad jag tror är glädjande besked från min terapeut nyss.
Skolan jag har sökt har fått fel mail adress av min behandlare och därför har dem inte kunnat få tag på mig.
Jag trodde dem sket i mig.

Jag ber till Gud att jag får en chans att börja studera igen, det vore min räddning från mina elaka tankar, även om jag kommer ha det rejält tufft i skolan.
Jag är trött på att inte ha någon sysselsättning.
Det är anledningen till varför jag halkar tillbaka ner i missbruket hela tiden.
Därför ser jag ingen framtid.
Allt är svart och ångestfyllt hela tiden.

Men får jag denna chans så gråter jag av lycka och dränker min ångest i skolarbete, no joke.
Jag vet att jag skulle må så mycket bättre!

Jag vågar inte hoppas på något men ger dem mig denna chansen så ger dem mig även en möjlighet att påbörja ett nytt liv och då skulle jag få en struktur i vardagen.
Och det skulle verkligen betyda hela världen för mig.

Imorgon ska jag ta en morgon promenad till sjukhuset, ska vara där rätt tidigt och morsan ska med, haha hoppas inte hon tappar humöret och vräker ur sig något olämpligt bara.. Men iofs är jag inte den ända som är trött på folket som jobbar på mottagningen.
Sen ska nya mediciner hämtas ut och jag hoppas dem fungerar.


Aya, nu duscha och sen ta en cigg.

GOSH.
Tjafsat med receptionisten på folktandvården i telefon som för övrigt var en riktig drygfitta, hon anklagade mig för att inte ha betalat in min räkning.
Jag betalade in den på 1700 för över en vecka sedan och den andra räkningen på 600 kr jag har nu ska jag betala in i slutet på månaden eftersom jag har till den 12 december på mig att få in den.

Nä då säger kärringfittan att "den på 1700 inte är betald, bara den på 600"
Hur är det ens möjligt eftersom jag har den på 600 i handen obetald?
OLOGISKT.
Sa även att jag hade kvitto på att den andra räkningen var betald för länge sen, men nej. Ändå fortsatte hon och bråka så jag fick till gränsen ett utbrott.
"Du får betala in den och ringa då."

JAG LIDER SOM ETT JÄVLA DJUR MED DEM HÄR VISDOMSTÄNDERNA, DIN SATMARA.
Det är fan en riktig plåga att se ut som om man blitt nedslagen pga av svullnader som dessutom går ner helt i halsen.
Dregla som ett jävla pissluder och att inte kunna äta, knappt sova.
Och där sitter du och vägrar ge mig en ny tid, skäääämtar hoooon?! Jösses.
Ingenting blev bättre av att hon var extremt otrevlig på köpet, det där med att ha en sådan attityd går inte hem hos mig.
Efter all jävla skit så var det där det absolut sista jag ville vara med om.
Slängde på luren, satte på mig kläder av ren ilska, slet ner kvittot i jackfickan och sa till morsan att jag skulle dit.
Men hon bad mig gå ut på balkongen och lugna ner mig, vilket jag gjorde.
Hade jag gått dit så arg som jag var då hade jag garanterat rivit upp och ner på hela stället, skällt ut henne efter noter och med stor sannolikhet aldrig fått sätta min fot där någonsin igen.

Medans jag hade gått ut för att lugna ner mig så hade hon ringt dit och konfronterat kvinnan, om hon var len som honung i halsen när morsan ställde henne mot väggen.
"Det är fixat nu nattis"
Jag vet inte vad hon sa men arg var hon och fick en tid i januari.

Får väl stå ut med den här skitvärken tills dess..
Nu behövs en dusch.

Lol.

Jag inser precis att jag inte har ett liv utanför internet kind of haha.
Mitt hjärta gick i miljoner bitar och förbrukade ordet hora säkert 500 gånger på mindre än en halvtimme..
Blev oerhört rastlös, usch.

Jag måste seriöst skaffa mig en hobby.

Ska hoppa i duschen och fixa upp mig, senare ska jag träffa bästaste Alicia för första gången på hundra år eventuellt med tanke på att hon är ledig.
Blir nog att fika i stan, myspys.

Annars så har jag återhämtat mig sen i fredags, skulle firat min Amanda igår men somnade om på dagen i ett försök till att bli av med illamåendet och blev fett arg på mig själv för det eftersom jag inte vaknade förräns på kvällen.. men mådde så jävla dåligt från dagen innan samt för lite sömn, inte så konstigt att man slockna liksom.
Aldrig mer sprit och rött vin. Jävla häxblandning, det borde jag vetat. Uäk.

Imorgon ska jag ringa och boka tid för utryckningen av tänderna, " wooooh"
Sen blir det terapi på tisdag som vanligt, ah. Jaja, atm är det stabilt iallafall.
PLZ GOD LÅT DET FÖRBLI SÅ.

hade as najs kväll igår men vaknar upp med världens huvudvärk och baksmälla.
Men vad spelar det för roll när man har den finaste sovandes brevid sig?

Jag är så lycklig.

Yeeeeey.

Efter gårdagens skit så kommer snart bästavän, Simon oh hämtar upp mig.
Har lagt några öl..
"Några" i frysen och har bestämt mig för att bli ASPACKAD. Vilket jag typ på god väg redan är, men ja!
Vi ska dunka as bra musik, åka bil i stan och kolla läget.

Är så jävla glad och tacksam dessutom. Ville verkligen inte vara själv efter det som hände igår.

Kommer bli sjukt härligt.
Love love love.

Haha älskar att mamma nyss kom in i mitt rum och ba : "fyfan vad det luktar sprit i ditt rum, öppna fönstret!"

Trodde det var slutet för mig igår.
Finns inte så mycket mer att säga.

Anyway jag lever.

Ger upp nu.

Jag kan inte jobba med mitt tillstånd, är sjukskriven men inte berättigad någon ersättning från försäkringskassan och det skulle tydligen min läkare ha vetat men ikke.
Bortsett från det så slarvar hon med mina papper och intyg, har inte råd med mediciner och behandlingen knappt. Hon träffar mig 5 minuter knappt och skriver ut starka lugnande för att sedan skicka ut mig, trots att hon är informerad om mina S tankar och tendenser till impulsiva handlingar. Min arbets terapeut skiter i att höra av sig och vidare hjälpa mig med studier så hon kan ju flyga och fara åt helvete.
Skolan hör inte av sig så vad är meningen?
Soc vänder jag mig aldrig till igen, förra året blev jag så förnedrad på alla sätt när jag var i akut behov utav hjälp.
Alltså känns mitt liv meningslöst, det är meningslöst på alla sätt.

Var taggad på helgen men inte längre, orkar inte med mig själv och funderar på att gå under jorden ett tag.
Hur mycket jag än anstränger mig så löser sig ingenting nu om dagarna. Innan samtalet så höll jag på att göra mat men slängde alltihop, matlusten är borta och lär inte äta något på flera dagar nu.
Är så fruktansvärt trött på allt och ännu tröttare på att inte kunna blogga om det här på min privata blogg, nä för minsta lilla pip från mig så vet hela jävla familjen om det och rykten sprider sig fram till mormor och hon mår sämre. Förstår inte, min enda bror jag har kvar gav mig ett löfte när min storebroder gick bort. "Jag finns alltid för dig, du är min enda syster jag har kvar"

Yeah right. Han finns inte än idag, jag tror mer han hatar mig.
Vågar dessutom knappt inte uttrycka hur jag mår längre, inte på så vis som jag gör här nu.. Då gör jag bara mina vänner oroliga.. Men dem håller inte sån koll på mig här mestadels för att ingen har ec bland min krets förutom någon ynka person som jag bara hoppas på inte läser det här för att jag bara känner mig ännu dåligare in that case.

Att skriva är min ända överlevnad men jag orkar inte ta emot ännu mer skit än nödvändigt.
Mamma ska följa med mig på nästa möte för att hon såg hur jag sjönk men jag ser ingen ljusning.
Jag klarar inte av att höra av mig till någon just nu, min bästavän försöker få tag i mig men jag har ingen ork. Jag är så tom och jag klarar inte av det här längre.
Att hålla sig borta från sånt som skadar kommer bli extremt svårt.

I'm so sorry.