Comics blogg

Verkar fet'd svart och svår 20 år på blogge'n. lets try to be bright

Jag har alltid Biffy Clyro.

Hoppas jag kommer få börja jobba heltid i januari. Då kommer jag äntligen kunna tatuera mig, åh.
Oj. Ja juste, skulle betala 1200kr till SL också för cirka tre dagar sen.
Hade tänkt maila dem och be dom antigen ta bort min böter (tänkte be snällt) eller låta mig betala den 25 nov. Men det har jag inte haft någon kraft till, så jag får betala 25 november i alla fall, får jag skit för det får jag ju skylla mig själv. Yolo som alla koola kids säger.

Problemet med att inte ha vänner är ju att man är ganska fast i sina egna tankar, om man nu inte vill dela med sig till teh interwebz. Vilket jag egentligen gör nu men, ya'lol. Det var väldigt, väldigt längesen jag kände mig såhär vilse, ensam och oönskad. Jag önskar mina gamla vänner skulle försöka hålla kontakten med mig, fråga vad jag gör, hur jag mår, fråga om jag vill göra något. Jag vill kunna gå ut på dagarna med polare och vi måste inte ens hitta på något speciellt, bara kanske ta något att äta, snacka skit och bara skratta, precis som förr. Jag antar att dem tänker samma sak om mig "varför försöker inte han hålla kontakten", jag har försökt. Det har jag.. Jag har bara inte kraft längre att försöka, sen tror jag inte heller att om man måste kämpa för att en vänskap ska funka så är det kanske inte en riktig vänskap, eller ja.. Jag vet inte. Jag vill bara kunna få prata med folk, flera stycken. I alla fall ha några få vänner man kan skriva till, och som också skriver till mig, utan att jag behöver starta upp en konversation..

Som jag nämnt tidigare så känner jag mig inte välkommen in i spelvärlden längre, eller ens i dess forum på internet. Jag har varit en gamer redan innan jag kunde prata ordentligt, jag tror jag var två eller tre år gammal när jag började spela spel. Det är en del av vem jag är, och spel har format mig som människa och mina intressen i livet. Men nu vågar jag inte längre ens gå in på en spelnyhetssida och läsa kommentarerna eller debatterna. Jag har fått det klargjort för mig gång på gång på gång att mina """feminazi""" åsikter inte ska få finnas i spelbranschen/forumen, tydligen är jag extra dum i huvudet för jag är kille och anser mig vara feminist. Inte heller är jag en "riktigt" gamer. Jag är tydligen idiot, homosexuell, överkänslig och kommunist.

Om den värld och dess community som under cirka sjutton års tid har varit med och format, stöttat och ibland "älskat" mig inte längre vill ha mig, vad har jag då? Jag har till och med svårt att spela vanliga singelplayer-spel utan att få en klump i halsen. Är det mig det är fel på?

Jag vet inte riktigt vem jag är.
Jag vet inte om jag är deprimerad, uttråkad eller bara ensam.

... Kämpa för att hålla kontakten med vänner.


Men det är ju jobbigt, så nä. Har mina spel lol.

bajsdag

edit: men det snöar i alla fall lite.

Fastän jag känner att jag inte har mycket i livet just nu.. Så har jag dig. Jag vet att jag alltid kan lita på dig och att kärleken jag känner för dig och som du har för mig, faktiskt är äkta. Det räcker att jag tänker på att få träffa dig och hålla om dig medans du pussar mig, så blir jag så glad och varm i kroppen.

#cheesyinlägg

Men det behövs.

Känner mig lost i livet, uttråkad, ensam, irreterad, värdelös. Jag börjar känna ett stort hat igen mot världen/samhället. Jag har börjat hata spelvärlden som jag förut tyckte om, folk äcklar mig mest, stör mig på folk som inte inser sina privilegier. (samtidigt som jag inte är perfekt såklart)

Börjar tycka illa om mig själv.
Känner inte att jag passar in någonstans igen.
Har typ inget liv.

vad jag klagar.

I need to get my shit together.

... Är bara dumt och skitlarvigt. I alla fall om dumhuvven' håller på att fira att man är man istället för att fokusera på viktiga frågor. Ugh.

Inget man ska fira eller vara stolt över direkt.

Såg precis klart på Over the garden wall, den är helt fantastiskt fin. Älskar humorn, stilen, röstskådespelarna och storyn med sina små plottwists. Alla borde se denna underbara serie.

"The series centers around two brothers, Wirt and Greg, who become lost in a strange forest called the Unknown. In order to find their way home, the two must travel across the forest, apparently magic, with the help of the wise, elderly Woodsman and Beatrice, an irritable bluebird who travels with the boys in order to undo a curse that has affected her whole family.

POTATOES AND MOLASSES!!

Denna dag suger, har knappt sovit något + har inget att göra + åkte till jobbet i onödan.

Edit: Ramlade ner för hela trappan också, skulle jag ramlat lite mer åt höger skulle jag nog brytit nacken eller någonting liknande. hm.