cestlavies blogg

Mamma började prata med mig om någon affär på söder som jag tydligen skulle gilla. Hon sa åt mig att inte kära ner mig i killen som jobbar där, HAHA. Jag var tvungen att fråga hur han såg ut. Han var tydligen lång, smal, blyg, runt tjugo och hade brunt rufsigt hår. Den första personen jag tänkte på var Busspojken. Meeeeeen, det finns säkert hundratals killar som passar den beskrivningen och som brukar ta tunnelbanan mot söder. HAHAHA. Jag dör.
Nej, jag är ingen stalker. Han är snygg, okej? :(((

Hej, jag hatar mitt liv. Hejdå.

Patrick har gått om alla artister/band på min last.fm nu :PPPPPP

gjorde om min press :PPPPPP
Ska göra om den mer snart
när jag orkar
vilket jag aldrig gör

Jag orkar inte känna efter hur jag egentligen mår. Jag mår nog inget alls, känner mig bara som ett tomt skal.

Det är öppethus i morgon och vi börjar klockan fyra eller fem. Jag funderar på att strunta i det och bara vara med Moa och Jessica i morgon. JAPPJAPP

Har varit på bup och sånt där nu. Haha. Vi får se hur det går nu, för i sexan/sjuan gick det inte så bra. Men det kommer nog gå bättre nu, jag känner det. Är äldre nu och förstår mer. Är dock trött på att mina föräldrar ska tjafsa om allt exakt hela tiden. Mamma vill att jag ska få medicin och pappa vill inte, och wöööö jag orkar inte. Dem sa i alla fall att dem nästan med all säkerhet kunde se att jag har någon slags depression med hjälp utav några tester jag fick göra. Vi bokade in några tider också. Har lyckats vända på dygnet också. Fml

''I was just kind of talking to myself, being in my own little world dreaming. I became so involved in my dream and this dream world that I made that I never wanted to live it and so I started skipping school, arriving home early and making excuses. I lost a lot of friends, I was bullied and I just retreated into fantasy and then I thought: “Well, how can I make this work for the rest of my life? Because I don’t want to get back to real life”. And so it immediately to be a musician seemed as the most unrealistic career, and the most fantastic career was to be a pop star or a travelling musician. To be a gypsy, to keep on the road.''

- Patrick Wolf

Ska träffa min kontaktperson i morgon klockan ett. Är nog lite smått nervös om jag ska vara helt ärlig. Jaja, nu ska jag fortsätta sova och hata världen.

Har mått hemskt hela djävla dagen. Känner mig bara ful, äcklig och förnedrad. Vill dö. Hejdå.

Har varit en helt okej dag faktiskt. Jag åkte hem till mormor och träffade mina kusiner. Det var trevligt! Mycket skratt och kladdkakor. På hemvägen träffade jag även Oskar, michelle och becci! Jag bjöd på cigg och nu har jag inga kvar. Jag är allt för snäll ibland. Nu stinker jag rök och alla tycker att det luktar äckligt, men inte jag. Jag tycker att det luktar gott och tryggt. Har dock världens ångest just nu och bara vill krypa ihop. Kan knappt andas. Vill röka, det håller mig lugn, och wöööö jag klarar inte av den här ångesten längre.