Usagifuckpowers gästbok

Who?

Jag googlade lite snabbt nu, och tror att jag ser din poäng. Vill du bygga vidare på det?

eller ja t-shirt alltså, kostar den 200? Helst inte grå och i storlek XS. :)

Jag tycker att du ska göra grafiktryck a la mount eerie berg och mörka cyberpunkvärldar!

Är du klar med skisserna? Du kan ju arbete med det annars!

Är du inte i skolan?

Jag är för lat för att ta ett rättfärdigt ställningstagande för djurens rättigheter. Dessutom är jag för mycket av en pessimist i statistiska sammanhang, för att tro att min övergång till vegetariska produkter skulle ha någon effekt på marknaden.

Alltså kan jag moraliskt sett inte ha en storsint åsikt i frågan. :S

Du avgör exakt vilket moraliskt ansvar du själv har. Undrar du vad min moral är, i frågan?

Vi har väl varken större eller mindre rätt än vi ger oss själva?

Människor är uppdelade i tre grupper:

Ledare, anhängare (followers), och fristående.

Det är den stora skaran anhängare som är svårast att påverka, mot vad deras grupppsykologi intalar dem. Men allt i vår vardag är en process. Världen rör på sig, och vår globala utveckling är del i människans terapi.

Kanske är det bara ett fåtal som helt och hållet finner ljuset, men då blir väl deras jobb att begränsa resten av mänsklighetens självdestruktivitet så gott som det går.

Jag hade sagt att vår konstanta socipolitiska utveckling utgör den betydande delen av denna terpai. Vi lever idag i den relativt sett, minst våldsamma tiden i mänsklig historia. Krig existerar, men fred behålls inom våra gränser, i en mycket högre grad än förr.

Krig har varit aktuellt i vår historia, då generaler och härförare har ansetts som viktiga delar för självbevarelse utifrån ett historiskt, politiskt perspektiv. När de våldsamma männen flyttas bort från makten kanske den delen av vårt arv blir marginaliserad och förskjuten till exempelvis arga trafikanter, vilket också är allvarligt, men kanske inte lika övergripande.

Kanske behövs en mänsklig evolution, för att vi ska kunna fortsätta. Den taken dyker ständigt upp, i dessa sammanhang.

Haha, nja, det var bara ett exempel som lät märkligt när man applicerade det i ett sammanhang. :P Om vi ska vända på det, kanske genomgår mänskligheten ständigt terapi, för att kunna göra sig av med sina laster, och svårigheterna vi möter är tyngden av att ändra en vana, samt allmän abstinens.

På något sätt förutser jag en dramatisk vändning i vår värld. Jag vet inte vad, men det känns som att världsläget är så pass spänt nu, för att allt ska kunna fortlida, utan att något drastiskt sker.

Jag respekterar ditt naturalistiska, ekologiska perspektiv. Kanske är teknologin människans övermod, som behöver dräpas, innan vi kan fortsätta. Vem vet? ;)

Det jag menade var, att om man anser att vårt beteende är onaturligt, får inse att vi faktiskt är naturliga varelser. :P

Om vi ser till naturen upptäcker vi ju att det ligger konflikt bakom varje del av den. Vår konlfikt är bara förstorad till denna grad, då vår art är så pas talrik, och då vi behärskar våra förutsättningar så ingående. Vi har kommit till en punkt då teknologin utvecklas snabbare än oss själva, och antingen lär vi oss använda den ansvarigt, eller så går vi under. Enligt vissa uppfattningar är teknologin en del av vår utveckling.

Jag anser inte att allt är predeterminerat, men jag anser kanske att världen är "disponerad", på ett visst sätt. På samma sätt som ett beroende inte behöver dyka upp, kan det göra det, under särskilda förutsättningar.

Men om vår utveckling är negativ, varför är vi skapta sådana, av naturen?

Jag anser att det mesta i universum är en oundviklig följd av kosmos och materiens egna ordning. Som vi är en del av universum, är universum en del av oss. När vi betraktar oss själva och det runtomkring, betraktar även universum sig självt.

Jag förstår dina frahågor angående den nya tekniken, men jag tror i slutändan att dilemmat består inte i teknikens existens, utan i dess användning.

är möjligheten för utveckling realistisk*

ursäkta skrivfel ;)

Hm. Världen... Ja, det är ett stort begrepp. Vilka åsikter har jag egentligen? Vi kan väl säga som så, att jag finner sanningar i det lilla och det små. Jag kan inte säga att jag har någon världsomfattande idé som genomsyrar allt, men på det stora hela har jag en optmistisk syn på världen. Jag tror på potentialen till utveckling, och på skönheten i själva existensen.

Geopolitiskt och socialt sett ser möjligheten för utveckling mot något positivt möjlig, men samtidigt ser jag hur större intressen vill begränsa världen, vilket är något oroande. Mänskligheten själv är tyvärr känd för att agera långsamt, men samtidigt händer spännande och omvälvande saker i världen, just nu, som vi får följa noggrannt! :)

(Jag vet inte om mitt metafysiska perspektiv var intressant för dig, men jag har inget emot att nämna lite om det med, ifall du är intresserad.)

Problemet är ju snarare att jag inte fastnar i samma tankebanor. Vissa gånger hade jag föredragit stabilitet, men min hjärna bara spinner på, vare sig jag vill det, eller inte. Haha. Men det är sån jag är, och det är jag tacksam för. Hellre en tung och utmanande vardag än en" normal" eller enformig sådan. Ser man en mening i vardagen är man alltid lycklig, på något sätt.

Tråkigt. :( Filosofi känns fundamentalt för mig. Jag kan inte gå igenom vardagen utan att tänka på allt det jag ser.

Religion - eller tro som jag vill säga - kan absolut vara något bra. Det är religiös fundamentalism som försvårar humanitära framsteg.

Mer eller mindre, ja. :)

Jag är förmodligen inspirerad av herr Kierkegaard i min specifika formulering, och idéerna påminner visserligen om varandra, men många ser inte sitt ansvar att utmana och omskaka sig själva, i jakten på upplysning.

Möjligtvis ^^