Riktigt namn:
cp Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Slåss
Bor:
Inte valt
Politik:
Anarkist
Dricker:
Inte valt
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Skinhead
Medlem sedan:
2009-10-26
Jag körde stenhårt på det jag med. Dock ledde det till att jag inte sov några dygn i sträck, och sen däckade jag av utmattning och sov i ett dygn. Oavsett hur många väckare som ringde. Men allt som funkar för dig är ju bra :)
Så brukar det vara med ätstörningar med. Ytterst få blir helt friska, utan de flesta får återfall lite då och då. Fast jag tror det är värre med depression, för ätstörningar kan man stå emot med ren viljestyrka. Det är ju lite jobbigt att få ångest av terapi... Lite svårt att lära sig hur man ska hantera den då..
Det var nog en väldigt lätt depression ifall det var det iaf. Känns fett hypokondriskt att ens kalla det det.
Det är ju just så det blir för det allra mesta. ¨
Det är ju just därför man ska se på serier. Då vilar man, men slipper ångesten. Jag får det med, fortfarande! Om jag inte är trött nog när jag ska sova så ligger jag bara och tänker på allt som jag inte borde tänka på.
Av sig självt? Är det så "enkelt"? Jag trodde man var tvungen att hitta sätt att hantera sin ångest för att komma ur det.. Jag har dock inte så överdrivet bra koll på depressioner.
Nej, jag hade faktiskt inte det. Min terapeut tyckte inte att något tydde på det iaf. Fast jag misstänker att jag hade en i nian dock. Ingen tung depression eller så, men ja. Allt kändes rätt svart där ett tag.
Ah. Jag tror att jag hängde med, men bara just och jämnt. Faktum är ju att allt hänger ihop ändå.
Precis! Men så blir det ju i början. Då måste du se till att stiga upp på morgnarna ändå, och kolla på det VARJE kväll. Då funkar det förr eller senare. Eller ja, för de flesta. Och du blir ju hur som helst mer utvilad än om du inte går och lägger dig i tid alls.
Det låter ju inte alls kul det... Depression är väl också en sån grej som blir svårare och svårare att ta sig ur ju längre man har det? Tänkte att det är ju så ÄS funkar..
Jag vet. Jag minns ju hur det var med ätstörningarna för mig. Det var ju min egen beslutsamhet att gå ner i vikt jag kämpade emot. Det var ett helvete, men till slut kom jag fram till att jag hellre blir frisk nog att klara av ett jobb så att jag kan resa dit jag vill än att bli smal.
Det låter rätt jävligt.. Har du testat betingat beteende? När jag hade det som du har det nu ungefär så började jag kolla på family guy på datorn på kvällarna, och så såg jag bara på det till jag somnade, satte ingen press på att jag skulle somna eller så, utan såg det bara som avslappning och underhållning. Sen efter ett tag så började min kropp vänja sig vid att när family guy börjar så är det dags att somna. Ett tag somnade jag så fort jag hörde vinjetten.
Ah. Det tillsammans med någon typ av depression och dålig självbild är ju rätt lätt att se som en ätstörning... För jag antar att du lider av någon typ av depression?
Det är lite det jag menar med att det är lätt så fort man verkligen bestämt sig.
Annorlunda? Hur var det innan och hur är det nu?
Right.. Varför var psykologen så övertygad om det?
Det är ju det som är problemet. Motivationen är allt som behövs egentligen.
Det har det för mig med. Jag hade ätstörningar och sömnproblem som var kraftiga nog att sömnmedicin inte bet på det. Dock är det över nu som tur är. Visst, jag sover fortfarande inte så bra jämfört med andra, men för att vara jag så sover jag äckligt bra :)
Hahaha det ska vi inte ens prata om.
Nej, det var liksom tvärtom. Jag mådde så dåligt att det kunde inte bli värre. Det fanns liksom nowhere to go but up, så det var upp jag gick.
Ja. Grejen är inte att bli frisk, det är att komma till den punkten då man verkligen verkligen vill. Och förstår. Jag gjorde ett jävligt korkat misstag just före, och det fick mig att känna att "nej, nu kan jag fan inte sjunka lägre. Nu är det dags att ändra på allt. Jag är värd mer än såhär.". Det var första gången jag kunde tänka det och verkligen, verkligen mena det.
Hahahah oooja! Jag hade en period då jag knappt vågade åka buss själv för att de kom så pass ofta och så starkt. Det var inte ovanligt att jag tappade kontrollen helt och bara kunde ligga på golvet och hyperventilera.
