sapiosexuals blogg

Idag körde jag upp. Hade först en uppvärmningslektion som gick hur bra som helst och jag kände mig lugn och sansad. När det dock var dags för uppkörningen blev jag självklart mer nervös, men försökte hålla mig lugnt. Ut i bilen, testa spolarvätska(säkerthetkontrollen, var tydligen inget mer) och så köra ut från parkeringen. Här gjorde jag första misstaget: där kom en bil från vänster, men jag antog att jag skulle hinna ut innan. Tydligen inte, nej. Där skulle jag ha väntat.

Ut på motorvägen, där jag kom ut i vänster fil. Detta tänkte jag inte på och fokuserade mer på vart jag skulle köra än på att byta fil (får inte köra i vänster fil för länge, om man inte ska köra om). Andra felet. Försökte att bara köra vidare och inte tänka på mer på det.

Backning, korsningar, övergångsställen, landsväg, parkering etc. klarade jag fint. Men jag hade ändå gjort för många större misstag, vilket gjorde att jag blev kuggad.
Bajs.

Gråt, förtvivlan, "jagskiterfanidetta" och "jagklararmigutanettjävlakörkort"-tänk, smsa mamma och pappa att jag inte blev godkänd, irritation och svärande för mig själv samt ett "hurdumärdu"-tänk. Det var egentligen så jävla enkelt.

Urgh. Bara på det igen. Nu gör jag inte om felen igen i alla fall.

MTVs "Greatest Indie Anthem" är en guldgruva.





Inte för att de håller sig inom ramen av indie-genren precis. Anser inte precis själv att We Came As Romans och Linkin Park passar in där, menmen.

Det var länge sedan jag garvade så som jag gjorde nu i kväll.
Mamma fick reda på, genom en grupp på facebook, att där fanns en container i Malmö som var proppfull med godis som slängts. Därför åkte en för att kolla in det. Vi satt kvar hemma och undrade när en skulle komma hem. När telefonen väl ringde så sprang vi alla ut till bilen för att kolla. "Ta med er massor med påsar, blir en del att hämta!".
Inte trodde vi våra ögon. Och jag kunde inte sluta skratta.

Jag har fått spader och kollar in allting som har med lägenheter, studier och jobb att göra. Jag vill så jävla gärna flytta ut. Nu om det hade varit möjligt.
Amortering, studelång, bostadsbidrag, hur mycket man får tjäna per år beroende på hur man studerar osv. Nu vill jag verkligen ha koll på allt. Och så arbete, såklart. Det har jag dock i princip 100 % säkert nu till vår och sommaren. Alla pengar där kommer direkt att sparas.

Jag kommer antagligen att söka in till Lunds Universitet, ämnesutbildningen inför gymnasiet med ingång svenska, nu till hösten. Då kommer jag att studera i Helsingborg, vilket i sig är en bit ifrån Oxie där jag bort just nu. Men jag vill verkligen gå där, för utbildningen verkar mer eller mindre perfekt. På grund av detta kollar jag just nu runt på lägenheter belägna i Lund och herregud vad pepp jag blir. Blir för övrigt antagligen köpeslägenhet för min del direkt, för annars får man väl stå i bostadskö i 3-4 år. Och det vill jag verkligen inte.

Jag vill ut och ha mitt eget liv. Just nu har jag inte riktigt det då det är så mycket hemma med familjen, däribland 5 övriga personer och tre hundar som man aldrig riktigt kommer ifrån. Jag vill kunna fokusera på mig själv, göra saker när jag vill och när jag kan. Jag vill kunna komma hem utan att direkt behöva fixa med sysslor, förutom mina egna saker som jag behöver göra såklart, utan störande småsyskon eller hundar som kraffsar på dörren. Jag vill kunna jobba när jag vill, utan att behöva planera med mamma om det går eller inte.
Jag vill kunna fixa med räkningar, hålla koll på försäkringar och allt som har med vuxenlivet att göra.

Spelar ingen roll om jag så behöver leva på nudlar och mackor i månader. Jag klarar mig finfint med det och några äpplen då och då. Så länge jag får ha mitt eget.

Det enda som jag inte vill är att ta studielån. Jag vill inte ha skulder för resten av mitt liv, eller i låt oss säga 25 år framöver. Jag vill hellre jobba under studietiden och skippa skulder. Hur det sedan ska gå får man väl se.

Planer, planer, planer. Åh.

Jag vet inte längre hur eller vad jag ska göra.
Detta handlar om mitt tidigare inlägg, gällande den 59:åriga mannen, som jag kommer att arbeta med i vår och sommar, som gett mig sexuella inviter och tydliggjort att han väldigt gärna hade haft sex med mig.

Idag var jag på kalas hos min faster, för att fira mina kusiners födelsedag. Jag hade fått höra att han, vi kallar honom Kocken, skulle vara där. Toppen.
Väl där, tillsammans med släktingar från min pappas sida och min fasters mans, undvek jag att se åt hans håll. Åt någons håll för den delen.
När vi skulle sätta oss ner vid matbordet, jag vet inte om det var av rena slumpen eller om han sett vart jag satt mitt glas, satte han sig mittemot mig. Väl där började vi småprata, tillsammans med resterande folk som var där. Det var inget konstigt alls och jag kunde snacka normalt med honom samt med dem andra. För övrigt försökte jag dock att undvika hans blick. Någonstans mitt i allt började vi däremot, på min sida av bordet, att snacka om fruar och "släktträd" där jag fick reda på att Kocken faktiskt är en del av familjen. Eller, ingift mer korrekt. Johan, som är min fasters man och pappa till mina kusiner, har en syster och hon är i sin tur gift med Kocken. Han är alltså inte bara någon nära vän till Johan, och min pappas sida av familjen, utan tydligen även en del av den.

Och han, Kocken, som antagligen är väl medveten om detta, fortsatte ändå att i princip flörta med mig under resten av kvällen. Jag märkte dessutom att han med jämna mellanrum, mitt bland berusade människor och högljutt prat, satt och pillade med sin mustasch samtidigt som han tittade på mig. Jag råkade även få ögonkontakt med honom under ett av dessa tillfällena och fick ett litet leende tillbaka.
För övrigt satt även hans 22:åriga son med på kalaset, 3 stolar ifrån mig.

Okej, så i alla fall: jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen.
Kocken är en del av familjen och en person som jag kommer att arbeta med en hel del framöver. Vi kommer alltså antagligen att spendera en hel del tid ensamma i köket tillsammans. Där han, redan första gången som vi träffades, gav sexuella inviter och drog sexuella paralleller.
Kocken är en 59:årig man som, och väldigt tydligt förklarat det, vill ha sex med mig.
Kocken är gift med min fasters mans syster. Kocken har även tvillingbarn på 22 år, varav en som var med på kalaset idag.

Vad händer om han skulle göra något närmande, på minsta sätt, när vi är ensamma? Vad händer om det skulle ske något sexuellt mellan oss? Vad händer med familjen om jag ens skulle nämna något om vad han sagt? Vad händer med hans fru och barn? Vad händer med min faster? Dem kommer ju undra varför jag inte sagt något tidigare. Eller så kanske de bortförklarar det hela och säger att det bara är jag som antagligen misstolkat allting? Han är ju en del av familjen sedan 30 år sedan tillbaka(om jag inte hörde fel). Vem kommer dem att tro? Och hur blir det då med mitt arbete? Och hur kommer jag att bli sedd på av resterande familjemedlemmar på min pappas sida?

Ingen, förutom Amanda och en klasskamrat, vet något om detta. Inte pappa och inte mamma. Inte ens mamma, som jag annars brukar dela allt med. För jag menar; vad skulle hon säga? Vad skulle hon göra? Och vad hade hon velat att jag skulle göra?

Jag vet ingenting längre men är helt för uppsnurrad för att kunna sova just nu.
Jävla kukhåla vad är detta ens

Då är biljetter bokade för konsert i Göteborg nu den 6:e mars, tillsammans med Amanda. Can't wait!

Jag har sedan tidigare fått ett jobberbjudande till våren, och antagligen också sommaren, på en restaurang som min fasters man äger. Idag var vi på kalas på den restaurangen och då passade jag på att försöka bekanta mig med kocken som jobbar där och helt enkelt hjälpa till. Det blev dock inte riktigt som jag hade.. föreställt mig.
Han började med att kalla mig "lilla älskling", "stumpan" och liknande samt kommenterade på min kropp. "Ska du inte ut och äta lite tårta? Du får ju passa på nu när du har en så snygg kropp", samt kollade in mig - mindre diskret dessutom. Jag försökte ignorera det och fortsatte att hjälpa till. Han fortsatte med att kommentera, väldigt sexuellt, hur jag gjorde saker. "Vad bra du stoppar in det". Han frågade mig senare om jag ville jobba vidare med honom på kvällen och hjälpa honom att städa undan och så, och jag svarade att tja, jag är ju inte anställd och jag får ju inte betalt. "Hur mycket vill du ha då?" Jag svarade att han fick bestämma. "Okej, men absolut vill jag att du ska jobba med mig sen. Men jag är farlig." Vadå farlig? "Tänk på det" fick jag som svar.

Härefter gick jag ut och ringde Amanda för att förklara situationen och för att få rådgivning. Vad ska jag göra om han för sig på mig på något sätt?

Senare när gästerna började avlägsna sig hjälpte jag till med att plocka undan och han frågade om jag bestämt mig för att stanna kvar, då jag svarade ja. "Du är inte rädd alltså, för att vara ensam med främlingar?" Nä, varför ska jag vara det. Jag är inte lätt skrämsen av mig, svarade jag. "Det gillar jag".
När jag hjälpte till med disken frågade han mig om det gick bra. "Ta in det försiktigt bara, går det för långt in gör det ont." *Skrattar lite obekvämt*
När jag fortsatte att fixa och stoppa in i diskmaskinen började han prata mer med mig och frågade hur gammal jag var. Jag svarade att jag var 18, som jag sagt tidigare till honom, och han svarade att det var lite ungt ju. Jaså, svarade jag, för vadå? "Det vet du nog". Jag går ut och fortsätter med att duka av.
Han fortsatte, medan jag dukade undan, att kalla mig "stumpan", "lilla älskling", "älskade du" och refererade till andra sexuella grejer medan jag fixade undan. Jag hade för övrigt tagit av mig min, nya, kofta för att inte spilla på den, vilket han även kommenterade på. "Jaså, nu åker kläderna av?" Senare, när nästan allting var klart, lade han till "tur att vi inte stannade längre, för då hade nog fler plagg åkt av". Haha, nej det hade dem nog inte, svarade jag. "Jaså?" Ja, det är jag säker på.

När allting var klart ville jag ta med lite mat hem, till min mamma (kalaset på restaurangen var för min farfar som fyllt 70, förresten, och det var alltså deras mat). Han hjälpte till och packade ner lite mat och sa "stoppa in den där fram", "du kan ta den där bak" när jag skulle ställa in sakerna igen i kylrummet. Jag ignorerade det. Han frågade om min mamma ville ha sås, men jag svarade att det inte behövdes. "Gillar hon inte sås? Tjejer brukar gilla det". Haha.. nja, inte alla. "Inte?"

Han skulle härefter köra mig hem och sa att han skulle lämna pengar hos min farmor som jag kan hämta, då han inte hade plånboken med sig. Det var okej för mig. Vi gick ut i bilen och satte oss. När vi var på väg ut därifrån sa han att han trivdes med mitt sällskap och var glad över att jag var med. "Är inte du det också?" Eh, jo absolut. "Hur har du haft det?" frågade han, då jag svarade att det var lite.. för mycket. "Tycker du att det är obehagligt?" Ja lite, svarade jag, då jag inte gillar att få sexuella inviter. "Men kära du, ta inte mig för seriöst. Jag skulle aldrig tvinga mig på dig." Jag svarade att jag inte var rädd för det, varav varför jag vågat stanna i kväll. Han lade till "jag hade aldrig rört dig, om du inte hade velat det. Hade du givit mig en invit hade jag självklart följt med, men jag hade aldrig själv gjort något om du inte velat det." Okej, men det är ju bra, svarade jag. När vi sedan kom till min parkering, då han faktiskt körde hela vägen istället för att jag skulle gå, sa han att han hoppas att vi får jobba ihop i vår(sommar). Jag sa att det skulle vara kul. "Puss och kram, hejdå".

I övrigt har han kallat mig söt, snygg, frågade om typiska saker som hur många pojkvänner jag haft, om jag har någon nu etc. Och ja juste, han är 59.


Jag har funnit dagen oerhört obehaglig men jag har faktiskt inte varit det minsta rädd. Hade han rört mig vet jag att jag hade kunnat försvara mig. Men han har inte rört mig, inte en enda gång. Och jag är inte ens rädd för att han ska göra det, om jag är helt ärlig. Jag vill bara göra mitt jobb och förtjäna mina pengar. Men jag känner att hela mitt huvud snurrar just nu. Hände detta precis? Hur ska jag.. hantera detta? Det känns lite.. overkligt, frankly speaking. Jag har hört om flera kvinnor inom restaurangbranschen som blivit sexuellt ofredade(räknar inte detta som det, borde jag?), men i själva situationen vet man ju fan inte vad man ska göra. Jag har haft flera chanser att säga ifrån, men har fan inte kunnat. Inte förrän på slutet av kvällen, då han frågade hur jag upplevt det hela, vågade jag säga något. (Och där om kläderna, att det inte fanns någon chans.)

Får väl se hur det blir nu i vår. Hej hopp.

Blev så otroligt trött på mitt rosa mobilskal, så idag målade jag om det lite. Använde svart akrylfärg till grunden, lät torka, sedan målade jag den vita blomman, även den med akrylfärg. Fy fuck vilket pill det var dock, hade den sämsta penseln. Lackade också därefter, varav varför det är så skimrande.



Lite roligare i alla fall.

Har fått någon dille på Cillian Murpy och har under två dagar hunnit se 4, inne på 5:e, filmen med honom. Jag ser typ 1 film i månaden annars. Så jävla bra, och så jävla snygg. Perfekt.







Och har fått en ny favoritfilm; Breakfast on Pluto.

Min julafton detta året har bestått av snack, och pepp gällande, SD. Det har blivit snack om "negrar", "smuts", "ut med packet", "de är orsaken till.." etc. och jag har fått sitta i mitten och lyssnat på allt skit. Då det var hemma hos min farmor, med alla på min fars sida, kunde jag i princip bara sitta och hålla käften. De har sina åsikter och tankar om människor klara för sig själva och det går inte att påverka. De har ju sina erfarenheter [av alla].
Min lillebror, som själv vill gå med i Sverigedemokraternas Ungdomsförbund, såg hur obehagd jag var av det hela. Han sa inget men log lite sympatiskt mot mitt håll. Fick bara ur mig 'hur fan kan du ens hålla med om detta, så jävla äckligt'. Min farmor i sig var den enda som, smått, sade emot resten med "men det är inte deras [romernas] fel", antagligen för att hon såg att jag var obekväm och satt tyst.

Är det sådant här man ska snacka om på julafton, när man badar i materiella ting och stoppar magen full? Det tycker inte jag i alla fall. Det enda jag har kunnat tänka på denna julen är alla som är utan nära och kära, utan ett varmt hem, utan någon som uppskattar dem. De utan någonting. Och ändå är det de med mest prylar som klagar mest. Jag förstår inte.