kaotiskts blogg

aj.

Har just genomlevt ett nästan två timmars långt strömavbrott. Jag satt hemma och myste, kollade på How I Met Your Mother och så. Sen plötsligt blev det kolmörkt, och feg som jag är vågade jag inte röra mig. Så jag hade ett litet ljus, satt ensam hemma i mitt knarrande hus så det lät som om någon gick på övervåningen och försökte att inte få panik. Sen kom jag på att jag kunde ringa mamma, men icke! Telefonmasten var tydligen också nere. Jag som trodde att jag hade kommit över min rädsla för mörker.
det var läskigt okej. ville bara dela med mig av min traumatiska upplevelse.

Har lite jättetråkigt. Chatta på skype? frustration-
Nya favorittröjan, yezz.

Mamma köpte en keps åt mig, älskar henne lite mycket nu. Hon vet vad jag gillar, wiee.

har typ kris eller något. eh. fedt osäker på mig själv och hatar mitt utseende och allt. hjelp. :(

Typ hatar mitt liv x100. Jag vill stanna hemma även om det är jättemycket jobbigare än att vara på Lillknaset. Alla är liksom så ledsna och då blir jag det också osv.
Muntra upp mig nu, tack. :(

Har blivit inlagd på bup nu. Min "ansvarige behandlare" brukar kalla det för Lillknaset. Gulligt, hahah. Det känns ändå ganska bra, fast det är folk överallt. Det är typ två personal till varje patient. Fyra andra tjejer och en kille. Och så ja. Men jag får vara hemma över helgen, så jag är nöjd! Sitter och beundrar att TV:n inte har ett tjockt plexiglas runt sig. Thoho.

Btw, Fiffi jag älskar dig finis. Du har varit underbar de senaste dagarna. <3

Ledsen.

ehhhgiiiiiuu. jag har tråkigt. och mina ögon kliar så mycket, men sminket är ivägen och jag orkar inte ta bort det. /klagar
prata med mig. du kan få en kram.

Nu har jag en anledning till att vara rädd för vita skåpbilar, haha. Jag och Erika gick och pratade lite när en vit skåpbil kör förbi, vi ser över tio ansikten som stirrade ut när de passerade oss. Jag bara: "..eww." Då saktade bilen in och stannade. Först trodde vi att de skulle prata med oss eller något, men istället så backade dem några meter bakom oss. Sen körde de igen och busvisslade och stirrade när de åkte förbi igen. Så jag och min kompis var typ ännu mer "....ewwwewewewew." och pratade om vår traumatiska (ja, det var hemskt okej.) upplevelse medan vi gick till bussen. Det blir värre.
När vi stod och väntade på bussen så kom de åkande igen och saktade in och någon skrek "Tjena tjejer!" och tjugo ögon tittade ut. Grejen är att de körde redan åt samma håll som busshållplatsen, så de har kört runt i en cirkel eller något bara för att vara ännu mer peddo.
Trösta mig. :(