Vikingsteels blogg

Börjar närma sig 2021, så jag tänkte att det är ett perfekt tillfälle att skriva av sig om framtida planer och vart jag vill komma framöver.
Den primära planen har nog alltid varit att ha hus med garage innan jag fyller 30 2025. I dagens läge bör det inte vara några bekymmer, men allt kan ju hända.
Jag fick mig dock en ögonöppnare i samma veva som jag prata med hon på kontoret på jobbet om kbt osv. Hon frågade mig vart jag vill vara/vart jag ser mig i framtiden, och mitt svar var direkt "hus med garage innan 30", alltså mitt svar satt i det materialistiska. Hon menade mer vart jag ser mig själv mentalt, hur vill jag må osv, inte vad jag vill äga. Det fick mig att tänka om lite, vart vill jag se mig själv mentalt i framtiden egentligen? Jag vill må bra såklart, men hur jag ska göra det och hur resan ser ut vet jag inte än, dock är jag säker på att mötet om kbt är där allt börjar.

Fick idag tag på nått som kallas psykosociala teamet via den hälsocentral jag är skriven vid. Dom ska enligt beskrivning ha hand om "händelser, upplevelser eller beteenden i ditt liv som påverkar dig så att du upplever ohälsa".
Ringde och bokade tid på morgonen och dom ringde upp vid halv 2. Vi pratade ca 10 minuter om varför jag ville komma i kontakt med dom och hur mitt liv såg ut idag med vänner, familj, droger, osv.
Deras väntetid är ca 2 veckor för få komma till riktigt möte, så dom skulle höra av sig igen framöver och stämma hur det låg till samt kolla om jag vill ta mötet över telefon eller i verkligheten. Så mest troligt kommer jag få komma in på ett första möte innan jul, vilket känns både kul, spännande men också lite nervöst.
Man börjar skrapa på nått litet nu och sen vet man inte vart allt kommer ta vägen, men jag är ändå glad att jag har tagit det här steget.
Wish me luck!

Prep långt och väldigt personligt inlägg.
Har under en längre tid gått å fundera på vad som kan ha varit "fel" på mig med tanke på hur jag anser att min skalle fungerar. Med att jag ballar ur så fort jag börjar gilla nån ny, att jag tycker det stundvis är svårt att läsa situationer samt folk, att jag har lätt att bli svartsjuk osv. Så tanken har väll lega på att kanske göra en utredning för diagnos eller nå liknande.
Men i höstas så började nog min resa på riktigt, med en rätt fin prelude som började på sommarn.
Jag jobbar med bergkrossning på en mobil krossanläggning, så vi flyttar alltid runt en del, och har spenderat dom 2 senaste somrarna i Åre. Jobbar 2 skift med förmidda och eftermidda, så man har rätt bra med tid att döda. Började prata med en tjej från Östersund och det klicka väll rätt bra, inte sådär ren magi och gröna skogar, men sådär så man känner sig bekväm och trygg och allt är enkelt. Sommarn gick och vi blev klar i Åre för säsongen så vi flyttade hem grejerna till Hudik igen. Väl hemma så hände det lite grejer för henne som gjorde att hon tog lite avstånd och ville vara själv ett tag. Jag tog dehär på fel sätt och vid fel tillfälle och blev svartsjuk. Jag var ärlig och sa som det var att jag har lätt för att bli det när jag inte vet vad som händer.
Då hon redan gått igenom ett sånt förhållande med en svartsjuk pojkvänn ville hon inte riktigt umgås längre och bad mig att jobba på mig själv för att se vad som kanske kan hända i framtiden istället.
Jag tog även dehär fel och valde att sura ner mig och totalt sluta prata med henne, även fast det kanske inte var det hon mena.
Och nu är vi framme för ca 1 månad tillbaka. Jag började surra mä en ny tjej, känner mig väldigt bekväm och trivs fruktansvärt bra, umgåtts en hel del fram till förra veckan, då vände magkänslan helt, och man är tillbaka på känslan svartsjuka för man vet inte längre vad som händer. Der här triggade minnet till det Östersund sa, att jag faktiskt borde ta tag i mina problem, för jag inser nu att det inte är hälsosamt att ha det här beteendet.
Så igår skrev jag till Östersund och berätta att hon hade rätt i det hon sa, och att jag nu ska ta steget att söka hjälp.
Sen är vi framme på dagens datum. Jag ringde in till kontoret på jobbet och berätta lite snabbt om hur det låg till och hur jag mår, vilket verkligen uppskattades att jag gjorde. Jag fråga ifall det är nått företagshälsovården kunde hjälpa till med, vilket dom tyvärr inte kunde då det inte direkt var jobbrelaterat. Dock så kunde dom rekommendera att prata med en kbt terapeut, för att börja nånstans. Så den här veckan ska jag ta kontakt med terapeuten för att kunna ta tag i mina bekymmer.
Så min EC blogg kommer nog komma bra till hands som arkiv för hur jag har mått under åren, tack EC!

Jag är för snäll för mitt eget bästa.
Jag blir för känslomässigt involverad i personer alldeles för fort och kraschar så fort minsta lilla sak blir fel.
Jag är ett vark. Jag är dum i huvet. Jag fattar inte bättre.
Jag kan inte läsa andra, jag fattar inte vad andra vill, jag vet inte hur jag ska kommunicera med andra längre.
Allt jag vill är att hitta nån jag kan känna mig trygg och bekväm med när jag kommer hem från jobbet.

Vet inte varför, men känns alltid som att jag trivs lite sämre i min lägenhet när jag har städat. Om det är det att jag har för lite prylar framme som gör att det känns tomt, eller om det är för att jag vet att det inte längre finns nått jag kan göra/skjuta upp.
Dont get me wrong, det är fett skönt när man har städat undan, men känns ändå fel på nått sett. Lite samma inne i bilen, kan ha prylar i halva bilen utan att bry mig riktigt, och när jag väl städat känns det tomt. Lite som att det inte används och bara är en prydnad för andra att kolla på.

Tror nog det är dags att skaffa en till. Ska ändå börja töja och har beställt nya smycken. Den jag har nu sitter ändå mer åt ena hållet pga strängen va i vägen. Då kan man lika gärna ta en till fast på andra sidan, win win!

Prove me wrong.

Tog blodprov å grejer i våras och fick ut ögon droppar och piller, aldrig haft så lite problem med varken pälsdjur eller pollen som den här sommaren. Det har gått så bra att jag har kunna varit i stall och kring hästar och kunna gosat med katter och hundar utan problem.
Standard är ju även att man blir trött och dåsig under pollensäsongen, but not this year, vilket är ju rätt gött när man kör 50ton tunga maskiner på dagarna.
Det enda jag fortfarande bör undvika är att ha djuren direkt i ansiktet på morgonen innan man fått i sig nå piller. Så I is overall happy över det.
PS; Bästa med det här är att jag inte känner mig äcklig under våren när man i normala fall är svullen och röd i hela ansiktet med täppt näsa och rinnande ögon.

Det har äntligen kommit riktigt bra, mjukt och gott glutenfritt tortillabröd igen. Jag kan äntligen njuta av tacofredag igen för första gången på 18 år.

How does one even relationship? Hur funkar sånt när man ska va vuxen???