Tilphys blogg

Har blivit allt sämre för min del dessvärre tyvärr.
Sen jag kom hit har jag visserligen inte kunnat skada mig själv men tankarna om att jag inte vill leva fortgår och har outhärdlig ångest på dagarna.
Har fått reda på att dem på öppenvården bara har sagt massa saker som inte stämmer riktigt och inte fullföljt något alls inte ens haft en vårdplan även fast jag har haft misstankar om vissa diagnoser.
Dem har bara sagt "du har." Du har inte"

Hade ett möte idag igen då mamma fick vara med och prata om hur jag var som barn, komplettera det jag sa om hur jag var innan jag sökte hjälp hos bup.
Tror jag har samtalat med tre läkare sen jag kom hit och utredningen är igång på RIKTIGT nu.

Har även ohälsa som går på pappas sida, antagligen ärftligt och eventuellt bipolär.
Jag är och går i min far/ farmors spår och båda var/är instabila, dessvärre blev min farmor mördad.

Nu tros det iallafall att jag insjuknat i bipolär sjukdom men dem vet inte vilken typ ännu och stora misstankar om att jag har adhd också som jag sagt tidigare.
Min personlighetstörning finns det inga läkemedel som hjälper riktigt till 100% men eftersom borderline och bipolär är ganska lika så kanske det hjälper lite med medicinen jag har nu ändå.
Trampar upp 100mg till nu ikväll, så 300 är jag uppe i.
Och fick även Haldol vid behov eftersom jag mår så pass dåligt. Jag har aldrig gråtit så här mycket på 5 dagar.

Mamma vill ju ha ut mig härifrån, för att hon vet att jag längtar hem, jag bröt återigen ihop ordentligt efter mötet och bara sa till henne hur jag bara inte orkade leva såhär, att det aldrig tar slut, att jag inte orkar ha ont längre, att jag bara ville försvinna. Mamma höll om mig, klappade på mig och försökte göra allt i sin makt för att muntra upp mig.
Ingen kunde svara på när jag får åka hem.
Biter medicinen kanske jag kan så snart som möjligt men eftersom jag precis börjat med dem så kan ingen säga något.
Annars pratas det om veckors tid.

Allt beror liksom på allt.
Jag är slut som människa, på riktigt alltså.
Ge mig styrka att orka.
Är så ledsen och vill bara kunna vara en bra vän, bra dotter, ett bra barnbarn.
Men jag har kraschat ordentligt den här gången.

Amanda ska komma hit om några timmar, tänkte försöka få kraft och ta mig en dusch.
Har ögon på mig nu och dem är lite mer medvetna om att jag är nere idag.. Så jag får bara gå ut och röka snabbt sen upp igen.

I'm lost.

Jag har haft några besök idag vilket självklart uppskattades. Jag sken och livsglädjen åkte upp såklart.
Nu dessa två timmar har dock varit ett öppet helvete, det har varit kaos på avdelningen och jag har mestadels suttit på rummet och konstant gråtit.

Jag är så ledsen och känner mig oerhört ensam här vilket suger därför blev besöken ännu mer känsliga i efterhand.
Men fy helvete vad jag är tacksam för att jag har folk som bryr sig. Jag älskar dem över hela mitt hjärta och fastän jag inte är duktig på att visa det alla gånger.
Antar att det där med att jag nu gråter och har ångest hör till, det var längesen jag satt på en låst avdelning överlag. Men även i dessa lägen känner man hur mycket man uppskattar det "lilla" man har.

Vänner är familj för mig. Dem ända jag har kvar.
Jag önskar bara mer livsglädje. Jag önskar jag kunde må bra på insidan också.

Är vilsen med blandade känslor gällande allt.

Haha jag vet hur deprimerande mina rubriker låter men whatever.
Låg inlagd på Maria en natt som ni vet, fick sitta ute i väntrummet och dricka 9 koppar te för att lyckas bli kissnödig vilket tog lagom 2h och göra ett urinprov.
Kom in på avdelningen runt halv fyra på natten och dem tryckte i mig Imovane så jag slocknade.
Klockan sju på morgonen kommer dem in flera läkare och pratar med mig, hann somna om och gick upp vid tio. Sen dess satt jag bara och tittade på klockan.

Träffade dem andra som var på samma avdelning som mig, tunga narkomaner - alkoholister osv.
Folk skrek och det blev hur mycket bråk som helst.. Tack och lov så blev jag transporterad till St:Göran när jag var nykter.
Blev omhändertagen av en sjuksköterska och satt på akuten i säkert 3h innan jag fick chansen att träffa en läkare.
När hon väl kom förklarade jag allt.

Fick träffa en specialist läkare direkt efteråt och dem berömde mig för att jag hade ringt i tid, jag blev inlagd men fick inte vara kvar där utan fick transport med en annan kvinna till Nacka slutenvård.. Alltså är jag här nu.

Kan säga på en gång att jag inte har någon att prata med här.
Finns 3-4 pers som är 70+ som inte säger något alls knappt, utan bara glor och skriker ibland.
En annan tjej som kanske är lite äldre än mig men som bara sitter för sig själv kind of. Resten vad jag vet och har sätt är 30+ och verkar inte speciellt glada i att prata.

Får inte gå ut, inte röka utan personal.. Och jag fick ta min sista cigarett nu på tolv timmar.. Får be om nikotin plåster när röksugen blir som värst.. Som om det skulle hjälpa. Men sköter jag mig så får jag så småningom gå ut och röka själv på dagarna.
Träffade iallafall en läkare till nu som har höjt min dos till 200mg på seroquel, kommer trampa upp till 600 eventuellt.
Och sen låter det tydligen som om jag har en annan typ av bipolaritet.
Jag förstår ingenting men personalen är väldigt trevliga iallafall.

Men så är det.
Jag mår ganska okej, finns ingenting att göra som sagt.. Men lyckades vara smart och smuggla in mina hörlurar, en tändare och min telefonladdare.
Hittar dem dessa saker så ryker allt..

Uh.
Vet inte hur länge jag blir kvar här men ska få träffa en läkare och göra upp en vårdplan men jag får ta emot besök varje dag mellan 9-19 så jag hoppas någon kommer iallafall.. Då kanske jag överlever.

Ligger kvar på beroende enheten, trivs inte för att det har varit så mycket slagsmål och bråk så snart blir jag transporterad till något annat ställe.

Trött man är på allt.

Ingen öppnar dörren.
Har suttit ute nu säkert 50minuter.

Jag har gråtit.
Jag mår piss.
Ringde akutpsyk.
Förklarade allt.
Även att jag har tankar på att göra något jag inte borde.
Dem hänvisade mig till att ringa 112.
Men jag vågade inte.
Hon ringde tillbaka som lovat efter en kvart och jag orkar inte mer.

Åker tillbaka till stan så jag får komma dit.
Batteriet dör snart så jag har ingen aning om vad som händer men allt förrutom detta.

Hejdå.

Jag funderar på att bara ta livet av mig.

Planerna som var spikade för ikväll sprack.
Förstår inte, alla har gått och blivit dödssjuka. Är det influensan som går eller?
Men nu hör killarna av sig som skulle ha varit med, snällt av jawa och bara höra av sig till mig att hon inte orkar ses idag men inte svarat dem, så nu har jag dem på mig så jag vet inte.,
Aja jag har iallafall min Naru kvar så ska ut och ta några öl med henne ikväll och vill dem andra hänga med så får dem väl göra det då.
Haha fan alltid något.

Den ena killen som ska med är dock väldigt kul, lite komiker stuk. Sist kunde jag inte ens titta på honom utan att skratta.. En endaste sekund...
Dog bokstavligen av skratt.. Tillslut kunde varken han eller jag konversera för att vi bröt ihop av skratt. Får se om det går bättre den här gången haha, aja blir nå kul ändå.

Nästa vecka ska jag iallafall på en liten "resa" ska dra mitt feta arsle upp till någon skithåla utanför Norrtälje och träffa fina med bebis.
Ska bli fruktansvärt mysigt men lär gå vilse eller åka fel.
Tjejen jag ska träffa har nämligen precis flyttat dit och vet knappt in eller ut.. Som jag då jag inte har varit där någonsin förut.
Ayyyudeee, får väl lösa det.

Aja skål på er iallafall! :)

Bra och vakna sex på morgonen vill jag mena, vill lyckas somna om så jag orkar med dagen sen.
Loggade in på lite andra medier som jag inte varit inne på, på väldigt länge i brist på annat..

På qx hade jag över 70 olästa som jag skummade igenom lite snabbt.
Sen kom jag och tänka på min kamrat, 780 olästa hahaha. Höll på att dö där ett tag. Inte förvånad alls dock.
På darkside hade det ramlat in ett antal stycken också, så jag hade ju lite och läsa iallafall, skrattade högt många gånger.

Nu ska jag spela social pop ett tag vilket blivit mitt nya beroende, sen försöka sova..

Jo jöste,

Värmde mat i mikrovågsugnen som fick flip och höll på att explodera, luktar ström i hela lägenheten nu :)))
Dumefan ja å då.. Skulle värma mat (0:$ heh! såklart.
Men tänkte inte på att det var metal jag la in, Så det var ett fyrverkeri av ström i micron, blev as rädd och skrek till.

Vågar inte ta ut maten. Haha :(

Jag känner för att dricka öl i helgen.

Är så jävla trött på människor som smyger med saker bakom min rygg och tror jag är efterbliven.
Eller ljuga.

Pallar inte den här jävla skiten längre.

Besviken man blir.