Panilines blogg

I'm trying to forgive and forget. But it's fucking hard when you've hurt me so damn hard...
Still, I miss you from time to time. And I hate it. But how couldn't I... you who have made my life so different..

Personen i fråga lär aldrig läsa det. Kände bara för att få ut mig skiten då jag inte direkt kan prata om det.
Snart ska jag traska iväg till jobbet. Och hoppas ångesten försvinner.
Hoppas på fint väder idag så jag kan bli lite gladare.

Fyller om 2 dagar. Är lite orolig och rädd... senaste födelsedagen blev... ett väldigt jobbigt minne. Men det som hände då lär inte upprepas igen. Because he is gone ~

Önskar sötnosen var här och höll om mig... det är så klockrent hur vissa personer kan skicka sms just i rätt tidpunkt för att göra en lite gladare ^^

Halloween var awesome! Efter jobbet stack jag, matte, nella och sam ner på krogen och hade sjukt kul! Träffade många gamla vänner som jag inte träffat på ett bra tag. Helt underbart! Sen stack jag och matte och några av hans polare till matte och hade efterfest. Allt va awesome! Förutom att jag sen krälade iväg och spydde och sen däckade..
Totally worth it!

Rätt mysigt att inte ha bott hemma på ett bra tag. Men ändå vet att det är gångavstånd hem. So cozyyyyy ~ Jag blir så bortskämd!
Han är inte som någon annan jag träffat...

Borde verkligen skaffa en dagbok. Eller leta fram min gamla. Har så många tankar som måste ut... speciellt nu när i princip alla mina nära vänner inte är på topp. Vill inte bekymra dem ännu mer med mina tankar och funderingar.

Var kämpigt på jobbet idag. Har varit så trött... var nära på att somna flera gånger. Det är så mycket skönare att jobba kväll. Då kan man i alla fall sova ut.

Nya tag imorgon

Jag bryts ner.. på alla sätt.. aja. Bara en dag kvar på jobbet. Sen är jag ledig i tre dagar. Hoppas jag kommer palla morgondagen..

ließ ihn sein... er ist nicht mehr dein Schatten...

Varför inte vara lite kryptisk på köpet också. Måste försöka..

Just ja. Ringde precis 1177 om mina problem. De sa det jag antog att de skulle säga. "Ring en vårdcentral"... Apotekaren sa i princip samma sak. Orkar inte det just nu, men samtidigt mår jag sämre om jag inte reder ut all skit

She sat down on his lap, showing her shoulder blades.
He looked at her and said,
Are you a fallen one?
Maybe, she answered. Smirking.
She got up and walked away.
Whispering to herself,
I'm not fallen yet.

It doesn't fucking make sense... Who the fuck can I trust in this unforgiving world?!
Just nu vill jag bara göra en enda jävla sak... Men är ingen attentionwhore, så låter bara bli att skriva vad exakt jag tänker...
Kanske bara ska göra det istället...

I'm confusing myself... I don't know what to do or what to think...
Kan fan inte va ensam just nu. Allt kommer bara tillbaka. Why did I do it? Was it right or was it wrong? Kommer antagligen aldrig få reda på det helt heller.
Men det är bara att fortsätta framåt nu. Måste bara bygga upp mig själv. Skapa ett nytt jag, typ. För just nu känner jag mig som flera olika personer i samma kropp..
Tänkte att jag skulle vara på ett visst sätt efter förra helgen... Men det gick ju sådär. Känner mig nästan melankolisk. Ska jag ha skuldkänslor? Ska jag tänka på det? Ska jag isolera mig? Ska jag sticka ut och göra saker? Ska jag...
Vet inte om jag vill gå tillbaka till den jag en gång var. Till hur jag betedde mig mot mig själv. Jag blir väl relativt nöjd då... Men bara jag...

Borde väl inte skriva sån här skit här, egentligen. Ska fan ta och köpa en dagbok imorgon istället...

I knew this was for the best. Gick ur ett 1 ½ år långt förhållande i fredags. I think we both had it coming.
Så nu kommer jag försöka fokusera mig på att delvis bygga upp murar då jag haft alldeles för lätt att berätta om mig själv och så. Samt för att hindra andra för att komma mig alldeles för nära, och för att hindra mig själv från att bli kär på ett bra tag. Det kanske låter deprimerande, men tror det skulle vara bra för mig. Jag intalade mig själv att jag inte skulle kunna lita på någon igen. Även om jag "visste" att det inte skulle bli så då jag alltid haft lätt att lita på folk. Men.. Nu har det ändå blivit så. Jag kan inte lita på folk. Den jag litar på är morsan. Hon är den enda jag litar på till 100%.
Fina ord, komplimanger och löften har blivit tomma ord för mig... Fan också.
Jag tror ändå att allt för med sig något bra. Hade jag aldrig träffat den här personen, så hade jag kanske aldrig lärt mig att man inte ska vara så naiv, och att det finns manipulativa och skenheliga personer där ute. Right?