Kille, 30 år. Bor i Fjärås, Hallands län. Är offline
CITRONochCYANID har inte lagt till några event än.
Alltså, när jag hade blivit meddragen till McDonalds igår så hamnade vi bredvid ett bord med folk med exakt likadana, exakt lika fula BMTH-hoodies.
Jag fick sån lust att gå fram till dem, och högljutt klargöra att 'Deathcore is for posers!'
Men jag gjorde inte det. jag var för trött.:)
Vilken kväll. Hade jag haft tid så hade jag skrivit ned allt, men jag har inte tid, så det sket sig :)
Iaf, igår satt jag ensam på pendeln mellan Göteborg och Kungsbacka. Jag hade precis gått på vid Centralen, och skulle visserligen bara till Liseberg, men jag slog mig skönt ner ensam (som sagt) i ett fyrasäte.
Medan jag väntade på att tåget skulle gå satte det sig en gammal man mittemot mig och började prata.
"Alla dessa dörrar som öppnas och stängs..." började han (appropå att han hade haft problem att komma på tåget med sin lilla vagn, som jag senare fick reda på var lastad med hjul)
Vi presenterade oss aldrig för varandra, men samtalet flöt ändå fram.
Under denna korta resa fick jag ändå en sorts respekt för mannen. Jag märkte att jag tilltalade honom med Ni (och jag har som princip att dua alla. Jag brukar säga att om jag skulle träffa Kungen eller Påven eller någon annan snubbe så skulle jag dua honom med flit :) )
Han verkade inte vara någon alkis, men en pigg och glad gammal gubbe var han.
Han sa att han var född på -30talet, men såg åtminstone 10 år yngre ut.
Han påstod sig skriva 14 böcker (samtidigt), och skulle binda dem och publicera själv. Dessutom så höll han och tre andra "uppfinnarkillar" på med att bygga en ekobil. Deras mål var 15 mil/l.
När vi väl nådde Lisebergstationen så var jag tyvärr tvungen att avsluta samtalet, och gick av.
Senare på kvällen, när jag hade hittat mina kompisar och var inne på STS Reunion Party berättade jag om gubben för Robert.
"Är du säker på att det inte var en alkis,då?" frågade han.
Jag hade inte tänkt på det innan dess, men jag tror inte att det var en alkis, den här gubben verkade var en ganska nykter person av sig.
Jag märkte också att flera hade svårt att känna igen mig (pga min nya frisyr), i synnerhet tjejerna.
Det var EN tjej som kände igen mig någorlunda direkt, och hon mindes också mitt namn!
Folk brukar ha svårt att minnas mitt namn (så populär är jag), men denna tjej, Ebba tror jag att hon heter, hade jag bara pratat med en gång! Wow...
Detta var en underbar kväll, om man bortser ifrån mitt regelbundna failande, men det är jag van vid.
Apa
Imorgon :D
Nä, jag åt ugnspannkaka.
Jaja... Har man tråkigt så har man.
Apa!
Jag började lyssna på I Wrote Haikus About Cannibalism In Your Yearbook enbart pga namnet.
Jag lyssnade, and I liked what I heard.
Men nu när jag har läst några av deras texter; AHMAHGAWD vad jag älskar dem <3
Dessutom: Kan det vara något på G? Man vet aldrig, men hoppas det ;)
Varför?
Jag menar seriöst, prata med mig!
Eller nej, förresten, jag tror inte att jag vill prata med dig.
FAN, jag vet inte.
Jaja, jag skiter i det här nu. Tro vad du vill.
Om DU nu skulle läsa det här, så ska du veta att du har fel.
Och att jag inte vill.
17 oktober kan inte komma snart nog
Jag vet inte vad...
Det känns som att det är något jag borde göra eller införskaffa.
Någonting är fel.
Ett tomrum som växer ju mer jag tänker på det.
Fan
Om 20min åker jag till Härryda :)
Jag vill skrika till
all min luft tar slut,
ljud ej kommer ut
Jag skriker, jag vill
De skriker till mig
Jag lyssnar till dem
De följer mig hem
Ska de finna dig?
Tror du att de finns?
Inte ensam, nej
Kan de hjälpa mig?
De som faktiskt minns
Trängt in i mitt sinn
Har nu drogen min