Tilphys blogg

Jag ramlar in på dag tio som nykter.
2 månader idag utan att ha skurit mig också, faktiskt.

Jag bröt mig ifrån missbruket men kan hamna i riskbruk till och från.. därför känns tio dagar mycket för mig.
Har ett litet mål att försöka hålla mig nykter till jul-nyår där någonstans.. men klarar jag inte det så kan jag alltid nöja mig med att jag har försökt.

Kanske inte sån big deal för dig som läser det här men jag hade total glömt bort detta.
Borde ju känna mig stolt men är helt blank.

Aja "bara för att" jag kan köpa skor så tänkte jag göra det straxt. Alltid något, måste ändå hämta ut medicinerna också på samma gång..
Gråter om det inte finns inne.

Sen ikväll tänkte jag försöka förstå mig på min nya laptop.. är van vid Macbook men det är ett helt annat märke nu, ska ladda ner lite spel så jag kan fördriva min kväll på rätt sätt.

Kom på mig själv att ha lyssnat på den hela dagen, hela tiden, om & om igen.. från i förmiddags tills nu. Bokstavligen.

Får aldrig nog.
Min älskade Ted Gärdestad, du var så bra.
Den låten är så förbannat jävla vacker.

-

Tänker nog inte yttra mig så mycket kring mina känslor osv just nu, sånt får jag stå över ikväll. Ska ringa upp min kära tant i Göteborg och prata ur mig lite.
Hon den där extra mamman.
Hon den där som aldrig ger upp hoppet på mig.
Tänkte försöka åka ner dit innan jul, bara vara och ha extremt kul.
Jag längtar.

Jag är så jävla glad!

Äntligen får jag åka hem!!

För snart ska jag träffa läkaren.
Vill härifrån, ge mig bara ett e-recept på mina mediciner så kan jag trampa upp den sista biten sen själv hemma.
Orkar inte, kan nog klara att vara i friheten ändå.

Höll dock på att börja grina när jag såg att min terapuet hade gjort en ny status som löd:
"Det finns en Tjej som just nu befinner sig i ett helvete....i mina ögon gjort i hela sitt liv! Hoppas att DU, denna så kämpande, goa.....och så fruktansvärt misshandlad lilla tjej....ser detta när du vaknar! Jag skulle så gärna vilja skrika ut ditt namn för att få ditt rätta värde till tals... Vill göra så mycket, ändra så mycket för dig....då du om någon är värd så mkt mer än många andra... Längtar till dagen då du vågar stå för att du känner dig ensam...att du behöver hjälp....för att just du ◇ är värd såååå mycket mer än detta! Jag vet inte hur än men det ska gå....men att ensam fortsätta kämpa är inte ok! Du ska ha kärlek, stöd och förståelse omkring dig och människor som kämpar för DIN skull!
Om Någon iallafall hade lärt dig att älska dig själv så hade din ensamhet...ditt umgänge med din enda riktiga vän/dig själv säkert varit mycket skönare, tryggare och kärleksfull.....
Min Gnistrade tjej... Våga hoppas
Det SKA gå!
Kramis"

-
Jag visste direkt.
Jag visste att den var menad gentemot mig.
Ringde till henne igår och bara pratade.
Hon har alltid under dessa år tyckt att jag är speciell.
Vet inte varför dock.

Men jag älskar henne, för att hon stått vid min sida genom allt.

Man får lätt tråkigt av att sitta på psyk så ja..
Ursäkta mitt ur löjliga och tråkiga inlägg.


1. Ditt namn? Nathalie
2. Bästavän? Jawa, Kakan, Alicia & Amanda.
3. Singel? Alla tiders.
4. Kär? I mig själv. <3
5. Vem smsade du senast? Farsan
6. Vem fick du senast sms från? Jawa
7. Osminkad/ sminkad? Osminkad
8. Vad har du för kläder på dig nu? Mjukiskläder.
9. Färgat/tonat ditt hår? Allt för många gånger, haha.
10. Vem fick dig senast le? Min bästavän.
11. När grät du senast? Igår.
12. Bruna, gröna blåa ögon? Blå/grå.
13. Hur lång är du? ca 178
14. Har du stökigt rum? Minns inte hur mitt rum ser ut faktiskt.
15. När fyller du år? 30 juli.
16. Vad gjorde du i natt? Sov.
17. Vad gör du innan du ska sova? Läsa, snacka telefon antagligen.
18. Tror du på kärlek? Vet ej.
19. Saknar du någon just nu? Ja
20. Är du glad just nu? Helt ok.
21. Om inte, varför? - /
22. Har du en hund? Nä
23. Sova med någon, eller inte? Sova ensam (:
24. Har du ljugit för dina föräldrar? Nä.
25. Är du helsvensk? Nej.
26. Om inte, vilket land? Halv finsk.
27. Har du syskon? En broder kvar.
28. Sov du med senast? Minns inte.
29. Vem vet allt om dig? Jawa.
30. När ska du sova? Antagligen vid halv elva.
31. Hur mycket är klockan? 20:29
32. Favoritfilm? Ingen.
33. Favoritdricka? Cola
34. Leva eller dö? Det svaret kan ändras efter vinden.
35. Vad ska du göra i morgon? Försöka bli utskriven.
36. Vad längtar du till? Hem.
37. Oskuld? Hahahaha.
38. Vad ångrar du mest utav allt? Vet inte.
39. Vad är det bästa som har hänt? Vet inte.
40. Hur är dina betyg? Jag är bäst.
41. Älska eller älskas? Älskas.
42. Höger eller vänsterhänt? Höger
43. Vem sjöng du senast för? Ellinore
44. Hur mycket väger du? Som en val
45. Vem litar du mest på? Jawa
46. 3 saker du gör varje dag: Äta, lyssna på musik, prata i telefon.
47. Vem ringde du senast? Mamma.
48. Vem ringde dig senast? Anton

Är påväg in mot stan, måste komma ifrån avdelningen.
Nu ska jag njuta av friheten några timmar.

Glad.

Hela kvällen har jag spenderat i lilla rummet.
Sjöng och försökte spela gitarr, var jätte längesen jag spelade och det är ofattbart hur jag kunnat glömma bort musiken så lätt.

Blev lugn på en helt annan nivå, kanske beror på den yttre höjningen av medicinen också.
Det var iallafall en perfekt kombo för kvällen.

Ska börja sjunga igen, dra ner på rökningen enormt och träna upp min röst när jag kommer ut härifrån.
Ska aldrig mer glömma bort det som jag lyckats göra.


Vill absolut börja igen.
Det här är vad jag alltid velat.
Vem vet.. Det här kanske blir min räddning.

Idag borde jag vara glad.
Hade ett långt samtal med kakan igår, det kändes bra då.
Är glad för att han kommer hit imorgon.

Men idag vill jag ingenting.
Borde vara glad för att jag får en ny dator och lite kläder men det är jag inte, har inte bett om det och tycker inte heller att jag förtjänar det.

Ångesten dödar mig idag.
Intensiv är den, som klara blixtrar från himlen.
Tomhetskänslan äter upp mitt inre nästan.

Vill ha någon att prata med.
Jag har det. Men inte här.
Mår så dåligt för det.

Är så tvåsidig med allt i livet.
Nu vill jag bara kollapsa egentligen.
Försvinna från mina känslor.

Efter mitt senaste inlägg så var jag så trött att jag var tvungen att lägga mig igen och jag somnade omgående.
Jag hade 4-5 olika drömmar samtidigt och allt kändes verkligt, helt plötsligt var jag vid medvetandet men kunde inte röra mig eller slå upp ögonen, jag kämpade men det var som om någon hällt cement över ögonlocken.
Det värsta av allt var att jag inte kunde andas.

Jag försökte skrika, försökte lägga min all min vikt på ena sidan för att lyckas ramla ner från sängen, nå alarmet vid sängen för att få dit personal, men hur mycket jag än försökte röra mig så var det som om jag var förlamad.
Hade fruktansvärt mycket panik inom mig innan jag rakt av tänkte "nu dör jag, nu dör jag" innan jag efter en liten stund fick upp ögonen och drog in ett djupt andetag det första jag gjorde.

Pratade med en sjuksköterska direkt efter som lugnade ner mig och förklarade att jag kan ha råkat hamna i en sömnparalys.. Men också att det kunde vara blandning av mitt mående och biverkningar av medicinen.
Hände det igen skulle jag ta upp det, haha knappt så man vågar somna om ikväll ju.

När jag kommer ut härifrån så ska jag hålla mig nykter iallafall försöka fram tills nyår.
Kan inte dricka när jag är här och jag har tänkt på vad läkarna har sagt om mitt alkohol drickande. Det gör mig ingenting förutom att förvärra mitt tillstånd ev sjukdom.
Tål mer sprit än min farsa gånger tre och han dricker ganska kraftigt så jag ska få en remiss till Mara beroende.

Idag har jag mått ganska bra ändå, träffade min pappa, åt min favoritmat, tog en promenad, rensade tankarna men börjar få lite smygande ångest nu dock.
Överlever nog.
Har släppt allt som är utanför dessa dörrar nu, för det spelar ingen roll vad som pågår därute.
Sen har jag kommit över den "värsta delen" känns det som iallafall, har vant mig vid reglerna, har spanat på personalen och sett hur dem fungerar, läst av patienterna osv.
Varför jag har gråtit och haft en sån extrem vecka är ju pågrund av att jag är i "kontakt med mina känslor" på ett helt annat sätt nu än när jag är hemma.

Ute kan jag alltid köpa en flaska sprit, eller trycka i mig 50 piller och sova i 48h på sträck för att slippa handskas med mina jobbiga känslor.
Men här har jag har klarat mig i en vecka snart som nykter och fått brottas med min ångest på ett "normalt" odestruktivt sätt, därför är det lätt att tänka och känna att man vill ge upp.
Det gör ju ont i själen och ingen vill lida såhär men man lever för sina nära, för dem som inte tappat tron om att du kommer att bli bra förr eller senare.

Det gör ont hela tiden nästan och jag är som sagt vilsen.
Ena dagen vill jag en sak, oftast sånt som är en omöjlighet för att sedan tappa allt.
Vad har jag? Vad har jag inte?
Vad har jag idag som jag inte har imorgon?
Vem kan jag lita på? Vem vill mig bara illa?

Jävlar vad allt möjligt kom nu.. Har varit rätt kass stämning på avd i kväll, blir nästan för mycket påverkad av allas ångest.
Måste avsluta. Måste ta en pause.
Röka, ta luft och lämna det här onödiga grubbleriet en stund.

Amanda kom hit med Steven igår.
Skönt var det, oerhört skönt.

Var helt säckad innan besöket och mötte dem nere vid entrén av slump när jag skulle gå ut och röka.
Men visste inte om att Steven skulle med.
Dock hade jag mysigt, det var kul.
Amanda höll mig i handen och kramade om mig.
Jag blev lugn.

För första gången var jag med på morgonsamlingen och stretchingen idag och sen tog jag en cigarett med en annan patient efteråt.
Igår kom en jätte söt tjej hit, vi hann säga hej vid sista ciggen igår och har jag tur nu så kanske hon är någon man kan byta några ord med på dagarna här, man blir ju sinnessjuk annars.

Är så obehagligt skakig dock , gjorde total bort mig vid frukosten.
Tappade tallriken med fil på golvet och spillde på samma gång ut all mitt te över maten. (Där alla tar mat)
Vill bara skrika rakt ut ibland.

Farsan kommer på em, bra det. Då ska jag till affären, vägrar äta deras lunch idag.