LunaMes blogg

Det går verkligen i vågor det här.. Nu är de helt okej. Haha knas..

Har kommit in i en riktigt jäkla dipp nu.. Är nog så pass van med medicinen att mina gamla skroll börjar komma tillbaka.. Sakta men säkert...

Snart ska jag iaf ha SIP-möte med alla inblandade, soc, läkare m.m. Så förhoppningsvis blir allt lite bättre då.. Hoppas också på att jag snart ska få min tid hos läkaren.. Stått i kö ca 1,5 år snart.

Jag undrar om jag någonsin kommer bli 100% hel.. Tror nog inte det.. Kanske nära 100% men.. Det jag mest tänker på är om jag kan bli så bra att jag kan skaffa jobb.. För om inte de går.. Vafan ska man göra då? Ska man bara sitta och ruttna tills man fräts bort?

Tror medicinen inte hjälper längre.. Känner mig helt tömd. Känslan av meningslöshet och hopplöshet glider allt närmre, like it used to. Gråter mera ocskå.. Känner mig trasig..

Barnet i mig börjar komma fram återigen, hon är så långt borta från hel som det går. Har en sådan djup sorg som känns omöjlig att fixa.

Vill ta weed så jag bara kan känna mig lugn, kanske skratta litegrann också, så allt jag gör/gjort inte känns helt bortkastat.

Nej nej nej nej nej nej nej... Nu får allt lugna sig lite...

Jag hade fan extremt kul på landet.. Nu när jag är hemma igen känns de inge vidare.. Kände att jag tillhörde gemenskapen där.. Milla är ju alltid Milla såklart, men de andra människorna.. Kunde vara mig själv.. Inte många ja kan det med. Kunde vara galen när jag ville och vara tyst utan att det blev awkward.. Hade galet GALET kul!

Vill tillbaka :/

Har en underlig känsla i kroppen, en varm och mysig känsla som trycker i bröstkorgen.. Den gör mig riktigt skräckslagen.

Kan inte sluta tänka på situationen och vad som hände. Vad är det som försiggår egentligen? Jag vet inte vad jag ska tro..

Allt snurrar, men på ett obehagligt underbart och konstigt sätt.. Kanske är det pågrund av allt.. Men vill ändå tillbaka till just de ögonblicket.

Shit va rädd jag är.

Sådär, då var man hemma igen!
Varit på landet och blivit vän med kossor.. Hade super kul! Fick träffa Millas bf bror för första gången också. Dock var de inte första gången vi pratat.. Han ringde någon gång mitt i natten förut, säger att Milla tagit droger och är helt medvetslös.. Haha jäkla mongo! Men men, Riktigt skön snubbe iaf! Vi drack dock fyra dagar i rad, så kroppen är helt mör nu men annars så! :3

Inte illa utsikt till morgonkaffet

Kommer ni ihåg när jag skrev om ett weird sms från whitetrashmamman i förorten.. Fick ett sms till precis nu..

"Sid 4 i "Vi i Sundbyberg" namn på alla äckel från Sumpan superkommunen som varit i Almedalen och sålt oss. Snuskigt!"

Vafan liksom.. xD

Älskade denna! Älskade hur ironin passade så bra ihop med det djupa.. Så enkelt men ändå så kraftfullt!

Budskapet jag får, eller min tolkning av bilden är att hen vill släppa in någon, men att den som hyr ska vara beredd på det värsta.. Eftersom det kan sluta med att den människa som släpps in inte orkar med orkanen uthyraren bär på, och så småningom flyttar..

Och det vet även uthyraren såklart.. Det är därför hen hyr istället för ge en permanent bostad.. För hen vet att de aldrig stannar länge.



Av: Internetelitisten
Facebook: https://www.facebook.com/depressivadoden/

Tittade lugnt och ostört på Django när min enda laddare gick sönder, hade dessutom bara 6% kvar.. Så fick total panik och funderade på att plinga på grannarna.. Men det var ju alldeles för sent... Så i paniken gick jag ned till källaren, rotade i alla jäkla lådor och kartonger som fanns. Tror jag aldrig pratat så mycket för mig själv på en gång...

Gick ungefär såhär..

*Vafan är det här!? Ah, kökssaker..
*Fan i helvete, jäkla byrå.. Ligger de likdelar där i eller.. Väger fan flera ton!
*JA SLADDAR!!
*Fan va sladdar det var då..
*Okej, snälla Gud.. Låt mig hitta en laddare!
*Åh vänta, där är ju örhängena jag letat efter..
*Uuh radio! Den får också följa med!
*Åhh, den var länge sen ju!! *happyface*
*JAA!! LADDARE!!! Åh herre Jesus!! TACK TACK TACK!!
* Hoppas den funkar bara.. >.<

Och det gjorde den!! Hahah, min kväll... Är helt matt.. Mama mia.