Inactivates blogg

en flickvän, någonting alla vill ha, även jag. folk har sagt att jag är för kräsen av mig när de gäller flickor... jag tycker personligen inte att det är att vara för kräsen när man vill ha en flickvän som man tycker är trevlig o snäll men samtidigt är rolig och förstår sig på min humor. för att ja ska kunna få känslor för någon krävs det av dom att dom tycker om mig på samma sätt som jag tycker om dom oavsätt om det är för att bli vän med någon eller att bli något utöver de, sen krävs de inte så mycke mer, en flickvän ska för mig vara en tjej som är som ens bästa vän fast lite till, en person som man lixom känner att "hon där, henne skulle kunna dö för att få vara med i resten av mitt liv" och med att vara med menar jag vara tillsammans.

fast såklart så krävs det ju att de finns någon tjej där ute som är alla dom sakerna för mig, och som faktiskt tycker om mig med, för allt för många gånger så har kärlek visat sig vara obesvarad, antingen från mitt håll eller tvärt om.

...man kanske skulle ta o skita i alltihop istället?... fast nä... eller jo... kanske...

ensamheten, de e en rätt tråkig sak egentligen... den leder ofta till frustration och ångest, vilket i sin tur ofta leder till att folk blir deprimerade. Depression. sorgligt. ja, ja känner mig ensam, förstå mig rätt, jag har vänner, vissa skulle säga att ja har många vänner. Av mina vänner så är de en vän som jag pratar med om kännslor och sånt som berör, även om jag pratar om känslor med min vän så är det i min umgängeskretts inte tillåtet att säga att man känner sig lessen eller ensam, man kan inte prata om att man känner som att man bara vill skrika så att man slipper höra allas tjat på hur duktig man är i skolan som har mvg... ja... de e en massa tjat om de.. ja vet att väldigt många skulle göra väldigt mycke för att ha lika lätt för att få bra betyg som jag och att jag inte borde klaga... men de skiter ja i, detta är min blogg, passar de inte så stck. åter till känslor. att prata om känslor är tabu, så långt har vi kommit. så vem vänder man sig till när man känner sig lessen? när man känner att man inte räcker till?.. kuratorn? nä.. mamma? nej!... flickvän tänker du kanske... ja hade en sån en gång... jag lät min hårda fasad spricka upp lite för henne men förhållandet höll inte tillräckligt länge för att jag skulle våga släppa in henne helt... så skaffa en flickvän kanske hade varit de bästa ändå, för att ha någon att prata med om sånt man inte kan prata om med någon annan... fast... e de anledning nog? e de ett bra argument för att skaffa flickvän? för att man vill ha en axel att gråta emot... tror inte de.... om jag hittar någon som jag faktiskt kan prata med om mina känslor så ska jag aldrig bli tillsammans med den personen... för om man e tillsammans så kommer man till slut att göra slut och då är man tillbaka till den tomhet och ensamhet som man känner av att inte ha någon alls att prata med vad man tycker.

"bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig älskat"... yea right...

sammanfattning av denhär röriga jävla texten då?
att inte kunna prata om sina känslor med någon.. de e vad ensamhet betyder för mig

dehär e alltså en blogg... eller va man vill kalla de... ja kommer skriva här när ja känner för de, det kommer inte vara någon kissi-blogg som typ "aah ikväll ska vi ut på en sånhär nattklubb, o ja ska ha denhär klänningen... bla bla bla...".

ja stavar som en dyslektiker på droger ja vet men de får ni allt leva med om ni nu e tillräckligt korkade för att faktiskt läsa den skiten ja skriver här.