Riktigt namn:
Martin Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Straight
Intresse:
Musik
Bor:
Själv
Politik:
Mitten
Dricker:
Te
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2009-04-16
Jag vill inte vara som någon form av pappa som måste ta ansvar för andras beslut längre. Det gör mig så trött och har redan knappt energi för att hålla mig själv uppe alla dagar. Så många runt mig som suger energi utan att jag känner att de bryr sig om mitt välmående utan bara vill att jag löser deras problem.
Låter gnälligt, men skrapar verkligen i botten på min energitunna idag och sedan jag kom hem vid 23 har två personer hört av sig för att de inte kan ta ansvar för sig själva eller förstå när de inte ska dricka mer...
Jag vet inte längre, behöver antingen stänga in mig helt och bara vila upp mig mentalt eller ha fler människor runt mig som också ger mig energi och att omtanken går åt båda håll. Missförstå mig inte, det finns sådana i mitt liv. Men för tillfället så är energitjuvarna för många.
Okay, detta var bara jag som behövde skriva av mig och min trötthet. Nu går jag och lägger mig... Godnatt.
Verkar som att jag äntligen kommer få vara ledig en fredagskväll, har inte hänt sen typ mitten på oktober så ska bli ganska skönt. Detta betyder ju så klart inte att jag är ledig hela helgen, den lyxen existerar inte. Har 2 matcher och sen finns det en risk/möjlighet att de hör av sig från Etage då jag förra helgen jobbade i baren där, vilket för övrigt är mitt första betalda jobb som bartender! Sen att klubben i sig inte är min typ av scen överhuvudtaget är ju inte viktigt i det här fallet, det är alltid kul att få ett jobb!
Jul närmar sig nu med och med det min mammas 50de födelsedag... Jag har verkligen ingen aning om vad man ska ge henne i 50års present. Jag och min syster har kommit överens om att inte köpa julklappar till varandra för att kunna ge mamma något roligare, men hjälper ju inte när vi inte vet vad. Nåja det löser sig nog i sinom tid.
Gjorde mittsäsongstester igår med, har förbättrat mig väldigt mycket från kursen i september i de fysiska testerna och hade bäst resultat på det regeltest vi gjorde så kändes relativt bra när jag åkte där ifrån. Hade ett bra samtal med en från FU med så känns lovande.
God juletid och hoppas ingen av er behöver vara ensam över jul och nyår om ni inte så önskar.
"Is what you have now all you thought it would be? Do you ever think of what could've been? Everyday I think about it and I think about saying hi. But I don't know where we stand or what you want."
Så vad har hänt på slutet? Inte jätte mycket för att vara helt ärlig, har mest spenderat tid med att spela Fallout och fundera på mitt nästa skolprojekt där jag för första gången ska arbeta med hiphop vilket kommer bli en intressant utmaning.
Har börjat se resultat från träningen också. Dels så känner jag mig mycket lättare och så tycker jag själv att jag blivit mindre vilket är kul ändå. Går och tränar ca 3-4 gånger i veckan nu beroende på hur schemat ser ut och tycker det är mycket roligare att gå dit nu med när man börjar se resultaten utav det. Ser jag bara till att släppa förkylningen nu så är det väl bara positiva saker med min fysiska hälsa.
Nej, annars har det inte hänt så mycket för att vara helt ärlig.. Kände bra för att skriva av mig igen.
P.S. The Cure till Globen och Scandinavium i höst... Kanske något att fundera om man ska köpa biljetter till! :D Hence titeln på inlägget^^ D.S.
Okej, detta inlägg återkopplar lite till det föregående som jag skrev när jag var väldigt arg och ledsen och bara behövde få ur mig det någonstans.
I måndags. alltså den 2/11, så upptäckte jag att någon hade repat min bil med en nyckel. En lång repa längs med passagerardörren, vilket ledde till en liten huvudvärk, samt samtal till polisen och försäkringsbolaget. Denna typ av skada täcktes inte av min försäkring, vilket jag mer eller mindre visste. Men var lite småirriterad, inte pga försäkringen, utan pga att sådant här händer.
Vi snabbspolar till Fredagnatt/Lördagmorgon. Vi har halloweenfest på Kåre här i Falun och vi har det trevligt. Tills en av mina närmare vänners flickvän kommer fram gråtandes för att det är en kille som varit extremt jävla creepy och hållt på att mer eller mindre trakassera min kompis flickvän och hennes vänner hela kvällen. Min vän, som under sina 24 år bara varit riktigt arg en gång tidigare, ser svart och konfronterar killen. Inga slag eller någon fysik konfrontation på det sättet, men min vän går på alla cylindrar. För att sedan börja snap out of it men med fortfarande allt det adrenalinet pumpandes i kroppen så han bryter mer eller mindre ihop.
Om man känner mig vet man att enda gången jag blir arg på riktigt är när man hotar eller gör någon jag bryr mig om illa. Så mitt adrenalin pumpade för fullt även det, men höll mig i skinnet och ser till att killen som betett sig illa blir utslängd och så att alla övriga inblandade har någon att prata med och att de får eskort hem. Därefter går jag en stund av och an för att få min egen adrenalinkick att lägga sig. Klockan blir två och jag går in igen för att hämta ut mina saker ur garderoben bara för att upptäcka att min garderobslapp är försvunnen. Antagligen så har den ramlat ur min ficka när jag flyttade om så jag inte skulle tappa någonting under tidigare nämnda scenario, eller så har någon tagit den ur min ficka, vilket är mindre troligt. Anyway.
Jag ställer mig sist i kön som man gör när man tappat bort sin lapp för att kunna hämta ut min jacka mot beskrivning och innehåll i fickor osv. börjar närma mig garderoben och ser att min jacka inte hänger där den borde hänga. När jag väl kommer fram så finns det inga jackor kvar alls. De ber mig beskriva jackan. Jag berättar hur den ser ut och att mina hem och bilnycklar ligger i fickorna. De kollar igen, jag kollar igen, men den är inte där. Det blir klart för mig att det inte handlar om att någon tagit fel jacka eftersom att ingen annan jacka hänger kvar och känner hur adrenalinet börjar pumpa igen. Hur känslorna börjar svämma över pga en massa annan skit som jag dras med. De som jobbade ber om ursäkt och jag säger att jag inte klandrar dem på något sätt, det är omöjligt för dem att veta om någon hämtar ut en kompis jacka eller vad som helst. De frågar vad jackan var värd och jag säger som det är att den är värd ca 3500 då det är en riktig skinnjacka.
Går ut och får låna en väns telefon för att göra en andra polisanmälan på 4 dagar då min hade dåligt med batteri. Känslorna är som en storm i mig och jag vill bara gråta, slå sönder saker, skrika rakt ut, lägga mig ned på marken och bara försvinna samtidigt som jag bara vill börja springa och aldrig stanna. Jag är arg över att sådant här händer. Jag skiter i det materiella, jag förstår bara inte hur sånt här kan hända. Blir erbjuden sovplatser i och med att jag inte kan komma in i min lägenhet och vi börjar vandra hemåt. Beslutar mig ändå för att ringa journumret så jag ska få sova i min säng vilket kostar mig ytterligare en halv tusenlapp. Kommer in i lägenheten och känner att det är skönt att vara hemma samtidigt som det är väldigt jobbigt att inte ha någon att bara få prata med all den skiten om just då. Jag går och lägger mig och vaknar med sådan värk i hela kroppen efter att all adrenalin hade gått ur.
Så säger de att alla onda och goda ting kommer i 3. För nu när jag ändå kände att jag fått ordning på situationen från fredagen genom att ha ringt försäkringsbolaget och fått förklarat för mig hur jag ska gå till väga, så kände jag att jag behövde belöna mig själv lite. Så jag köpte Fallout 4 fast jag hade bestämt att vänta lite. Sitter och väntar på release och precis när jag ska få till att spela det så bara stänger min dator av sig. Jag blir fundersam då jag inte var nära sladdar eller strömknapp, men provar att starta den igen. Inget händer. Så i datorn, som jag köpt för en väldigt massa pengar för ungefär ett år sedan, så har antingen strömenheten eller moderkortet bara tvärdött helt utan förvarning. Just samma kväll som Fallout 4 släpptes och under just samma 7 dagars period som allt det andra. Nu kanske det låter jävligt larvigt men jag orkar verkligen inte med sånt här. Det har hänt alldeles för mycket negativt i mitt liv nu den senaste tiden med allt möjligt. Att datorn nu också dog klarar jag på något sätt inte av just nu.
Okay. förlåt, behövde bara få ut min frustration någonstans. Men just nu är saker verkligen inte bra
Ikväll skulle bli en bra kväll. Det var en bra kväll... Sen gick det väldigt snabbt utför. Adrenalinet pumpar fortfarande om än mindre. Hade verkligen behövt "dig" ikväll.
Det var en lång dag. Jag lämnade lägenheten klockan 15.45 på tisdagen och var tillbaka 16.20 på onsdagen, var vaken i totalt 31 timmar. Vi hade en dead-line på en imitationsuppgift klockan 12 idag samtidigt som lokalerna var så uppbokade de kan bli iom att det är två årskurser som hade examinations dead-lines ungefär samtidigt.
Så Klas, Martin och jag gjorde ju det enda logiska man kan göra och bokade lokaler från 16 till 11. Vi satt hela natten i skolan och arbetade med våra imitationsprojekt, spelade in det sista och sen mixning i timtal. Men vi hann klart allihopa, precis. Från 11 till 12 hade vi kursintroduktions till nästa kurs varpå vi åt lunch. Vid 13 åkte vi till Leksand för ett möte angående ett potentiellt projektarbete, vi kom därifrån runt 15. Sen vid 16.20 satte jag äntligen foten hemma i lägenheten igen, helt slutkörd. Gick och lade mig och somnade inom 10 min varpå jag nu vaknat, är trött som as, men kan inte sova mer...
Vi hade iaf lite tur, då vi från början skulle ha jobbat på kåren ikväll alla tre, men de andra var så snälla att de lät oss slippa det så vi inte behövde vara vakna i 40 timmar, så tack så mycket till resten av styrelsen.
In other news, saker hände så det blev "djupa" samtal med Effe... Erkände en grej om mina egna känslor och mående. Think I've failed myself there. Inte pratat om sånt på mer än 2 år.
Jag tror att jag börjar bränna ut mig fysiskt en aning, emellan jobb, dömning, skola, styrelsegrejer och skola så är det någonting hela tiden. Har inte sovit bra på god knows how long.
Enda anledningen till att jag håller mig så upptagen är för att sitter jag i mitt eget sällskap för länge nu mer så får jag en oroskänsla. Jag känner hur det saknas saker i mitt liv och hur jag faktiskt mår på grund utav det saknas något så pass mycket. Så kommer nog fortsätta hålla mig upptagen tills det att antagligen kroppen säger ifrån helt och hållet eller att det slutar saknas något. Vilket som än kommer först^^
It keeps going, this downward spiral into nothingness.
It feels wrong, it shouldn't be. But still the silence is its own echo inside of me
The fact is. I could use a HIMYM reference to describe it but I won't.
It'd be too obvious and show off how much I watch that show.
But the radio has been silenced and the signal is fading
I tried to forget about it but it's marked in my head
Not intrested in anything else, or well. Except HIMYM but let's stay on track.
I don't want it to be like this, it all means more to me than that.
I don't really know where I'm going with this
Just felt like writing something to get me out of the abyss
But if you need something for your wall or a post on tumblr
Call me up, you won't find prices that's humbler.
