AnsgarochEvelynes blogg

<i>Förra hösten var vi oövervinnerliga, minns ni? <br>Inget kunde stoppa oss, inte ens vi själva. <br>Men ni har glidit ifrån varandra allihop. <br>Jag försöker dra er tillbaka in, <br>samtidigt som jag själv aktar mig noga för att inte trilla över kanten. <br>Vad hände med oss? <br></i>

<i>jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor <br>jag kan inte ens stå om du inte ser på <br>och genomskinligt grå, <br>vad vore jag, <br>utan dina <br>andetag? <br></i> <br><b>Älska Jocke Berg</b>

jag vill knarka kent igen <br>minnas allt som jag bara ville glömma <br>jag vill börja röka igen <br>tappa bort mitt jag <br>drömma <br> <br>jag vill ha någon igen <br>sitta uppe på natten alldeles för länge <br>jag vill längta efter någon igen <br>men jag tappade bort <br>min ängel <br> <br>jag vill vara jag igen <br>gå rakt fram med blicken höjd <br>jag vill känna suget igen <br>men blir aldrig <br>nöjd <br> <br>jag vill dricka mig full igen <br>tappar bort min verklighet gång på gång <br>jag vill vingla på gatan igen <br>men natten har blivit <br>för lång <br> <br>jag vill vara fri igen <br>slippa tro, och slippa döma <br>sitta uppe på natten igen <br>tappa bort mitt jag <br>drömma <br> <br>

de flesta vill ha sommaren tillbaka <br>de flesta går i skolan imorgon <br>de flesta vet inte hur blodet smakar <br>när man öppnat alla sår igen <br> <br>de flesta är missnöjda över sin kropp <br>de flesta ler fast de går sönder <br>de flesta kommer aldrig behöva skrika stopp <br>när det händer som aldrig händer <br> <br>de flesta dricker inte gin som vatten <br>de flesta vet inte vad kärlek är <br>de flesta ligger tysta om natten <br>istället för att skrika inombords <br> <br>de flesta vet inte vem de är <br>typ som Håkan Hellström och jag <br>de flesta kuvas när allt faller isär <br>men jag står alltid kvar

Stökigt <br>Överallt <br>Skräp <br>Vandrar planlöst omkring <br>Men rör mig egentligen inte alls <br>Tiden står still <br>Som den alltid gör vid den här tiden <br>Saknar den gamla tiden <br>Tiden som aldrig kommer komma igen <br>Mina tankar flyr <br>Kravlar längs golvbrädorna som äckliga skalbaggar <br>Egentligen vill jag inte fånga dem <br>Vill sitta på säkert avstånd i min säng och aldrig röra dem igen <br>Iakttar deras planlösa irrande längs dammkorn och minnen <br>Glänser gröna och giftiga i lågenergilampans gula sken <br><i>Ni äcklar mig</i> <br>Jag vill få er att försvinna <br>Vill sätta en tung känga över era motbjudande små kroppar och höra det tillfredsställande krasandet av ännu en själ som gått lite sönder <br><i>Förlåt; lite mer sönder</i> <br>Men fläckarna av era svarta inälvor sitter för alltid fastetsade längs min huvudskål <br>Vill städa där inne, göra rent <br>Svälja ammoniak, doppa huvudet i klorin <br>Men jag vet någonstans bakom de alltmer utpridda svarta fläckarna, att ni aldrig kommer försvinna, aldrig kommer lämna mig ifred <br>Ni kommer välla över mig <br>När jag minst anar det, när jag tappat koncentrationen för en halv sekund <br>Jag vet att ni kommer komma in i mig, krypa in i mitt medvetande en efter en, kittla mig i halsen tills jag inte klarar av det mer <br>Så jag ger upp, låter er komma <br>Låter er skölja över mig, begrava mig <br>Blir er vän för ett tag, för bara en minut <br>Snart syns jag inte längre <br>Jag är begravd i en hög <br><i>Av krälande, motbjudande, glänsande gröna parasiter, och det enda ni lever på är mitt eget självförakt</i> <br>Men jag välkomnar er nu <br>Kom <br>Låt er väl smaka <br>Var inte blyga <br>Omslut mig <br><i>Jag älskar er</i>