Tjej, 28 år. Bor i Berghem, Västra Götalands län. Är offline
Förra hösten var vi oövervinnerliga, minns ni?
Inget kunde stoppa oss, inte ens vi själva.
Men ni har glidit ifrån varandra allihop.
Jag försöker dra er tillbaka in,
samtidigt som jag själv aktar mig noga för att inte trilla över kanten.
Vad hände med oss?
jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå om du inte ser på
och genomskinligt grå,
vad vore jag,
utan dina
andetag?
Älska Jocke Berg
jag vill knarka kent igen
minnas allt som jag bara ville glömma
jag vill börja röka igen
tappa bort mitt jag
drömma
jag vill ha någon igen
sitta uppe på natten alldeles för länge
jag vill längta efter någon igen
men jag tappade bort
min ängel
jag vill vara jag igen
gå rakt fram med blicken höjd
jag vill känna suget igen
men blir aldrig
nöjd
jag vill dricka mig full igen
tappar bort min verklighet gång på gång
jag vill vingla på gatan igen
men natten har blivit
för lång
jag vill vara fri igen
slippa tro, och slippa döma
sitta uppe på natten igen
tappa bort mitt jag
drömma
de flesta vill ha sommaren tillbaka
de flesta går i skolan imorgon
de flesta vet inte hur blodet smakar
när man öppnat alla sår igen
de flesta är missnöjda över sin kropp
de flesta ler fast de går sönder
de flesta kommer aldrig behöva skrika stopp
när det händer som aldrig händer
de flesta dricker inte gin som vatten
de flesta vet inte vad kärlek är
de flesta ligger tysta om natten
istället för att skrika inombords
de flesta vet inte vem de är
typ som Håkan Hellström och jag
de flesta kuvas när allt faller isär
men jag står alltid kvar
Stökigt
Överallt
Skräp
Vandrar planlöst omkring
Men rör mig egentligen inte alls
Tiden står still
Som den alltid gör vid den här tiden
Saknar den gamla tiden
Tiden som aldrig kommer komma igen
Mina tankar flyr
Kravlar längs golvbrädorna som äckliga skalbaggar
Egentligen vill jag inte fånga dem
Vill sitta på säkert avstånd i min säng och aldrig röra dem igen
Iakttar deras planlösa irrande längs dammkorn och minnen
Glänser gröna och giftiga i lågenergilampans gula sken
Ni äcklar mig
Jag vill få er att försvinna
Vill sätta en tung känga över era motbjudande små kroppar och höra det tillfredsställande krasandet av ännu en själ som gått lite sönder
Förlåt; lite mer sönder
Men fläckarna av era svarta inälvor sitter för alltid fastetsade längs min huvudskål
Vill städa där inne, göra rent
Svälja ammoniak, doppa huvudet i klorin
Men jag vet någonstans bakom de alltmer utpridda svarta fläckarna, att ni aldrig kommer försvinna, aldrig kommer lämna mig ifred
Ni kommer välla över mig
När jag minst anar det, när jag tappat koncentrationen för en halv sekund
Jag vet att ni kommer komma in i mig, krypa in i mitt medvetande en efter en, kittla mig i halsen tills jag inte klarar av det mer
Så jag ger upp, låter er komma
Låter er skölja över mig, begrava mig
Blir er vän för ett tag, för bara en minut
Snart syns jag inte längre
Jag är begravd i en hög
Av krälande, motbjudande, glänsande gröna parasiter, och det enda ni lever på är mitt eget självförakt
Men jag välkomnar er nu
Kom
Låt er väl smaka
Var inte blyga
Omslut mig
Jag älskar er