Tjej, 30 år. Bor i Mölndal, Västra Götalands län. Är offline och var senast aktiv: 2 april kl. 17:34
Skeletongirl har inte lagt till några event än.
Min första älg i år. Precis nu. Välte vinglaset så väckte alla som sov. Inga knackade på dörr i år. Inga teckningar. Vart kurra gömma utomhus. Den här gången var det inget fel på min syn. Har inte vart något fel på min syn. Jag är bara som farmor. Ser saker. Innan var det blått. Nu är det koppar.
Då var mamma utmattad. Dödstrött. Kristallsjukan eller nått. Pappa har jag aldrig sett använda handsprit. Jag hittade ett munskydd med mönster. Dödstrist utan japanska serier. Pappa följer med till en farlig våtmark. Antagligen inte. Ingenting händer förutom den där långa milen i våtmarken på spikar. Ingen anledning till och leta efter ett munskydd med mönster på. Ingen japansk loppis.
Till våtmarken hittar jag. Pappa kan inte gå på brädorna. För kraftig. Då hamnar vi i träsket. Kan följa mig dit och ta farväl. Men till scouternas grillplats får jag inte gå.
Den vackra vägen.
Var feg och ha flätor men när jag frågade min manager så var jag plötsligt cool annars brukar jag aldrig vara cool. Hade flätor som liten. En toffs. Hade väl sett för mycket anime. Saknar bröd också. Tekakor. Limpor. Allt bröd som man inte behöver smör på. Istället för kakor. Slösade 50kr idag på bakelser. Aldrig igen. Spyfärdig. Längtar och få klättra i klätterställningar igen. Fortsättning följer.
Sick sack.
Intervju klar. Efter höstlovet slutprovet. En vecka öva klistra. Inte lätt med julkort. Fullt med klister. Alltid kul med klistermärken som glittrar. Etiketter har koder. Hittade inga kroppar. Hissen var röd. Alla rum kunde man se in i. Gick in i väggen. Borde va varning där som golvet har halkrisk. Vände mig om och där var ett ansikte. Ansikten satt fast på stativ. Som spjut. Det var frisörsalong. Behövs inga kroppar.
Pappa kom hem med prylar. Ingen mat förutom sallad. Min kvällsmat: Merci. Så trött så jag går i sömnen. Mysigt och gå i sömnen. Låtsats. Det heter släde och inte soffa. Promenerade i skogen ikväll. Det som finns kvar av den. Sparade lite kvistar. Sett för mycket blått i helgen så allt jag ser är bara blått. Förutom mitt svarta nagellack. Petrol heter det. Min havsblå.
Kakan i ugnen lämnade vi hemma. Inga flugor som det vart vid sista bullen. Tidningar från 80 talet fanns längre in i huset där golvet brakat ner. Ek bordet hade flyttats. Stolen på altanen orörd i tio år. Letade under huset. Några spindlar syntes inte till. Det gick på tid när jag skrivit mitt namn i gästboken. Datumet fel och skrev mitt namn på en helt annan lapp. Mitt namn finns nu på fler ställen och det kändes som någon hade vart där. Lekte för fullt och var inte klar.
Trodde jag skulle på familjeäventyr. Kocken lämnade inte båten. Kastade mig överbord. Dessutom fastlandet. Något ruffig brygga, lite boda borg. Privat. Inte meningen stiga på. Kapten tog ner ankaren, jag ville ta en ledig ö. Vi betalade premium innan uppkopplingen dog, trodde vi blivit lurade av internationella basen. Var en uppsats man skulle skriva om hur klipporna såg ut. Hade farmor kunnat. Kapten hade gjort sitt jobb. Letat efter de förra cacherna utan ledtråd på min första båttur och kände att det räckte.
Spelade in en video från båten där man ser hur mitt knä skadades. Men det ska bli bättre geo vloggar. Någon ö hann vi inte med men det var min andra tur ute på havet. Kaptenen kör bara iväg utan att titta på kartan. Vet hur havet ser ut. Nästa båtfärd blir på ribben intill båtarna. Ingen skattkammarö precis. Cacherna behöver vi titta lite mer på tillsammans om vi ska vara ett lag.
Kvällen slutade med macken.
Jag hallucinerade förut när jag var ny med båtlivet direkt efter operationen. Bryr mig inte längre, mardrömmen kan komma. Drömde om min klasskamrat som gått bort. Medveten om att det var hallucination, hemma hos mormor. Växthuset. Klasskamraten vid sängen. Bara jag som såg.
Drömde om det för att jag funderade på vad som kan hända om jag faktiskt skadar mitt ben på riktigt för det var en i bilden som hade gjort en fantastisk saga lite som full metal alchemist men om ett robotben och onda drömmar.
Säger alltid i drömmen att ringa läkaren.
Men denna gången tänkte jag bara det.
Nu var det inte mig själv jag såg i spegeln.
Upp och jobba.
Upp på fötter igen.
Ja jag har knäskada. Idag kände jag av det rejält. Pappa skakade på huvudet fast jag visade att jag satt fast. Det var knäet. Kunde inte röra det. Fortsättning följer/ SkeletonGirl
(Tittar på geocaching)
Smaks är förresten vän med min barndomskärlek *happy*
