Sobielishes blogg

Kärlek existerar det eller är det bara en illusion? Det är underbart att vara kär och ha nån vid sin sida men då man står där ensam känns allt skit. Men varför fortsätter man gå efter det som kallas kärlek då man vet att man kommer stå där ensam å sårad? Varför är man så dum?

Kul nu är det andra tjejen på rad som jag träffar som jag tror jag har en chans med och inser att jag har fel. När ska det bli min tur? Kanske lika bra att ge upp hoppet om att hitta nån jag mena blivit dumpad 3 gånger och sen nu detta. Jag förstår inte varför detta ska hända mig, jag hatar att ha känslor för man blir bara sårad.

Sitter här och lyssnar på en så underbar låt kan inte sluta lyssna på den. Tycker ni borde lyssna på den för att den är jätte fin <3

http://www.youtube.com/watch?v=cEBAhyaUMFc

Jag minns inte när jag verkligen mådde bra senast, allt känns skit varenda dag. Kan komma nån stund under dagen jag mår ok men sen vänder allt direkt. Allt har vart skit ända sen jag föddes inget har gått som jag har velat, allt går åt helvete. Jag vill bara kunna säga att jag mår bra och att allt är ok utan att ljuga. Jag mår så himla dåligt jag har vart så nära att avsluta allt så många gånger och jag ångrar att jag aldrig gjorde det. Tänk va många sorger man hade sluppit och inte känna sitt hjärta gå sönder om och om igen. Mitt psyke är så dåligt och det blir bara värre för varje dag jag vet inte hur mycket mer jag kommer orka. Jag ser folk som är lyckliga och jag önskar att det var jag som var den personen tänk att få vakna upp och känna att man är glad över att man lever. Men de har jag aldrig känt, det enda jag känner är att jag önskar att jag aldrig hade vaknat.

Jag går på en sak via arbetsförmedlingen som heter TAKTIK och jag har inte fattat vad den går ut på än. Idag så skulle vi ut i skogen å plocka svamp...VAFAN har det med att fixa jobb och göra? Kallt som fan var det idag också. Men jag vägrade plocka svamp så jag tog lite bilder istället seg dag asså fyfan. Synd man inte hade en system kamera bilderna hade blivit så mycket bättre då.

Folk har lätt att klaga på en hur man mår som då man mår skit får man alltid höra "de blir vad man gör det till". Men de är lätt för folk att säga såna saker då allt i deras liv är perfekt och dom inte har några problem. Men för oss som aldrig har mått bra och bara vill dö vi ska lyssna på deras skit snack för dom tror dom vet vad man går igenom. Om folk bara kunde veta exakt hur man mår så skulle dom nog tänka om kanske innan dom öppnar sin käft kanske?

Varför försöker man hålla hoppet uppe för? Jag mena man vet ju ändå hur allt kommer sluta så varför hoppas på ett annat slut då man vet redan slutet? Jag pallar fan inte detta mer, tror jag ska ge upp de sista lilla hopp jag har. Ska fan skita i alla nu finns ingen för mig där ute ändå tydligen. Från en underbar helg med massa glada tankar till detta :/ Jag vill bara glömma allt skit och bara kunna få va glad men jag har aldrig riktigt kunnat fått vare glad. Har typ bara ett falskt leende på läpparna så ingen ska veta sanningen. Folk säger att dom finns där för mig men varför försvinner alla då? Jag mår så skit vet inte vad jag ska göra, dom säger att dom lyssnar om jag behöver prata. Men det blir aldrig bättre utav att jag öppnar upp mig för då tänker jag bara mer på all skit och det blir bara värre. Jag vill bara dra lämna allt å alla bakom mig och aldrig titta tillbaka, vill börja ett nytt liv. Men vart jag än går så kommer mitt förflutna alltid följa med så det kommer aldrig funka. Jag var körd ända sen jag föddes jag har försökt att inte tänka på det som gör mig att må så här dåligt men det går inte för vart jag än kollar så ser jag gamla minnen. Även om det är bra minnen så gör dom så att jag mår skit bara för saker slutar som dom gör.

Helgen har vart underbar som fan har spenderat den med en riktigt underbar och vacker tjej :) Jag ville verkligen inte åka hem vill va kvar där med henne. Men känns inte som om vi kommer ses nå mer vilket suger. För mina känslor för henne är starka och jag kommer inte kunna glömma henne nå lätt. Jag vet inte hur jag ska gå vidare ifrån detta känner att jag inte orkar nå mer. Önskar att jag också kunde hitta kärleken men det verka inte finnas nån för mig där ute så lika bra att ge upp tro?

Den 30/9 så drar jag ner till Kristinehamn och ska träffa en sån awesome tjej :D Längtar som fan, synd att de är 10 dagar kvar bara innan man ska åka :( Vill vara där nu hos henne och mysa till en massa film ;) <3

Vad är meningen med livet? Varför finns vi här? Är vi här på grund av en riktig anledning? Eller är det en större makt som använder oss för deras nöjes skull? Om det är nu hur kan man bryta deras makt över?

Eller är allt detta nåns dröm som ligger i en koma? Om han/hon vakna upp eller dör försvinner allt det här då? Finns det ett liv efter döden eller är vi bara död helt sen? Kommer vi tillbaka som nåt eller blir allt svart och ens liv är helt slut?

Lever man ens eget liv eller är allt redan förutbestämt och vi följer ett manus omedvetet och allt är redan skrivet vad som ska ske? Om jag skulle ta mitt liv är det mitt val eller var det bara slut på ord i mitt livs manus och det är inge mer? Hur vet man att dom val man gör är ens egna och inte att ens öde är redan bestämt innan man föds? Vad är era åsikter om detta?