Fina stunder.
Ni vet sådana fina stunder.
När man varken fryser eller är varm.
Allt är tyst.
Och tomt.
Allt man kan se är silhuetter av trädkronor och stjärnor ovanför sig.
När man ligger på rygg.
Och tankarna vandrar från allt till inget.
Och man känner att man nog skulle kunna stanna kvar där för evigt.
Sedan börjar en igelkott smaska på sniglar någon decimeter ifrån ditt öra.
Den ville heller inte tugga med stängd mun när jag sade åt den.
Den började bara fräsa då.
:(