W3S3Ls blogg

 

28 år. Bor i Sturefors, Östergötlands län. Är offline

Tillbaka till W3S3Ls profil
W3S3L
Bli medlem gratis för att kontakta W3S3L

Senaste inläggen

WELP?!
15 mars 2021 kl. 19:50
This shiet.
21 maj 2014 kl. 21:19
This pain.
13 maj 2014 kl. 19:51
poem ~
13 maj 2014 kl. 18:58
Livet ~
8 maj 2014 kl. 23:24
Dra åt helvete.
8 maj 2014 kl. 16:01
Just a little thingy ~
7 maj 2014 kl. 23:20
Hatred
4 maj 2014 kl. 19:55
THIS TEXT <3
24 april 2014 kl. 19:32
Majs ~
21 april 2014 kl. 12:00
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Charlie Civilstatus: Letar
Läggning: Osäker
Intresse: Umgås
Bor: Kartong
Politik: Inte valt
Dricker: Diverse
Musikstil: Allt
Klädstil: Galen
Medlem sedan: 2012-10-19

Positiva tankar!

Man får aldrig ge upp, man måste fortsätta kämpa.
Utan att du försöker kommer du inte hitta det du söker.
Jag vet att det är svårt, vägen är jävligt lång.
Men vännen, man lever bara livet en gång.
Jag står här nu där jag aldrig trodde att jag skulle stå.
Tog mig så lång jag aldrig skulle gå men jag klara de fast det var jävligt svårt.
Sluta aldrig försöka för vägen är vår!

För sök att se saker från ett bra perspektiv även fast det finns mkt negativt i ditt liv.
Saker som du gjort får du lära dej att hantera,
det du inte kan ändra måste du lära dej att acceptera.

När du försöker så blir du bara starkare & du kan alltid resa dej fast du ramlade.
Försök att inte klaga, jag vet att det går.
Jag har varit på botten men se hur jag står.
Det går om du vill så försök en gång till!

Du vill klara det, jag ser att du vill.
Leta efter lyckan åh hålla den kvar.
Ställ dina frågor och kräv tillbaka ett svar.
Du kan säga att det är omöjligt.
Jag vet att det går men det är upp till en själv hur man vill må.

Jag hade oxå en tid då jag låg på botten men jag lyckades kämpa och klättra till toppen!




2/20 -13 Mein Kampf

2/20 -13 min kamp mot ett positivare liv och min kamp mot att stärka mitt självförtroende.


NotAliveAnymore<3

Anna, du är min allra bästavän, du har hjälpt mig i så otroligt många lägen, faktiskt är de lägena helt obeskrivligt många ggr. Du får mig att le när jag är ledsen, Skratta när det känns som värst, Håller om mig hårt när jag får fet ångest & varje gång det känns knas & världen står uppohner så får du mig att le & tänka positivt. Du får mig att klättra upp igen för stegen som känns som ett helvete. Det känns som i din närvaro blir jag alltid glad. När vi är med varandra så kan vi skratta åt allt, verkligen åt allt. vi kan skratta med varandra & åt varandra utan att nån blir irreterad elr arg, det betyder så himla mkt för mig att du kan få mig att vilja orka leva vidare detta liv som jag lever i.

Så glad för att jag har just dej som min allra bästavän. Jag vill aldrig nånsin tappa kontakten med dej, det skulle slita mig i flera miljoner bitar som aldrig skulle kunna bli hela igen. Du orkar med mig när jag har det som värst & bara vill försvinna härifrån.

Har du exakt en aning om hur mkt det betyder för mig att jag har dej som allra bästavän?
Du betyder obeskrivligt mkt för mig, du är som en medicin mot mina depressioner. Bara av att se dej å le, så börjar jag oxå le. Jag fattar inte hur du kan göra de, kan du förklara hur du gör?
Utan dej, vart skulle jag tagit vägen? Du är den som får mig att fortsätta färden.
Utan dej, i mitt liv, ja då hade det varit slöseri med tid.
Utan dej så är jag som ström utan el
Du får mig att skratta, du får mig att le.
Vänskapen vi har ska aldrig dö ut.
Finner inga ord för dej bästis<3
Min älskade bästavän, du är en av mina lungor, du får mig att orka andas.

Jag älskar dej bästaste bästis NotAliveAnymore<3


Saknaden.

Alltså du förstår inte hur mkt jag saknar dej.
Jag är ingenting utan dej asså, du var min bästavän,
kan du bara förstå det?

Höra av dej när du ser detta, snälla..

Du vet vem du är...


Nåt för alla..

Till en början: Bryr du dej om mig så svara på frågan allra längst ner!

Well.. Jag har inte mått så jävla bra på sista tiden, känns som jag aldrig kommer bli bättre. Känns som jag förstör för allt oh alla, känner mig som ett missfoster som aldrig skulle blivit till i denna värld. Mitt handikappad trycker ner mig så in i helvete, det gör inte direkt så att jag mår bättre. Alla jag har snackat med, känns som ingen vill höra av mig längre..

Känner mig så himla misslyckad just nu, vet inte vart jag ska ta vägen.
Det enda jag har i min hjärna är: "Adrian, du är inte värd nåt, ta sj-mord"

Jag har känt länge nu att jag inte är värd nåt här längre, känns som jag har gjort mitt här.
Frågan jag alltid får i huvudet: "Har jag verkligen gjort allt mitt här på jorden, redan efter 16 år?"

Jag kan inte sova längre, kan inte äta.
Blir svagare för varje dag som går,
vill inte ha det så..



Jag vill ta bort mitt handikapp, vill inte vara det längre..
men som det är så är jag tamehfan det och får världens roligaste liv (elr inte)
I AM USELESS, WELL FUCK IT.


Jag vill fan bli av med mitt jävla liv NUNUNU, MKAY?


Till alla jag känner: Är jag störande/jobbig?


Lovet..

Kan inte lovet ta slut nu?..