wrestledacats blogg

Blir så ledsen när folk skämtar om saker som till exempel våldtäkt.
Tycker inte det är roligt alls. Och verkligen, verkligen inte okej.
Och att alla felanvänder ordet hela tiden. Typ kittlar någon, eller hoppar på sin polare på skoj eller nåt, så bah "Nej, våldta mig inte!" och garvar.
Nej, jag våldtar dig inte, jag kittlar dig, det är viss skillnad.
Hörde för några veckor sen en liten unge på min skola som kan var typ 9-10 år skratta och ropa "Nej, han kommer våldta mig!" när hon blev jagad av sin kompis på skoj. (och jag är ganska säker på att de lekte, för båda skrattade)
Ville bara spy. Tyckte det var så sjukt.

Och det är inte direkt grejen att folk som har råkat ut för sådana saker tycker det är jobbigt som är den största anledningen till att jag personligen inte tycker att man ska skämta om sånt (fast det är ju självklart också en enormt stor anledning att inte skämt om sexuella övergrepp för du vet aldrig vad någon annan kan ha blivit utsatt för).
Utan att om du använder ordet våldtäkt som något vardagligt begrepp och till och med skämtar om det så upprätthåller det här konceptet om att våldtäkt är något normalt. Och jag tycker det är hemskt att något så sjukt som att tvinga någon annan till något sexuellt har blivit så pass normaliserat att folk inte ens reagerar på ordet våldtäkt längre.

Många våldtäktsmän (dock är det ju inte bara män som våldtar, men de flesta som våldtar är män) vet inte att de är sjuka. De vet inte att det är något fel i deras beteende. Visst, man kan hamna i fängelse för det om myndigheter får reda på det, och visst det är straffbart men många personer tror att detta är något normalt, att det är något som alla gör, bara att alla andra döljer det bättre så att ingen får reda på det. Och vad spelar det för roll om personen hamnar i fängelse sen? Skadan är ju redan skedd. Det kanske hindrar personen från att våldta fler människor (eller djur. fast det är ju legalt om man kallar sig bonde och tjänar pengar på det.) och det är ju bra att den "får sitt straff" för vad den har gjort, men skadan som den har orsakat försvinner ju inte även om personen som våldtagit någon får sitta och ruttna i en fängelsecell i resten av sitt liv. Gjort är ju redan gjort. Och det borde inte hänt från första början.

Och när någon skämtar om våldtäkt så bidrar det till deras tro om att det är något normalt, och personen kommer fortsätta att begå sexuella våldsbrott.
Och du kan aldrig veta vad någon annan är kapabel till, oavsett hur väl du känner personen, oavsett vem det är. Även om du eller någon av dina vänner eller familj aldrig någon skulle skada någon annan på det sättet, så vet du inte vem som är kapabel till att göra det.

Och sen bidrar ju slut shaming som fan. Desto mer en kvinna visar av sin kropp desto mindre är hon värd och desto mer okej är det att trakassera och antasta henne.
Nej! Det är aldrig någonsin okej att göra något mot någon annans vilja, även om hon så skulle gå helt jävla naken. Ingen har någon jävla rätt att röra henne utan hennes medgivande oavsett vad hon har på sig eller hur lite hon har på sig.
Även om personen först säger att den vill ligga med dig och sedan ångrar sig precis innan, eller mitt i själva sexet, eller när fan som helst så betyder det nej. Och du har ingen rätt att röra den personen, eller försöka övertala den till något som den inte vill, eller tjata på den om sex, oavsett vad den sa från början, oavsett om den ville för två sekunder sedan, det spelar ingen roll.
Du har ingen rätt att göra något sexuellt mot någon som inte är vid medvetande.
Eller mot någon som helst som inte kan ge sitt medgivande. För även om personen inte har sagt nej så är det inte att ja om den inte har gett sitt medgivande och då är det fortfarande inte okej. För det måste fortfarande vara på bådas villkor och du måste veta att den andra personen vill det.
Så även om den inte säger nej så betyder det fortfarande nej om den inte ger dig entusiastiskt ja.

Jag förstår inte hur någon kan vilja upprätthålla en social struktur där våldtäkt ses som något normalt.
Istället för att lära kvinnor hur de ska klä sig och bete sig för att inte bli våldtagna kanske man inte skulle börja med att lära människor att inte våldta?

Försökte förklara för min gamla kk vad jag känner för honom genom gifs, eftersom han inte verkade fatta.
(Tyckte det var lite roligt iallafall.)

Är du vegan?!
1. Du är ju är dum i huvudet!
2. Du kommer dö av näringsbrist!
3. Vad äter du för nåt egentligen?
4. Är inte det jättejobbigt?
5. Jag skulle aldrig överleva utan kött!
6. Så du kan inte ens äta ägg eller mjölk?
7. Stackars dig, som inte ens kan äta choklad.
8. Är det inte fett dyrt att vara vegan?

1. Jag må vara dum i huvudet, men det är iallafall inte jag som frivilligt äter kadaver, mens eller modersmjölk.
2. Nej, jag kommer inte dö av näringsbrist.
3. Vad jag äter? Ska jag sitta och gå igenom allt jag ätit den här veckan, eller va?
4. Nej.
5. Jo, det skulle du.
6. Jag kan äta vad fan jag vill, det är enbart en fråga om vad jag vill äta. Och nej, jag vill inte äta ägg eller mjölk, därför väljer jag att inte göra det.
7. Stackars dig som måste ha bidragandet till massmord och förslavandet av miljontals individer på ditt samvete. Stackars, stackars dig som måste leva med det. ("Bidragandet", är det ens ett ord? Skitsamma, nu äre det.)
8. Nej, det behöver det väl verkligen inte vara. Det beror väl helt på vad du väljer att käka. Kött är ju betydligt dyrare än typ bönor, soja, kikärter eller linser.

Så snälla, sluta ställa era idiotiska jävla frågor.

Och det absolut BÄSTA av allt!

"Det är väl okej om du vill vara vegan, så länge du inte försöker tvinga din livsstil på mig."

Ursäkta? URSÄKTA?!!?
Försöker jag tvinga min livsstil på er?
Köttisar försöker konstant tvinga sin livsstil på mig. Dagligen.
"Man ska äta kebab! Kött är gott, kött är bra! Kebab forever!"
Ja, det är väl klart att ni får tycka att kött är gott, och om ni tycker att världen vore en bättre plats om alla käkade kebab så fine, men kom fan inte och klaga på att jag inte ska gnugga mina värderingar i ditt ansikte när ni gör det mot mig konstant.
Så håll käften och kom fan inte och säg att veganer försöker tvinga på någon annan sin livsstil.

Och!
Att veganer är elitistiska. Är det inte något elitistiskt att orsaka andras död för sin egen njutnings skull? Är inte det elitistiskt om något?
Och ja, jag är jävligt stolt över att jag iallafall försöker att orsaka så lite lidande till andra som möjligt, att jag värdesätter deras rätt till att leva högre än min egen njutning. Och ja, jag tycker att det är hemskt med folk som medvetet orsakar smärta till andra, och ja, jag tycker faktiskt att ni är sämre människor för att ni mördar, förslavar och plågar andra helt i onödan enbart för att tillfredsställa er själva, ja det gör jag.
Så om ni vill kalla mig elitistisk för att min sympatiförmåga är större än mitt ego, så kör på! För isåfall ser jag inte det som något negativt.

Jag har två vänner som fyller samma dag och samma timme som jag.
Det är så jävla coolt.
Vi är typ kosmiska trillingar.
Det är säkert ödet.
Vi kommer bli typ powerpuffpinglorna.

Fattar inteeee. Varför använder så jävla många ordet fitta som ett skällsord?! Alltså vaaa?
"Han/hon är en sån jävla fitta!"
Okej... så personen är typ mjuk och varm och blöder ibland?
Eller betyder det att personen är äcklig eller oren, för att man tycker att fittor är ohygieniska? Hur kan de vara det när de är ett av de få organ som är självrengörande? Till skillnad från typ kukar. Om jag skulle få välja mellan att ha oralsex med en brud som inte duschat på två veckor eller en snubbe som inte duschat på två veckor, gissa vem det skulle bli? Svårt val, lol.
Jag kan ju lova att min fitta är betydligt renare än mina händer eller mina fötter.
Och typ "Han/hon beter sig fittigt", eller "har gjort något så jävla fittigt."
Alltså... Okej. Min fitta brukar mest bara sitta där den sitter, och brukar varken säga eller göra så mycket och är i stort sett alltid undangömd för omvärlden, så tycker inte den borde förarga någon direkt.
Tycker det är extra roligt när heterosexuella snubbar använder ordet fitta som något negativt. När alla heterosexuella snubbars största strävan i livet verkar vara jakten på fitta. Allt handlar om att få så mycket fitta som möjligt.
Som om den vore något heligt.

Oh, holy vagina.

Vill bara binda fast någon i min säng och slå honom och knulla honom, berätta för honom vilken äcklig liten hora han är. Få honom att känna sig värdelös och utnyttjad. Skita fullständigt i honom och bara tänka på min egen tillfredsställelse. Bara gå därifrån när jag tröttnar på honom. Klä på mig igen och be honom dra.
Bara vara egoistisk, elak, hänsynslös och svinig. Ta ut alla mina aggressioner på honom, all frustration och ilska, bara överlasta den på honom och få honom att känna sig som skit.
Ska knulla som en man. Erövra med inget annat än mig själv i åtanke.
(Men vadå, han får ju skylla sig själv för att han ser ut som en slampa, right?)
Yea, ny sexfantasi som jag går igång fett mycket på, mhm.

"Your constant harassment of the female gender makes me sick."
Oh you, Jake. <3<3<3

Har de senaste månaderna försökt kämpa emot negativa känslor som svartsjuka och ägandebegär. Tycker det är asknas att vi låter sådana känslor styra oss (och framför allt våra förhållanden), som till exempel svartsjuka. Det är ju en uppenbart negativ känsla. Ändå, istället för att försöka kämpa emot den tydligt dåliga känslan så livnär vi den och låter den kontrollera våra relationer till andra människor.
Jag har varit sjukt jävla svartsjuk, och mått sjukt jävla dåligt på grund av det. Periodvis så har det verkligen tagit sönder mig.
Och hela konceptet med att ha kräva ensamrätt på en annan människa (eller individer överhuvudtaget, oavsett om de tillhör den mänskliga arten eller inte) som om den vore ett objekt är något som har normaliserats, när det är något som jag personligen betraktar som ganska sjukt.
Allting handlar ju dock om den flera hundratals (förmodligen tusentals?) år gamla maktordningen mellan könen, patriarkatet. Mannen äger sin kvinna. Hon är hans ägodel, ett redskap avsett för reproducering och för att tillfredsställa mannens behov. Hon har ingen egen vilja, inget människovärde.
Och det sjuka är väl att det här lever kvar, än idag. Och de flesta är inte ens medvetna om det.
Borde inte kärlek vara kompromisslöst? Borde inte kärlek vara enbart kärlek, en känsla baserad på ömsesidig respekt och omtycke?
Istället sätter vi upp regler för vem vi får och inte får älska, och framför allt hur många vi får älska.
Alltså va? Kärlek är väl inte något som det finns ett begränsat lager av hos varje människa?
Eller kan vårat kärleksförråd ta slut en dag om vi älskar för många personer, finns dessa känslor enbart i begränsad upplaga?

Till exempel, om man tycker om två personer samtidigt så kan man inte vara med båda, utan man måste enbart välja en av dem, för att sociala strukturer säger så. Så vi ska alltså stympa våra egna känslor, vår lycka, vår kärlek, för att sociala strukturer säger att det är fel att älska flera personer?

Däremot när det kommer till vänskap är det en helt annan grej. Det är okej att ha hur många vänner som helst, och inte bara okej, det uppmuntras till och med att ha många vänner, oavsett om det bara är helt ytliga och näst intill känslomässigt obefintliga relationer. För om du har mycket vänner så är du populär, och populäritet ger status. Och status, pengar och makt går före allt. Före kärlek, respekt, kreativitet och lycka.
Jag kanske har en vän som jag tycker om väldigt mycket, och så kanske jag har en till vän som jag också tycker om väldigt mycket, reduceras då min kärlek till den första vännen? Blir den då mindre, mer obefintlig, "inte på riktigt"?
När vi nu uppenbarligen inte uppmuntras till att stympa våra vänskapsrelationer i patriarkatets ära, utan snarare att utvidga dem, varför ska vi då av denna anledning stympa våra andra relationer, såväl sexuella som känslomässiga?
Varför ska vi begränsa all våran kärlek till en person, varför ska vi stympa oss själva emotionellt? Borde inte kärlek - istället för att reduceras - växa och bli starkare ju mer kärlek vi både ger och tar emot från andra individer?

Fast dock så tror jag starkt på att kärlek och lycka är två känslor som hänger ihop, liksom destruktivitet, ångest och hat hänger ihop. Och den viktigaste personen du måste älska för att kunna ha sunda relationer till andra individer, är dig själv. Och detta är något som är väldigt svårt att göra i ett samhälle som konstant hjärntvättar oss med propagandabilder om vad kvinnlig skönhet innebär, om allt du måste leva upp till, alla krav, alla normer. Patriarkatet skriker dagligen i kvinnors ansikten att de är fula, dåliga, värdelösa och otillräckliga.
De planterar falska idéer om vad skönhet innebär, planterar falska känslor inom oss, som vi anammar och tror är våra egna. För att deras mål är att få dig att känna dig otillräcklig och värdelös, allt för att kunna kontrollera dig.

Tanken på monogama förhållanden gör mig spyfärdig. Jag tänker älska, och knulla, vem och vilka jag vill, hur jag vill, kompromisslöst. Jag tänker knulla hur mycket och hur lite jag vill. Jag tänker göra vad jag vill med min kropp, jag tänker ta tillbaka makten över mig själv. Min kropp och min sexualitet är till för min egen njutning och min egen tillfredsställelse enbart, och ingen annan kan bestämma över den. Jag tänker inte låta negativa känslor som sociala normer planterat i mig få styra mig. Jag tänker inte låta mig kuvas, tystas, eller sparkas på längre. Tänker inte slicka några fler håriga mansrövar.

"Syster, res dig.
Du har spillt nog med blod och tårar.
Slut dina sargade händer,
Märkta av smärta och kamp.
Låt oss tillsammans knyta våra nävar
I brinnande systerskap
Och vår ilska bli kraft och mod
I kampen för jämlikhet."

Protestera är för övrigt bäst. ^