jag vill inte lyssna till barn som skriker utanför min dörr varje morgon.
jag vill inte lyssna till skrikande män utanför mitt fönster som letar efter christine.
jag vill inte bo på 20 kvadratmeter.
jag vill ha utrymme för allt.
jag vill vara ensam någonstans.
jag vill bo i ett litet torp på landet.
har legat inne ända sedan jag kom hem från en bilresa som gick sthlm > malmö > berlin > fluff fest > prag > wroclaw > trelleborg > sthlm. (11 dagar borta)
alltså den resan var bra
+samtliga fem resenärer = veganer
+hittade de bästa veganska snabbmatsställena i europa typ (det är sällan jag får uppleva restauranger dedikerade till veganism - har nog gått upp 2 kilo under resan pga allt jag testat/tryckt i mig)
det var även första gången jag besökte fluff fest i tjeckien. bra musik - sköna människor - sjukt mycket veganmat (åt hela tiden - så billigt också).
kommer säkert skriva ett annat inlägg om allt annat som hände under roadtrip'n. men inte NUUUUU
hur som helst
jag har i princip bara gått utanför dörren för att berusa mig och sedan gått in och lagt mig igen efter vi kom hem från resan. i typ fyra dagar. det känns tragiskt. det är som att tiden blir tilltryckt, omvriden och bakochfram när en inte har en dagsstruktur (ex. vakna, äta, borsta tänderna, skapa något etc). det är lite jobbigt.. men jag mår bra i alla fall!
men igår satte jag alarm på mobilen (hatar det fucking ljudet BLÄ) och det gjorde mycket för min motivation att göra något med dagen att jag inte sov bort den.
jag tog mig utanför lägenheten och dagen slutade med att jag stal vete från ett vetefält och malde eget vetemjöl hos min häxkompis luciana. hon har en gård på landet i vår by med får och höns som sällskapsdjur. så mysigt.
idag är det samma skit igen. helt omotiverad. ska nog ut och mala vetemjöl igen dock. det var ganska läkande.