dear juliet
Det fick äntligen ett slut, men jag tänker alltid på dig i April. Finaste du.
Tjej, 30 år. Bor i Norrtälje, Stockholms län. Är offline
Det fick äntligen ett slut, men jag tänker alltid på dig i April. Finaste du.
Efter att ha legat inne på sjukhus ska man väl vara glad för att få komma hem, eller hur? Vet inte vad jag känner. Vilsen.
Satan vad ont det gör att se ditt ansikte igen.
Det finns inget "vi". Jag får bara kompensera för din emotionella omognad, igen.
Nu har det gått 7 dagar sedan jag insåg det, och 26 dagar sedan själva händelsen. Igår försökte han kontakta mig.
Jag har ingenting att säga alls.
grattis SOM FAN till mig
Har inte sovit något på två dygn och är seg i hjärnan. Druckit cola och ätit äcklig raviloli på burk den senaste veckan. Tjockt. Idag ramlade jag med cykeln och skrapade armen och knäna, sååå brutalt. Jag flyttar snart till Stockholm och ifall min syster bestämmer sig för att ta ett sabbatsår hyr hon nog någon mysig tvåa i sumpan eller solna. Fiiiint!
Fyller snart år, dessutom. 17 år, gött. Fett stoooor maaaaan.
Vi behöver ett hjärta som slår. När hjärtat är i fara kan vi reagera på två sätt, antingen springer vi, eller så angriper vi. Det finns en term för detta; Kämpa eller fly. Det är instinkt, man kan inte kontrollera det. Eller kan man det..?