AnsgarochEvelynes blogg

<i>Din närhet skickar strömmar <br>Genom min iskalla kropp <br>Som om alla mina drömmar <br>Skulle besannas vid sin topp <br> <br>Men när jag ser din nakna längtan <br>Efter allting som är varmt <br>Blir jag bedrövad och ängslad <br>För jag har alltid varit kall <br> <br>Och den trösten som du söker <br>Fanns aldrig här hos mig <br>Och fast gråter och försöker <br>Blir jag aldrig fri hos dig <br> <br>En sanning som har glömts <br>Du måste söka noga nu <br>Ett minne, kanske drömt <br>Efter nån som var som du <br> <br>Du ska vända om och gå <br>Du får aldrig se tillbaks <br>Jag går sönder, du förstår <br>Att du går från oss till jag <br> <br>Och fast hjärtat aldrig glömmer <br>Och det onda sitter fast <br>Ska jag räddas av sömnen <br>Som bli evig inatt <br></i>

Så somnar vi på morgonen igen. <br>Sömnlös, utan ro. <br>Så är det Alla Hjärtans Dag, dagen av otillräcklighet. <br>Då man drömmer om blommor och fyverkerier. <br>Och allt jag har är kåta pojkar som skriver att jag ska klä av mig. <br>Om ens det. <br>

det går inte att skriva något fint när man är lyckligt kär <br>allt blir bara glittrigt och sliskigt <br>när benen inte bär

såg en jättefin pojk på senast inloggade. <br>jag blev så exalterad att jag råkade klicka på något annat. <br>så var han försvunnen. <br> <br>om den jättefina pojken läser detta får du gärna höra av dig så jag får pussa på dig litegrann. <br> <br>puss.

sömnlösa nätter blixtrar förbi i ultrapid <br>mina naglar är glittriga och fina, och jag som aldrig har haft svårt att somna ligger plötsligt vaken i tystnaden <br>någon synbar anledning verkar inte finnas <br>rödspränga oseende ögon bara stirrar ut i ingentinget som vi hamnat i <br>kanske begrundar jag något, kanske sover jag egentligen <br>och ser mig själv ovanifrån <br>har aldrig varit bra på perspektiv <br>men aktiviteten i min hjärna verkar stillna och avta <br>och mina tankar sprids ut i små fragment, <br>bildar en stjärnhimmel av förträngda minnen, helt omöjligt att tolka <br>så jag ser ingen annan utväg än att låta tomheten ta över <br>tills drömmarna till sist visar barmhärtighet nog att fånga in mig <br><i>sov lilla flicka, sov medans du kan <br>sov medans du fortfarande vet att du kommer vakna <br>om morgonen igen</i> <br>

snön föll igår <br>som ett sista hopplöst försök <br>att dölja våra smutsiga svek <br>och himlen skäms för oss <br>för allt som vi förstört som var vackert en gång <br>som måste täckas med oskuld igen <br>renas under vinterhalvåret <br>men allt smälter bort nu <br>för <br>allt var redan förstört <br>och även när vi blundar i mörkret <br>skär rösten igenom <br>som säger till mig <br>att jag inte är värd <br>någonting alls <br>

och vintern kommer <br>fryser oss till is <br>stillar den hunger <br>som vi burit på för länge <br> <br>och du såg på mig <br>med en fråga i blicken <br>som en undran <br>om vart vi tog vägen <br> <br>vart finns det nu <br>som en gång var vi två <br>som bäst och starkast <br>begravdes vi i snö <br> <br>hur ska vi hitta dit igen <br>där trasigt är vackert <br>när till och med träden bugar <br>för vindens hån <br> <br>vi lämnas ensamma <br>med ett löfte om kyla <br>men när det sista lövet faller <br>ska jag stanna hos dig <br> <br><i>för alltid</i>

yllekofta och mössa <br>skyddar litegrann mot analkande vinter <br>men när jag fryser <br>känner jag mig <i>levande</i> <br>för mina kroppsdelar sitter på rätt plats <br>och det bankar i huvudet <br>och kroppen är öm och sårig <br>för smärtan på insidan <br>slet sig loss och hamnade utanpå <br>och nu krävs det bara alvedon och kaffe <br>och kanske lite sömn <br><i>för att kväva det onda</i>

ska jag kära ner mig i dig nu? <br>du som så lite är värd det <br>och jag som inte borde se något alls i dig <br>och världen som jag bara vill lämna <br>med gin, cigaretter och ett tredjedels gram <br>för vi ska dela på ett, rulla och röka <br>och vi ska försvinna från jorden <br>för att aldrig någonsin komma tillbaka <br>för den här världen betyder inget för mig längre

<br>jag vill inte gråta för dig <br>för du är inte värd mina tårar <br>men du ljög aldrig för mig <br>för det är jag som aldrig håller vad jag lovar <br>att aldrig öppna mig igen <br>för jag har ramlat för många gånger <br>och man kan inte ångra sig sen <br>när man fastnat en gång är man fången <br>jag trodde jag var stark <br>att jag kunde stänga av, inte känna <br>ditt skratt, kyssarna och du är knark <br>men marken blev kall, när jag lämna <br>jag vill bara ha lite kärlek <br>på låtsas, om jag ger dig min kropp <br>men jag var inte ärlig <br>trodde jag kunde säga stopp <br> <br> <br> <br> <br>