AnsgarochEvelynes blogg

Din närhet skickar strömmar
Genom min iskalla kropp
Som om alla mina drömmar
Skulle besannas vid sin topp

Men när jag ser din nakna längtan
Efter allting som är varmt
Blir jag bedrövad och ängslad
För jag har alltid varit kall

Och den trösten som du söker
Fanns aldrig här hos mig
Och fast gråter och försöker
Blir jag aldrig fri hos dig

En sanning som har glömts
Du måste söka noga nu
Ett minne, kanske drömt
Efter nån som var som du

Du ska vända om och gå
Du får aldrig se tillbaks
Jag går sönder, du förstår
Att du går från oss till jag

Och fast hjärtat aldrig glömmer
Och det onda sitter fast
Ska jag räddas av sömnen
Som bli evig inatt

Så somnar vi på morgonen igen.
Sömnlös, utan ro.
Så är det Alla Hjärtans Dag, dagen av otillräcklighet.
Då man drömmer om blommor och fyverkerier.
Och allt jag har är kåta pojkar som skriver att jag ska klä av mig.
Om ens det.

det går inte att skriva något fint när man är lyckligt kär
allt blir bara glittrigt och sliskigt
när benen inte bär

såg en jättefin pojk på senast inloggade.
jag blev så exalterad att jag råkade klicka på något annat.
så var han försvunnen.

om den jättefina pojken läser detta får du gärna höra av dig så jag får pussa på dig litegrann.

puss.

sömnlösa nätter blixtrar förbi i ultrapid
mina naglar är glittriga och fina, och jag som aldrig har haft svårt att somna ligger plötsligt vaken i tystnaden
någon synbar anledning verkar inte finnas
rödspränga oseende ögon bara stirrar ut i ingentinget som vi hamnat i
kanske begrundar jag något, kanske sover jag egentligen
och ser mig själv ovanifrån
har aldrig varit bra på perspektiv
men aktiviteten i min hjärna verkar stillna och avta
och mina tankar sprids ut i små fragment,
bildar en stjärnhimmel av förträngda minnen, helt omöjligt att tolka
så jag ser ingen annan utväg än att låta tomheten ta över
tills drömmarna till sist visar barmhärtighet nog att fånga in mig
sov lilla flicka, sov medans du kan
sov medans du fortfarande vet att du kommer vakna
om morgonen igen

snön föll igår
som ett sista hopplöst försök
att dölja våra smutsiga svek
och himlen skäms för oss
för allt som vi förstört som var vackert en gång
som måste täckas med oskuld igen
renas under vinterhalvåret
men allt smälter bort nu
för
allt var redan förstört
och även när vi blundar i mörkret
skär rösten igenom
som säger till mig
att jag inte är värd
någonting alls

och vintern kommer
fryser oss till is
stillar den hunger
som vi burit på för länge

och du såg på mig
med en fråga i blicken
som en undran
om vart vi tog vägen

vart finns det nu
som en gång var vi två
som bäst och starkast
begravdes vi i snö

hur ska vi hitta dit igen
där trasigt är vackert
när till och med träden bugar
för vindens hån

vi lämnas ensamma
med ett löfte om kyla
men när det sista lövet faller
ska jag stanna hos dig

för alltid

yllekofta och mössa
skyddar litegrann mot analkande vinter
men när jag fryser
känner jag mig levande
för mina kroppsdelar sitter på rätt plats
och det bankar i huvudet
och kroppen är öm och sårig
för smärtan på insidan
slet sig loss och hamnade utanpå
och nu krävs det bara alvedon och kaffe
och kanske lite sömn
för att kväva det onda

ska jag kära ner mig i dig nu?
du som så lite är värd det
och jag som inte borde se något alls i dig
och världen som jag bara vill lämna
med gin, cigaretter och ett tredjedels gram
för vi ska dela på ett, rulla och röka
och vi ska försvinna från jorden
för att aldrig någonsin komma tillbaka
för den här världen betyder inget för mig längre

jag vill inte gråta för dig
för du är inte värd mina tårar
men du ljög aldrig för mig
för det är jag som aldrig håller vad jag lovar
att aldrig öppna mig igen
för jag har ramlat för många gånger
och man kan inte ångra sig sen
när man fastnat en gång är man fången
jag trodde jag var stark
att jag kunde stänga av, inte känna
ditt skratt, kyssarna och du är knark
men marken blev kall, när jag lämna
jag vill bara ha lite kärlek
på låtsas, om jag ger dig min kropp
men jag var inte ärlig
trodde jag kunde säga stopp