defectionems blogg

Jag orkar knappt formulera en simpel mening just nu, så jag tänker länka er till Lucas blogg. För han säger ändå allt jag vill ha sagt.
http://www.emocore.se/trassligt/blogg/2158972

Fanimig. Vad fint det här är.

Helgen var ganska fin. Thåström var verkligen fantastisk.
Igår lekte mitt huvud "alla hatar dig, ingen bryr sig" med mig och jag trodde på vart enda ord. Idag är jag sjuk.

Nu lyssnar jag på Klåparen och tänker tillbaka till när jag satt i Jönköpings parker tillsammans med en utav mina bästa vänner. Jävlar vad det var längesedan ändå.

Hela min kropp är som en trött, sliten klump. Är konstant trött och seg i huvudet. Skoltrött. Men det släpper väl kanske om ett tag. Får väl hoppas.

Ikväll ska jag se Thåström på Liseberg och imorgon kör Makthaverskan en gratisspelning bakom Bergakungen. Det blir en bra helg, helt enkelt.

TW:

How to look like a bitch: ha mitt ansikte.

Jag förstår inte det här med att psykologer tydligen har så otroligt svårt att passa tider. Spelar inte ens någon roll vem du var innan psykologyrket, men så fort du sätter dig i de där samtalsstolarna så blir din tidsuppfattning fullkomligt värdelös. Tydligen.
Eller så slutar det med "oj, glömde vi meddela att din tid blev inställd?"
Blir så trött.

Efter det här har jag i alla fall en håltimme som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Befinner någon sig nära Vasa och känner för att offra lite av sin dyrbara tid på mig så får ni gärna göra det.

Sen ska vi repa. Skriva lite ny skit.

Om bara några timmar är jag tillbaka i skolan. För en andra chans att klara av första året. Helst utan att hoppa av den här gången, sa de; och det är ju förståeligt. Men vill jag tillbaka? Fan heller.
Jag får ju i alla fall några par timmar per vecka att teckna och ganska fina miljöer som omgiver skolan... Vi får väl se.

Jag har i alla fall börjat friskna till! Det är ju ganska grymt.

Har känt mig ganska sliten under hela Way Out West, och igår liksom bröt det ut på riktigt. Fick gå ut ur publikhavet under Ride och satte mig istället på en liten sten, iklädd regnponcho. Efter ett tag började det verkligen ösa ner, men hade för ont i kroppen för att ens orka resa på mig.


Drog hem ganska tidigt och vaknade imorse med världens mest brutala förkylning. Inte så konstigt egentligen, om jag tänker efter. Men ifall någon känner för att komma hit och döda mig så får ni väldigt gärna göra det, för varenda rörelse jag gör skickar en nope-signal genom hela min kropp och får mig att vilja storböla. Kan inte ens prata ordentligt. Fucking hell.
Be för mig.

Spelningen på Jazzhuset var, hands down, fantastisk. Det var skitkul! Nu har jag världens huvudvärk.

Vad är det för snack om meteorregn, förresten? Har inte sett en endaste fallande prick på himlen inatt. Frågade ifall Felix hade sett någonting, när han fylleringde mig (för femte gången), och han svarade: "jag är för pessimistisk för att titta uppåt, jag tittar bara nedåt". Precis Felix, precis. Jag kan relatera. Det kanske är därför jag inte har sett någonting.

Imorgon taggar jag att driva runt i slottsskogen och lyssna på musik. Way out Fest. Skoja. Jag borde sova. Helst för en timma sedan. Shit.

Igår kväll klippte jag bort prislappen på min blåa kappa, repade en sista gång innan spelningen och såg Krunegård. Det var skitfint. Trots att Krunegård var ganska medioker.

Förresten så har jag och trassligt börjat göra obehagligt synkade saker, obehagligt ofta. Vi hostar precis samtidigt, skriver samma saker och säger samma saker. Vi har nog umgåtts alldeles för mycket...

Nu ska vi hämta bas och förstärkare. Tagga soundcheck och vodka.

På onsdag ska vi alltså spela på Jazzhuset (jag ska alltså sjunga) och mina hals är nog söndertrasad. Är så hes, hostar och ingenting tycks hjälpa.

d den

Sitter äntligen i mitt eget rum, som för övrigt är en jävla igloo då jag glömde stänga fönstret när jag åkte iväg, tillsammans med en trevlig mensvärk från helvetet (vet att du hånflinar nu Ezra). Jag får aldrig mensvärk?? Vad ska universum straffa mig med härnäst?? Förmågan att bli bakfull??

Imorgon ska jag försöka ta tag i livet. Får väl se hur bra det går.