Har gått i den här skolan i två dagar nu, redan trött på allt och alla fastän det verkar sjyst här och jag kommer få fota och måla mycket. Det spelar ändå ingen roll. Om man ändå hade en fast forward-knapp så att jag kunde spola förbi de här töntiga meningslösa åren i gymnasiet och även högskolan så att jag kan få flytta till England, eller något annat land, och börja om på nytt, kanske som bartender på en pub och nånting estetiskt vid sidan om.
Alltså, inte för att allt kommer bli så himla mycket bättre någon annanstans för det blir det ju liksom inte, jag vill
ba bort härifrån för jag är så trött på att plugga och prata svenska och leka tonåring. Pallar eeeej.
Alla kanske är snälla här men jag vet inte om jag orkar bry mig ens om det, för om tre år så blir det bye bye fuckers, ses aldrig igen.
Går runt i skolan och ler, småpratar, låtsas att jag intresserar mig för när folk presenterar sig själva när jag egentligen skulle kunna spendera de här tre åren helt ensam, för jag orkar faktiskt inte bry mig om nånting nu. Jag går bara i gymnasiet för att jag ska kunna få ett jobb sen, jag är inte intresserad längre av bildlektioner eller engelska eller att försöka få G i matte och ha roligt med gulliga klasskamrater och få kontakt med alla härliga, jättemysiga lärare här och skapa massa nutti-puttiga minnen, but you do what you gotta do.
Jaja. Plus att det känns som att folk redan snackar om varann, antagligen gör de redan det om mig eller så dröjer det inte långt kvar innan alla gör det. Jaha. Och vi är trettiotre personer i min klass, varav en är en amerikanare från Arizona vid namn Adam och ja, stackars honom. Ingen vet vad de ska säga till honom. Tyvärr inte jag heller. Jag frågade om han gillar Sverige och ja, det gör han tydligen. Hehehe jaaaa. Skojigt att vi börjar dagen imorgon med matte. Vet redan vilka som kommer snacka med mig/ hänga med mig i klassen, grupperingarna är redan igång and I'm loving it, really, älskar uppdelningarna i klassen från 'töntarna' till 'flummarna' till de populärare, coolare tjejgängen för att det klassen består nästan bara av tjejer wohoo vad kul. Jaja, Signe och Sanna går ju liksom i min klass men de har ju massa kompisar från tvåan och trean och jag känner inte riktigt att jag passar in bland deras kompisar för det slutar med att jag sitter småtyst i soffan med dem och hamnar i egna tankar medan de har jättekul.
Men åh, varför måste jag alltid skriva så långt, det här skulle ju bara bli några rader om hur trött jag är på samgymnasiet hahaha vad vill mitt liv?
Nu blev jag finally äckligt nervös inför att börja skolan i en helt ny klass med massa nya människor. Har inte brytt mig någonting om gymnasiet tills typ de två senaste dagarna, jag blir nervös över att jag kanske går vilse, gör bort mig och snubblar in i klassrummet, kommer försent FÖR att jag inte hittar salen vi ska vara i och råkar missa uppropet, gör bort mig igen osv...
Ska tydligen möta Signe med Cassie på jakans station, för att Signe och Sanna kommer förmodligen hamna i min klass. Och ja, det känns fett, för de känner jag åtminstone och om allting blir jättesteeeeeelt så kan jag åtminstone vända mig till dem! Men nu blev jag lite irriterande nervig igen för jag vet inte vad jag ska ha på mig för kläder. Emergency, liksom.
Jaja, det kommer nog gå helt reko imorrn ändå... Ba följer efter alla andra så att jag inte tappar bort mig och går vilse i byggnaderna där ehe, kommer köra på den här chica, lite casual but yet sassy outfit tomorrow bitches :-*
hela skolan kommer ju bli jelly belly på my lovely clothing, cha cha avundsjuka lärare ;-D
Ehe skoja, kommer se ut som en arabisk mattförsäljare med typ blåa jeans, sidenväst och virkad hockeyhjälm, jätteskojsigt liv.
Har lite svårt att förstå att jag ska börja på friskis och svettis i höst. Varför? Jag vet fan inte. Jag och mina infall, det blir väl som det blir. Oroar mig för lite saker, har sjukt ont i magen och jag tänker på så mycket saker som ska/kan hända att jag blir helt förvirrad... Börjar fortfarande skolan på torsdag och jag hoppashoppashoppas och ber till allah att jag ska slippa värderingsövningar och gätt-tu-nåv-ävrrybåddy-lekar med den här "nya klassen", för det pallar jag verkligen inte! Men det blir väl som det bliiiir.
jaja, om det är någon annan töntig ungdom som ska köra på friskis och svettis-stuket i jakobsberg så umgås med mig då, för jag kommer säkert bara hänga där med armarna och känna mig allmänt lost samt hånskratta åt gamla kärringar som kör sitt egna och unika race och hittar på egna rörelser som inte tränaren känner till, just like Kiprowska. Men usch nej, kom ju precis på att jag kommer ha idrott i gymnasiet tre år till... Löving it :-D
Den här helgen har varit så jävla konstig och jag är trött i hela kroppen. Och jag är trött på alla killar jag känner, också. Bloody t r ö t t och jag vet inte om jag kommer orka träffa några killar igen på ett långt tag.
Alltså, jävligt långt tag. Vill bli nunna eller något åt det hållet de här kommande månaderna, bara bort ifrån omogna tråkiga alldagliga patetiska killar OCH för att inte nämna "kompisar" som haha inte ens beter sig som kompisar. Bort från allt det jobbiga, börjar skolan på torsdag och då ska jag börja om och bara ge uppmärksamhet åt mig själv, jag behöver inte umgås med töntkillar som stinker after shave, som tråkar ut mig, jag behöver faktiskt bara mig själv och normala människor right now. Tror jag...
Och jag behöver verkligen höst. Jag hatar kvav fuktig sen-sommarvärme i stan och ungdomssvett. Och mad men börjar ikväll tror jag... men euw, tror inte ens jag kommer orka hålla mig vaken för att varken jag eller Lisa eller någon annan har sovit så mycket den här helgen. Plus att någon främling "råkade" slå/sparka mig mellan benen igår kväll... visste ens att vi tjejer hade en vulnerable danger zone där men OBVIOUSLY så har vi det. Eller, ja, det beror väl på hur hårt man slår där... haha vadfan skriver jag, är så trött på allt.
Mår piss. Har mensvärk. Vill slå nån. Sur som fan. Jag som trodde sommaren var slut, men nähä, det var den inte för jag har shorts på mig och är varm som en stekt potatis och det är ju kul med sommar, skitäckelbabiankukroligt med sommar och typ vårtbitare och lila myggbett. Plus att min ledighet tar slut om en vecka typ. Måste ut nu i sommaren. G to the reat.
Mår piss, har feber och kanske till och med halsfluss, mensvärk och fryser ihjäl ena stunden, andra stunden kokar jag. Hatar mina feberdrömmar, vill inte somna när jag är såhär sjuk för att jag drömmer sjukt bisarra och obehagliga drömmar men jag kan inte hålla mig vaken hela tiden ändå... Mmm, jag är förmodligen frisk innan veckan är slut men jag känner mig som en jävla grönsak och jag minns typ inte ens hur det är att vara frisk.
Måste dissa en kille också, för att jag inte pallar romantiska,tråkiga dejter eller vadfan det nu är som vi ska göra, och jag blir antagligen tvungen att göra det via sms eller facebook... Haha, whatever, jag är för trött för att orka bli nervös, få ångest och dåligt samvete, dejter och matchmaking känns så onaturligt och krystat och jag är inte en 30-årig singelmamma med höga krav på killar, jag är bara 16 och vill ba ha lite kul. jaja, nu ska tumblra lite och avlida långsamt i min soffa med mina astjocka draktoffflor... kanske kan bli killad av John också, hehehe får väl se lite ledsen ut så känner han nog sympati med mig :(
Ehe... Imorrn så ska Monica och Lasse frpn Umeå komma hem till mig klockan sju och käka middag. Och deras son Gustav. Som jag typ icke har träffat på ungefär tre år. Plus att Gustav ska ta med sig sin kompis Jonatan. Och vi är jämngamla. Det känns inte så jättebra, för vadfan ska vi göra i Brunna? Kommer de vara sociala med mig eller kommer de ignorera mig? Jag vet inte riktigt, jag är en inte en downer direkt så tråkig tycker de nog inte att jag är men... massa gamla minnen med typ Gustav kommer göra allting så olustigt och addera faktorn att vi är hemma hos MIG, det finns ingenting att göra i mitt patetiskt trista radhus?
Plus att jag är enda tjejen så jag kan inte direkt bestämma mig för om jag faktiskt vill att de ska stöta på mig, eller bara låta bli och låtsas som att jag är en i killgänget. Vad är minst dåligt?
Jaja shit the same, nu lever jag på min underbara turkiska peppar och har köpt ett tiopack med nudlar i olika smaker för ynka tretttiofem kronor. Känn er avundsjuka, kids.
Jag och John började tjafsa IGEN, och jag tar ut så mycket irritationer som möjligt på honom, till och med när han faktiskt försöker vara gullig. Vill egentligen inte bete mig som en dryg ragata mot honom, men det är enklast att dryga mot honom när allting går åt helvete för mig.
Imorse kastade han en pennvässare i mitt fejs, och det förtjänade jag väl antagligen, hahaha. Så ofta som jag kallar honom för äcklig neger och disabled child så är väl en pennvässare ganska klent, ändå.
Jaja, lyssnar på radio dept och har ääääääntligen hittat min "Det fattas en tärning". Kan varje kapitel utan och innan, praktiskt taget, men den är fortfarande lika bra. Sliten men whatever. Jag känner mig också jävligt sliten, hela den här sommaren har varit slöseri med tid och ganska meningslös och lite trist. Kanske inte är sant egentligen, men det känns fan så haha.
Fattar inte varför alla har börjat bete sig så mysko mot mig den här sommaren. Och sommaren är ändå slut när som helst, så det känns bara meningslöst som fan att prata mer om sommar eller planera någonting.
Jag kan skriva, ringa, messa folk men de ser det inte, på något mystiskt sätt.
Men nu kommer det roliga; att all of the sudden, så skriver någon kär vän till mig och ba Andrea kom hem till mig, träffa mig i stan, sup med mig, träffa mig!
Oftast då när jag faktiskt inte kan ses, eller så kör de under bältet-slag och planerar ett möte med mig men de dyker inte upp eller hör inte av sig dagen då vi ska ses.
Mhhmm. Jag är sjukt trött på den här sommaren, som inte ens har varit en riktig sommar. Den har försvunnit otroligt snabbt, med tanke på att det är upprop om några veckor och det känns som att det var alldeles nyligen som jag hade skolavslutning och det var juni etc etc whatever. Jag är trött iallafall. Ba prata inte med mig alls om du ska va' en tråkig bummer eller så jävla mysko och oberäknelig som alla andra jag känner.
Mhmm, jag fattar inte ens varför jag försöker orka längre. Gå i en bild och form-klass i tre effing år, hålla kontakt med vänner, skaffa ett jobb, kämpa med utseendet och kläder, spara pengar, göra mig fin, vara trevlig, gå på toa, äta mat, sova tillräckligt mycket och lite, le. Ugh. jag orkar inte. Tråkigt. Känner mig fett avtrubbad. Märker knappt att det har gått dagar, veckor sen jag pratade med någon eller gjorde något vettigt whateveeeeeer. Mysigt är att min spotify funkar, haha det är väl inte så fel, eller att dagarna går så snabbt att jag inte hinner känna efter så mycket. Nöjer mig annars med att vara hemligt dryg och elak mot andra människor tillsammans med andra dryga och elaka vänner, haha så patetiskt och värdelöst egentligen men jag vet inte.... Jag är iallafall inte fittig offentlig mot de stackars satarna, om det nu kan räknas som en tröst. Men det är inget tvivel om att jag verkligen går över gränsen när jag ska underhålla tex Mellpan när jag är "ursinnig", som hon beskriver mig.
Har ba upptäckt en fin, chill grej i sommar och det stavas Gustavsberg. Måste bo där något år, sjukt fint där.
Hahaha, alla är så otroligt jooobbiga. Väntade på Jannis i nästan två timmar i vällingby idag, köpte linnet jag behövde ENSAM, gick runt i cirklar och kände ilskan och besvikelsen välla upp.
Som tur var så ringde raringen när jag satt på tåget HEM och förklarade sig, jag trodde nästan att han hade varit med om en olycka eller något dylikt för att han inte hörde av sig eller dök upp. Saknar verkligen honom och hans bitchyness, saknar nästan finniga Enrico o company, saknar lite lärare ehe också.
Sjukt töntigt att jag saknar vissa lärare, fucks sake liksom... Men jag kan inte säga annat än att de var jävligt bra människor och jag tyckte nästan att de var lite som föräldrar ett tag.
Saknar vissa elever som jag tyvärr känner på mig att jag kommer tappa kontakten med men jag kan ju inte göra nå mer än att försöka höra av mig.
Och jag orkar verkligen inte hålla på med bara en person. Bara en enda person. Jag blir otroligt orolig av att det kanske blir något seriöst, iallafall från den andra personens håll, för det kommer det aldrig bli från mitt. Kan man inte bara ha lite kul och vara vänner samtidigt som man flirtar med varann?
Varför ska folk envisas med att antingen vara vänner, bli tillsammans eller bryta upp?
Jag förstår inte varför man berättar för någon annan att man gillar den väldigt mycket efter att man känt varann i någon vecka och träffats kanske en gång, särskilt inte för mig som inte vill ha något förhållande, och sen bara förvänta sig att allting kommer bli som i en fucking lovestory och att jag ska bli kär och överlycklig?
Kan jag inte bara ha kul och umgås med olika människor, bara vara och ha lite trevligt utan att definiera vad jag vill med bara en enda person.
Eller ååååh, jag vet inte vad jag säger för att jag känner att jag stryker bort det viktiga jag vill säga och kind of censurerar mig själv. Alla är otroligt jobbiga iallafall, ingen verkar känna som jag gör. I'm human let me live whatever.
Nu ska jag typ äta jordgubbar och sen gå ut med Enrico, röka och irritera mig på alla fula laxrosa lägenheter i södra Brunna och på att det är FÖRBUD MOT RASTNING AV HUNDAR och så ska jag bara tänka på hur mycket jag stör mig på vissa äckliga kukungar som bor i typ Askeby och aldrig kommer få ligga med någon brud för att de har så jävla stort ego.
