Bslidors blogg

Har inte piercat mig på vad, över en månad nu? Fukk livet, jag vill pierca mig mer. Sedan oktober har jag gjort nipple piercings, septum och en dermal, att inte ha gjort ngt på en månad nu sugerrrr. E så redo för min nästa dermal men mste vänta i några veckor till, samt att jag måste samla ihop pengar för att ha råd med den.

Sedan vill jag göra medusa också, men då måste jag också ha pengar, sorg sorg. Tycker att någon kan swisha pengar till mig så att jag kan ha råd med detta.

Får la göra om min smiley piercing själv istället, så får jag något nytt. Har saknat den också, min lilla bby.

Mitt självförtroende har verkligen gått ner under den senaste månaden. Men jag jobbar hårt för att få tillbaka det igen, det ska gå.

Har märkt att smink hjälper, även om det inte är en permanent lösning så känns det bra att i alla fall ha något som gör att jag mår bättre över mig själv.

Efter mitt totala breakdown under natten så har det varit svårt att ens kolla sig i spegeln utan att vela gömma sig för omvärlden resten av livet. Den emetionella påfrästningen som kom var verkligen extremt svår. Men jag ska klara det, just nu mår jag rätt så bra även om lite ångest ligger i kroppen.

Heja mig, jag ska klara detta.

Ska åka och träffa Hannah nu för att ta en cigg, ska bli jättemysigt. Har inte träffat henne på jättelänge, och älskar Hannah.

Imorgon vet jag inte vad jag ska göra, funderar på att åka hem till pappa och städa och rita och kanske pyssla ihop något, idk, får se.

Det är vad natten varit. Helt plötsligt går jag från lite ångest till sådan extrem ångest, och sedan börjar jag storgråta, skaka, hyperventilera, jag tappar kontrollen över mig själv. Alla känslor kom till mig samtidigt, som ett enda stort virrvarr av kaos. Jag grät i säkert över en timme. Ibland blev det mindre, jag kunde andas i fem minuter, sedan kom det tillbaka som floder.

Jag hade flera vänner som skrev till mig och frågade hur det var när det hände, kändes jättebra, det hjälpte mig verkligen.
Ångesten gör att jag tror att alla avskyr och hatar mig, så att någon skrev och brydde sig visade mig att det finns folk där som faktiskt tycker om mig, jag kanske inte är så dålig trots allt.

Med ångest kommer övertänkande, men övertänkande kommer mer ångest, jag har hamnat i en ond spiral. Men jag ska klara det, jag sa ta mig ur detta och det kommer att bli bra. Heja mig, jag e bäst.

Hittade en tiara och kaninöron hos min kompis på nyår, så tog på mig dem, kolla va cute:



Haha, var så trashy den kvällen, men söt iaf.

Varför får jag ångest HELA TIDEN. JAG FATTAR INTE. VAD HAR JAG ENS ÅNGEST ÖVER?!

Visst jag her EN sak jag har ångest över, men INTE HELA TIDEN. Det e inte den anledningen HELA TIDEN.

Lxm skulle va skönt att veta varför jag har ångest istället för att jag går runt och bara ha det utan ngn jävla anledning. Fukk allt.

Har skrivit dagbok i typ 50 min nu. Så standard. Älskar att skriva dagbok det e typ det enda som kan lindra min ångest seriöst.
Hade såsåsåå grov ångest tidigare men nu när jag skrivit så e den mkt bättre.

Nu e jag på väg för att träffa raffa och tara på en cigg, ska bli skönt och mysigt. Slipper sitta hemma själv och göra inget då. Samt att träffa folk brukar lindra min ångest också, vilket e jätteskönt.

Ahh men, idk. Har rätt mkt ångest nu, den kom tillbaka igen trots att det försvunnit en del tidigare. Aja, det är som det är.

Jag övertänker saker och blir nervös och självkänslan sjunker till 0 och jag skriver med folk och allt jag skriver känns fel och att jag är störande och jobbig och att de inte vill ha mig. Och så blir jag bara mer nojig och får mer ångest och det blir som en ond jävla spiral av självhat och ångest.

Måste lära mig hantera det bättre, väga lita på mig själv och gilla mig själv och bara tro på mig själv. Jag är inte dålig och jag är inte för på, eller hur? Eller är jag det?

Jag kan inte hantera känslor på annat sätt än att orata om dem. Och det suger. För jag kan inte säga till alla hur jag känner och disskutera om det, det funkar inte så.
Så jag går runt med dessa starka känslor som jag inte kan hantera och inte vet vad jag ska göra av. Och de skaver bara mer och mer och en dag kommer jag att spricka.

Jag kommer inte palla mer och jag kommer slänga ur mig alla känslor i ett hav av slödder och ångest och förvirring. Och ingen kommer förstå, bara missförstå. Och inget kommer gå som jag vill och jag kommer förlora alla jag bryr mig om.

Jag måste klara detta. Jag måste lära mig hantera det och bara förstå hur allt är. Det kommer gå bra, jag kommer att klara det. En dag så.

Träffade evan nyss för att ta en första cigg tillsammans för i år. Blev visst tre cigg sen och mycket kyla och frysane. Värt det dock.

Nu ska jag hem till pappa och packa ihop mig för att sedan bli hämtad av mamma och åka till henne. Är hemma själv till 22/23 idag så det är fett skönt.
Skulle va nice att gosa med någon nu, menmen, äsch. Kan gosa ner mig i sängen och kolla på HIMYM istället.

Kan röka på sängen på balkongen också, det e gosigt.

Nyår va kanska ok, mysigt. Hade gärna festat eller iaf blivit full osv. Men äsch, ska antagligen ut den 4 så det e ok.

Jag funderar på att prata med en av mina vänner om personen jag typ gillar. Men asså jag vet inte jag e så impulsiv och gör dåliga val. Och lxm jag vet inte om den personen jag skulle berätta det för vill veta eller om det e ok att jag säger det.
Vill inte ångra det efter heller.

Jag får nog fundera på det. Vill bara typ kunna ha ngn att snacka med om det. Jag har ju en person men ibland skulle det vara skönt att ha fler.

För jag kan verkligen inte hantera känslor eller förstå mig på dem. Så att kunna prata med andra och resonera kring dem e det enda sättet jag faktiskt kan förstå dem på.

Jag får se helt enkelt. Borde jag göra det? Jag vet inte om det e en bra idé alls.

Har ätit typ fyra gånger under de senaste tre dagarna (pga legat i sängen och sovit) och blrjar dricka nu o shiit va drunk jag börjar bli trots att jag typ inte druckit ngt.

Eyy tungttt dock.