rattsafts blogg

Måste härifrån.
Orkar inte slåss med pappa nu, båda vi är rosenrasande, det kommer att bli blodigt om jag inte sticker härifrån.
Får kanske sova i tunnelbanan, jag vet inte.
Nu kommer han.
Nu kommer han slå mig.

Ett fel steg.
Ett fel par ögon.
En fel blick.
Ett fel leende.
Ett fel par läppar, som sakta och långsamt formar orden.
"Julia, fan vad du är konstig. Du lämnade mig för en bög som inte älskar dig, som ALDRIG kommer att älska dig, som säkert inte ens vill vara vän med dig egentligen. Du lämnade mig som trots allt tyckte om dig, trots ditt fula ansikte och konstiga beteende, någon som brydde sig om dig och lyssnade på ditt långa och jobbiga tjat om hur synd det var om dig. Jag förstår inte vad man ser i dig ens. I alla fall, lycka till med ditt hopplösa lilla väntade på någon som kommer tycka om dig, tro inte att jag gillar dig längre bara din lilla hora."
En fel sanning.

Mitt hjärta går upp i högvarv.
Världen puls bultar stadigt på.
Alla dessa starka lampor, är de nya ögonen som jag är ämnad för att se?
Hur kan galenskap och ny kärlek gro av saknad?
Hur kan Mr.Hyde vara tillbaka när längtan växer till hopplöshet?
Jag saknar dig.
Dessa bultanden gör mig galen.

Det finns dock en teori om att all materia går att beskriva som en vågrörelse, och med tanke på att vågors utbredningshastighet (särskilt de elektromagnetiska) är relativt hög, 300 000 km/s är det väl fullt möjligt att tomten, betraktad som en vågrörelse, faktiskt skulle hinna att besöka alla barn.

Vikten av släden är av underordnad betydelse om vi betraktar även ekipaget som en vågrörelse, vågor har rörelsemängd (produkten mellan massa och hastighet) men inte någon egentlig massa som går att väga. Enligt de Broglie skulle våglängden, antaget att ekipaget har massan 600 000 ton och hastigheten 300 000 km/s, vara 3.7x10^-51, vilket är sanslöst kort.

Vi kan alltså betrakta tomteekipaget som en framrusande våg som frambär en ohygglig energi (14 300 triljarder joule/sekund nämns i resonemanget ovan). Det är tillräckligt mycket energi för att förflytta en galax, men eftersom tomten rör sig i en bestämd bana (och iakttar viss försiktighet när han parkerar...) torde hans framfart inte påverka universum i stort.

Dock kan man inte emotsäga hypotesen att framfarten kommer att under ett minimalt antal bråkdelar av en millisekund göra ett glödande streck på himlen. Men, som bekant hade ju Rudolf en röd mule - den glödde helt enkelt av framfarten! Som sagt, som vågrörelse betraktat är det fullt möjligt.

Det finns ca 2 miljarder barn på jorden. Men nu vill ju tomten inte besöka muslimer, hinduer, judar eller buddister, vilket reducerar antalet till 15% eller 378 miljoner. Med ett världsgenomsnitt på 3.5 barn per hushåll är det sålunda 108 miljoner hushåll att besöka, om vi kan anta att det finns minst ett snällt barn i varje hem. (Kanske 2 i Småland, men det höjer ju inte genomsnittet).

Jultomten har, pga. jordens olika tidszoner och rotation, ca 3.5 timmar på sig att jobba, om vi antar att han reser västerut, vilket ju blir mest logiskt. Han besöker sålunda 967,7 hem per sekund. Det betyder alltså att för varje kristet hem med minst ett snällt barn, har tomten ca 1/1000 sekund till att parkera släden, springa ut och hoppa ner genom skorstenen, dela ut julklappar, hoa 3 gånger, klämma 2 snapsar, upp genom skorstenen igen, i släden och iväg till nästa hus.

Om vi antar att alla hem som ska besökas är jämnt fördelade är det ca 1 km mellan varje hus i genomsnitt. Tomten färdas sålunda ca 100 miljoner km, toabesök och andra pauser ej inräknade. Med andra ord flyger tomtens släde ungefär 1000 km per sekund eller 3000 gånger ljudets hastighet. Som jämförelse kan nämnas att den snabbaste farkost som människan hittills skapat, rymdsonden Ulyssevs, färdas ca 50 km per sekund. Som kuriosa kan nämnas att en normal frisk ren kan komma upp i en hastighet av ungefär 30 km i timmen.

Lasten i släden är ett annat intressant objekt. Om vi antar att varje barn får klappar motsvarande 1 kg, har släden en last på 500 000 ton, tomtens vikt ej medräknad. På land kan en normalstark ren dra ungefär 200 kilo. Även om vi antar att de speciella flygande renarna kan dra en vikt tio gånger denna, kommer inte släden ur fläcken, om inte tomten skaffar fram ca 360 000 dragvilliga renar.

Detta kommer att ge släden en samlad vikt på ca 600 000 ton. 600 000 ton, som flyger med 1000 km per sekund alstrar ett enormt luftmotstånd. Detta kommer att hetta upp renarna, ungefär som när en meteorit inträder i jordatmosfären. De två ledarrenarna kommer då att absorbera en energi motsvarande 14 300 trilliarder joule per sekund, eller 14 300 trilliarder watt. Ledarrenarna kommer helt enkelt att brinna upp omedelbart och de bakomvarande kommer att utsättas för en ljudvallsbang och därefter själva brinna upp. Alla renarna kommer att möta sina anfäder på mindre än 4.26 tusendels sekund, dvs. när tomten når till sitt femte hus.

Detta är dock hypotetiskt, för då släden accelererar från 0 till 1000 km/s på 1/1000 sekund, kommer alla i släden att bli utsatta för en g-kraft 17 500 gånger större än tyngdkraften. En tomte på ca 150 kg (vikten uppskattad efter existerande kopior) skulle naglas fast i bakre delen av släden motsvarande en vikt av ca 3 miljoner kg, vilket ögonblickligen skulle krossa varje ben i hans kropp och förvandla honom till en våt fläck. Slutsatsen torde bli att om tomten någonsin levt så är han definitivt död nu.

Jag går genom korridoren, och får plötsligt syn på Aidan. Jag säger "hej" och ler.
Han ger mig en kall hatande blick utan att svara och går förbi mig.
Well, fuck off.

Den blev yberlyckad! Trots att han inte kom!

Glömde dock ta bild, men det var awesome, totally, även fast det bara kom fyra personer.
Tro mig.
Vi satt i en becksvart sal och sjöng hymner till Xenos ära medan Mischa sprang runt och fick uppenbarelser och exorcismer. Vi åt helig broccolisoppa, rabarberpaj och grädde. Vi offrade saker till Xeno i bastun genom att hugga dolkar i föremålen vi offrade. Vi prövade oss själva om vi var värdiga nog att kalla oss Xenoister genom att slutföra olika uppdrag. Vi dansade heliga danser och utförde en ritual, samt Xenoercism Ceremonin.
Vi hade kul, som fan.

Låta bli, vänta, hoppas...
Eller ta tag, kämpa, jobba?

Han och hans mamma är inte normala. Inte hans mamma i alla fall. De är inte som alla andra, och då menar jag inte som alla andra. Det är svårt att förklara, eller det går inte att förklara och jag ska inte ta upp allting som de gjort som fått dem att framstå som vansinniga. De är galna helt enkelt, och att bara ses är världens största problem för dem... till exempel. Eftersom han läser distansskola så sitter han hemma med alla sina läxor säger han, och sen helt plötsligt så är han i Schweiz. Nu har han försvunnit igen och jag har ingen aning var han är. Han kommer inte på Xenokvällen, vilket smärtar eftersom vi så flitigt planerade så mycket tillsammans och väntade så länge på den.
Jag är trött.
Hejdå.

Dags att trycka sönder replay-knappen.