Riktigt namn:
Jabba Civilstatus:
Kär
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Äta
Bor:
Med någon
Politik:
Inte valt
Dricker:
Juice
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2012-08-19
We are feathers drifting through the wind
Like fireflies we shine up the gloom
Nothing else but a heartache can stop me
You are my wind to drift through
If you stop and get all still, Ill fall apart
And never again destroy someones gloom with firefly shine.
GAYGAY
NÄMEN
JAG MÅR SÅDÄR KONSTIGT
JAG VET INTE VAD DET ÄR
KÄNNER KNAPPT IGEN DET
SOM EN LÄNGE GLÖMD VÄN
ELLER EN RIKTIGT AVLÄGSEN SLÄKTING
..
GLAD?
..
NEUTRAL?
..
EJ NEGATIV?
Because the universe is simple
Humans are complicated
But we're fools and will never understand
Dat moment, när man ska gå över till far och hämta en tönt bok och finner honom ihop hukad i köket med alla lampor släckta, spelandes diablo III <3
Han är bra cool ibland, han den där min far.
Jag vill må bra
Men jag vågar inte
För jag har glömt hur man gör
Har blivit så bekväm med att sitta inne på mitt rum och klaga.
Klaga på att ingen ser, märker eller vet.
På att bara sitta och stirra in i väggen i väntan på att allt ska bli bra igen.
Att cutta/bränna/riva/sudda/slå sig själv, för det var det man gjorde.
Att inte ha någon lust till kreativitet eller nörderier.
Bekväm med att ogilla att umgås med folk.
Men nu är det inte så.
Jag kan inte klaga, för nu vet folk och de ser inte bara utan de stirrar och märker allt jag gör.
Det har blivit "bra", stirr i vägen ledde någon vart, men nu då?
Jag vill, jag vill. Varför? För att jag vill, men jag får, ska , bör inte, gör inte!
Jag har hur mycket kreativitet och nördlust som helst!
Jag gillar tanken av att umgås med folk, men hurdå?
Vadfan. Hur gör man nu?
När man inte får skada, inte bara ligga och stirra.
Hur fan umgås man normalt?
Jag är van att låtsas och sätta upp en skyddsfasad.
Vem är jag och hur ska jag vara?
Jag har tappat mig själv bland alla lurendrejerier.
Jag vet inte.
Det är nytt, så längesen och läskigt.