Tjej, 30 år. Bor i Sundsvall, Västernorrlands län. Är offline
Nä men.. Fast känns inte som att ja kan hålla mig borta från det bläähh...
Fitt ångest vad är felet på mig?
Måste ha alla fel man kan tänka sig..
Förtjänar inte att vara glad, förtjänar inte att ha vänner elr en sån satans underbar pojkvän
Älskar dig max, förlåt för att din flickvän är ett misslyckat psykfall..<3
Älskar dig jättemycket,
Det gör mig sjukt glad att få höra sånt av dig. Du är det bästa som hänt mig på jättelänge. Att vakna upp bredvid dig är det bästa som finns. Du ger mig glädje och kärlek så att jag spricker. Att älska en person som man vet älskar en tillbaka är den bästa känslan som finns. Du är allt för mig och ingen får ta dig ifrån mig.
Du är vacker på insidan och på utsidan. Att se dig le är underbart ,så le mer! Dina ögon är finare än allt annat i världen.
Du och jag <3 //max
Beas bea vill träffa Beas bea:(
Beas bea älskar Beas bea:'))
Hihi!!!
KÖR BEAS BEA TILL STOCKHOLM SÅ BEAS BEA FÅR TRÄFFA BEAS BEA!!!
Jag behöver ett självförtroende
Jag vill kunna se mig i spegeln och tycka om det jag ser.
Men jag gör inte det.
Jag vill ha min trygghet tillbaka,
Min tillit o min lycka,
För nu ha jag lessnat på att må såhär; att känna mig världelös,bortglömd o hatad..
Att inte känna mig älakad även fast såmånga säger att dom älskar mig,
Jag är så riktigt jävla less på detta liv, går inte en enda dag utan att jag tänker på självmord, Elr att skada mig själv,
Men jag kan inte, jag klarar inte av det, kan inte lämna alla folk som "behöver" mig..
Men jag klarar inte av att le inombords, jag klarar inte av att hålla tårarna inom mig,
Jag är så less på ett liv som detta, varför jag? Varför förtjänar inte jag att må bra?
Skulle någon ens märka om jag försvann?
Om jag tog livet av mig,
Skulle någon bry sig?
Ibland vill jag bara ge upp allt...
Ge upp livet bara sådär, jag orkar verkligen inte detta något mer,
Bara börja om Livet helt o hållet,
Glömma bort allt skit som hänt,
Slippa deprisionshelvetet och ångesten, att få vara lycklig helt o hållet,
Men tyvärr så kommer det att förbli en dröm..
En dröm som aldrig går i uppfyllelse
I am nobody..
Jag vill ha ett normalt liv inte ett liv där jag är rädd för mänskligheten, inte ett liv där jag måste hindra mig själv hela dagarna från att skada mig själv..
Vill inte ha några tankar om att skada mig elr om döden,
Vill intw ha tankar om att jag är världelös.. Totalt världelös,
Vill inte leva såhär nå mer,
Jag orkar verkligen inge me,
Kanske enda sättet att slippa lidandet ee att ge upp?
Jävla tårar som rinner hela tiden.. Inombords o utanpå, bara att alla inte ser dom,
Varför viisa tårar? Varför låta folk få veta? Ingen lär bry sig endå, ingen mening,
Kan knappt sova på nätterna.. Kan knappt äta..
Jag vet inte vem jag är längre?
Jag vet inte vad jag gör,
Jag vet inte vad jag vill
Hur kan allt kännas så fel när allt är så rätt?
Var kan jag söka tröst??var kan jag gråta ut?
Varför känner jag mig totalt bortglömd o hatad av alla?!
bara för att jag är bäst..
måste bara erkänna att jag mår så sjukt bra när jag gör mina lerfigurer =')
de må låta mobbat o sånt shiit.. men vafan !:D
fick sjukt mkt med ångest o visste inte vart jag skulle ta vägen, gjorde några lerfigurer o *poff*
fri från ångesten åååhh =')
inteför att någon ens läser elr bry sig men endå!
och om ni nu orka läsa o bry er kan ni iaf erkänna att jag ee grym för o vara nybörjare ='DDDDD
