En av de bästa post hardcore låtarna någonsin gjorda, men referenserna jag gör, gör mig så jävla illamående.
Åter igen otroligt bra låt men lika bra text.
Come out of hiding, show us your face.
Don't be afraid of what they'll say
Just close your eyes it'll all be ok.
The damage they've caused, is it worth it all?
Worth it all [x3]
What's taken away is the price they pay.
For goodness sake let it fade away.
Let go of the past, that tore you apart.
Embrace this chance for a brand new start.
We weren't meant to be one of them,
but to live life, love and give.
They can't fool us anymore.
We're far too clever.
We'll leave them with their regrets.
To feel the pain
That's what they get, we're even now!
Let's walk away
Come out of hiding, show us your face.
Don't be afraid of what they'll say
Just close your eyes it'll all be ok.
The damage they've caused, is it worth it all?
This is what real life tastes like.
So open your eyes and dive right in.
You know you've never seen a love like this...
Buried inside where I can't see.
Through these bars my future lies.
You love this life, but not through my eyes.
Where I can't see
Our time is up, no not that!
We'll leave them with their regrets.
To feel the pain
That's what they get, we're even now!
Let's walk away.
Jag var vid morfars grav idag i växjö. Fint, inget överdrivet om det.
Jag har bestämt mig för att från och med idag börjar mitt arbete med att stryka streck.
Ett, antagligen två, kanske tre streck om det kommer att vara nödvändigt. Jag hoppas inte.
This could be lifechanging.
Jag har insett att om jag inte hade kastat bort min vän, och samtidigt varigt ärligare mot en bekant så att den inte hade förväntat sig av mig som en vän och konsekvenserna av det ledde mig till där jag är, och det gör förbannat ont. För jag hatar det.
Jag har insett hur saker hänger ihop.
Förlåt min vän.
Jag tycker synd om migsjälv.
Hade mitt livs första gång (vad jag kan komma ihåg) på en hästrygg. Tror inte ens jag red ponnyridning när jag var liten.
Om ni vill veta en liten mörk hemlighet så har det alltid varit en dröm, att kunna rida. Antar att det handlar om min fascination för fantasy, eller om man ska vara så barnslig och kalla det "hjältar".
Iallfall, gick väll sådär. Jag lyckades efter mycket om och men få honom att gå framåt, även om det var 7/10ggr var min flickas förtjänst. Förbannat kul var det, nu har jag en obeskrivlig träningsverk i benen som det måste vara minst 3-4år sedan jag hade något liknande. Alla ridtjejer tjatar om den träningverken, men vi andra säger bara "phft" och fattar ingenting.
Hursom, tack Hannah för den erfarenheten. <3
" alt="" class="right_img block_img">