Riktigt namn:
Nathalie Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Politik
Bor:
Själv
Politik:
Hemligt
Dricker:
O´boy
Musikstil:
Death metal
Klädstil:
Galen
Medlem sedan:
2011-02-13
Sitter och dricker te.
Har sovit så dåligt inatt, fick ett migränanfall (notera att jag typ aldrig har haft ont i huvudet whatsoever)
Så jag tyckte nästan att känslan av att bryta handleden var skönare där ett tag.
Somnade med allt täckte över huvudet, halvt liggandes på backen med öppet fönster vilket gjorde att jag vaknade och var helt täppt i näsan.
Haha så duktigt.
Imorgon ska jag sova ut yttligare. Ta en mysig dusch, sen åka på min gruppterapi.
Slänga lite av mina räkningar på lådan.
Träffa en kompis.
Åka hem.
Ja.
Men nu ska jag läsa igenom lite mer på min "läxa" inför imorgon.
Jag gillar inte att prata sådär värst mycket inför gruppen, menmen.
Nu blir det mer te and not A SINGLE FUCK WAS GIVEN THAT DAY.
-
Imorgon efter jag tagit blodprov och min älskade dos med antabus så ska jag dra mig till stan och köpa med mig hårfärg hem.
Ska nämligen experimentera lite.
Funderar på något åt det blåa hållet, men man vet aldrig med mig.
Nästa vecka ska jag iallafall åka till Örebro om det går som planerat.
Ska träffa mitt ex för första gången på väldigt länge, hämta lite saker som är kvar och han vill bjuda mig på bio tydligen.
Vet inte om det är så jävla bra men det tar jag då.
-
Sen därifrån träffa världens bästa.
för att sedan åka lite längre ner i landet.
Haha seriöst jag är nästan överallt..
Men så är det när man känner folk lite all over.
Gruppterapin var awesome.
Idag var första gången på fyra månader om inte mer jag var närvarande, fick ta en "pause" från behandlingen när allt var som mest kaotiskt i mitt liv, så att komma tillbaka gjorde mig lycklig i ögat.
Vi är åtta stycken i gruppen, varav alla är nya.
En kille och två jämnåriga tjejer. Resten är lite äldre.
För er som inte vet så är DBT behandlingen utvecklad för människor som självskadar/självmordsnära kvinnor med IPS.
Men också:
män med IPS-diagnos
morfinmissbruk
allvarlig ätstörning av bulimisk karaktär
aggressions- och misshandelsproblematik
ungdomar med missbruk och självskadande beteenden
posttraumatisk stressreaktion
åldersdepression med suicidala inslag.
Behandlingen går ut på att man mer eller mindre lär sig att hantera känslor/lära sig att acceptera läget i livet, använder sig av olika färdigheter för att stå ut vid kriser. Man ska hitta en balans i livet och använda sig utav mindfullness.
Att vara i en grupp där alla har samma diagnos/diagnoser (problematik) är till den större delen en enorm lättnad.
Innan jag gick den behandlingen så kände jag mig ensam, knäpp, galen eftersom ingen förstod mig eller mina känslor.
Jag går på toppen mediciner nu också som gör att ångesten mer eller mindre inte existerar på samma nivå som tidigare.
Antabus imorgon/ 15 dagar nykter idag. - Bryter för närvarande ett tungt missbruk. Det är tufft som fan. Det är en jätte stor förändring jag gör i livet som gör att jag är väldigt ledsen till och från. Men jag känner att det är värt det i slutändan.
Det värsta jag vet är när jag blir manisk.
Det obehagligaste jag vet är när jag blir psykotisk.
Så jag ska även få hjälp med det.
Snart börjar mina andra utredningar, så jag får för närvarande gå på dessa mediciner jag tar tills efter utredningarna är klara så jag får testa nya mediciner efter det.
Sen ska jag ta tag i mina andra beroenden/destruktiva handlingar. --> men en sak i taget.
Jag kan säga att det går på rätt väg.. Tack vare hjälpen från DBT gruppen/mina inviduella samtal, min kontakt med läkare och vänner.
Fuck yes. Fyfan vad värt det här slitet kommer bli i slutändan..
Ja.. Jag har späckat mina sista månader av 2013 rätt så nice.
Jag ska fixa biljetter till A7X och Adept.
Sen sticker jag iväg från Sverige på nyårsafton tillsammans med världens bästa Ida.
Funderar dessutom på att börja dansa och börja sjunga igen.
Måste ju fylla ut tomheten inom mig med något bra för en gångsskull.
Det här året har sugit arsle så jag tycker jag förtjänar det här.
Nyårslöften:
Börja plugga igen.
Sköta alla behandlingar perfekt!
Få en pojkvän.
Haha nej men.
Juste.
Imorgon börjar min DBT behandling igen.
Taggad tjej.
I will fuck you up, borderline.
Nybörjad behandling på beroende enheten.
Ska ta antabus två gånger i veckan för att verkligen inte kunna dricka.
Jag har fått en infektion i levern tack vare mitt långa missbruk och det förklarar mina plötsliga magkramper, att mina ögonvitor blivit gula till och från. Ska få ta nya blodprov på måndag.
Ska eventuellt gå i en återfallsgrupp och något jävla patetiskt 12 stegs program.
Måste göra allt som dem säger och om jag inte gör det så hamnar jag på slutenvård. Så kul ska vi inte ha.
Ska bryta mig loss och har dem flestas stöd.
Halloween kommer dock bli tufft. Alla ska dricka och gå på fest.
Förrutom jag.
Lär bli svårt det här.
Men vad gör man inte för sig själv?
Måste typ hitta nya saker att göra/sysselsätta mig med. Vad gör egentligen en nykterist om dagarna?
På tal om ingenting saknar jag sommar, värme och Grekland.
Att vara nykter är fan det bästa jag någonsin gjort mig själv.
En jävla tjänst som jag uppskattar mer än något annat.
Om mindre än en timme är det elva dagar..
Jävligt stolt med tanke på vilket äckligt jävla beroende jag har haft under en längre tid.
Jag är 19 år och har blodtryck som är högre än kebnekaise, ett par levrar som håller på att lägga av.
Mina diagnoser gör att jag oftast dras till något man vet skadar en vilket får en att må bra. Så fungerar det för mig.
Och tro mig.. alkohol är inte det ända beroendet jag har haft genom åren.
Anyways..det gick för långt. Hamnade på akuten, det är det ända jag vill säga.. men efter "olyckshändelsen" så känner jag mig så mycket gladare, mer pigg.. Fräschare. Varför? Jo för att jag inte har druckit en droppe sen det.
För en gångs skull så kan jag säga till mig själv --> "fan vad duktig du är"
Sen finns ju det dock vissa idioter som vill se mig misslyckas för att dem själv är så jävla misslyckade och ni kan ju bara dra långt åt helvete för ni betyder inte ett piss för mig längre.
Just sayin.
Jag ska KLARA DET.
Dagen kommer spenderas i sängen med miljonertaljs filtar, te och film.
Försöker vila upp mig lite smått.
Imorgon ska jag försöka skriva om mitt personliga brev och försöka ta mig till arbetsförmedlingen.
Jag mår väldigt bra om jag ska vara helt rak på sak.
Medicinerna funkar bra och igår städade jag upp hela rummet, så grymt skönt och lättande. :)
Det var rena rama alkoholist lyan.
Men nu är det min femte dag som nykter, jag har typ aldrig någonsin känt mig så glad över en sån sak tidigare.
Har bara bestämt mig för att bryta de vanorna jag har haft.
Setralin är nog den värsta typen av medicin jag tagit någonsin.
Inte nog med att jag svettades som en apa så funkade dem inte.
Sen ska man bråka med läkaren om att byta mediciner i en oändlighet.
Nu har jag fått testa nya.
Voxra.
Jag är väl en helt normal tjej annars förrutom att jag lider utav psykisk ohälsa.
Emotionellt instabil personlighetsstörning.
Det är lite som PMS gånger 500000000 om jag ska vara kortfattad. Ett svängigt humör, problematik med känslor och har en instabil syn på sig själv.
Utredningar som väntar:
ADD
Bipolärt syndrom.
Har hållt mig nykter i snart en vecka. <-- Jo jag är stolt över mig själv. För jag har ett missbruk som jag ska bryta.
Jag hoppas att medicinen hjälper mig så jag kan komma igång med mitt liv snart. Jag vill så mycket, ska bara orka ställa mig upp innan jag kör.
Problemet är oftast att jag blir manisk, då sätter jag igång med tusen saker samtidigt, gör hastiga beslut som tillslut bara går åt helvete när jag "kommer tillbaka" till verkligheten.
Well. Jag tänker inte klaga..
Jag har motgångar.. men jag lever ju fortfarande och har världens finaste vänner som får mig att le hur äckligt livet än är. SCORE!
