paradoxidals blogg

Försökte hitta min bankdosa, men kom till sist fram till att jag kanske måste städa rummet för att hitta den, så jag flyttade på datorn för att kunna sätta på musik under tiden, OCH DÄR LÅG DEN. Så behöver ej städa xD


Kollade sen kontot och förstår inte vad jag lägger pengar på. Har massa kvar att köpa inför studenten. Hur sparar man pengar?


#Nomakeup pls don't judge :P

Någon som kan knulla mig så hårt att jag inte kan gå på en vecka (lovar att vi inte hörs något mer efteråt), eventuellt någon som kan älska mig i resten av vårat gemensamma liv.

Blir tokig av att vara nykter.
1. Du får inte vara nykter och gå ut på krogen. Det går inge ihop i folks huvuden
2. Folk tror att du inte dricker för att du inte har några pengar, så dom köper drinkar till dig av välmenande.
3. Det är omöjligt att få knulla som nykter?? Har inte haft en sån här torka sedan jag var oskuld. Trodde jag hade halva inne på fittan i förrgår, men han kan seriöst dra åt helvetet.

Har någon form av kris, är utan snus och ligger bara i sängen och gråter. Ursäkta mig.
(har försökt pulla i typ två timmar nu, men jag är för ledsen för det. Herregud. Avliva mig.)

Träffade en jättefin kille på strömpis igår kväll. Han var stört snygg och hur trevlig som helst!! Vi bestämde oss till och med för att vi ska glida på balen tillsammans. Heheh. Han var lång och såg ut som en jävla modell i fejjan.
Vi göttade oss med varandra hela kvällen, snaskade lite mule, dansade, och när kvällen gled mot sitt slut så bad han om mitt nummer. Vi messade hela natten sen så somnade jag, så jag svarade på smset han skrev inatt imorse. Har inte fått svar. Smsade nyss och frågade om han skulle med ut i arboga ikväll eftersom han bor hääär.

Gick sen in på hans fb och insåg att alla hans nära polare är avskum som jag hatar för dom har "mobbat" mig sedan jag var hur liten som helst. Misstänker att horungarna har lurat i honom något och det är därför han inte hör av sig. Blir så jävla lack på arboga och fittryktena som går där :---)

Dom ser mig fortfarande såhär;


Medans jag ser ut såhär;


Jävla fitthål att jag aldrig kan få chansen att lära känna någon från grunden.

Tre års skillnad mellan bilderna förresten hahaahha spyr

Ska ut ikväll och kan inte bestämma mig för vilken av dessa outfits jag ska ha. HJÄLP MIG

Tvärnöjd.

Gårdagen bestod utav alkoholfria drinkar och spritbeklädda kyssar.

Idag är pappa full och jag är tragisk.

Trodde helt ärligt inte att detta skulle bli så jävla svårt - vilket bara gör mig mer tragisk. Alltså helvete.

Alltsåååå jag köpte en klänning till studenten idag och den är så jävla fin.

Och i samma ögonblick som jag tryckte på knappen "lämna in arbete" så insåg jag mitt misstag. Det heter penselrörelser, inte penisrörelser.

...Operation "förstör dator" påbörjad.

Någon som är lite extra påläst om sömnparalys?
Hade svårt att sova då jag fick detta en gång för någon vecka sedan. Natten till idag hände det 6-7 gånger. Förlorade verklighetsuppfattningen helt, och denna gång var det även varelser i, och utanför mitt rum. Försökte skrika och springa ut ur rummet men det var omöjligt. Varför händer detta så ofta?

Även så många gånger på varje gång. Så fort jag slöt ögonen kändes det som att jag sögs in i ett svart hål, och var sedan paralyserad. Vaknade sedan (Är helt säker på att jag vaknade då jag skrev i ett textdokument, klockslag då jag vaknat), men så fort jag somnade om hände samma sak igen. Är rädd för att somna ikväll.

Skrev ett lite längre inlägg på min vanliga blogg, som jag tänkte dela med mig av till er också då jag börjar bli jävla less på att se hur 16åringar går in i väggen på grund av alla sjuka krav som finns idag. Åt helvetet med detta system.

http://nouw.com/elinwiden/student-och-framtid-18480649

Har du sökt sommarjobb? Nej. Har du sökt vanligt jobb? Nej. Har du lämnat in alla uppgifter? Nej. Har du tänkt på vad du vill göra efter studenten? Nej. Har du ens köpt kläder till studenten? Nej. Ser du fram emot att sluta skolan? Både ja och nej.

Har länge tänkt att skriva ett inlägg om hur jag tänker kring skolan och framtiden, men jag har aldrig kommit till kritan. Så fort jag sätter mig vid en blank sida försvinner alla ord. Det går kanske bara av farten. Antagligen för att jag är van vid att det ska skrivas i en specifik textstorlek och att mellanrummet mellan raderna ska vara en specifik storlek. Antagligen för att jag är van vid att jag ska vara klar om en vecka och att det sedan kommer bedömas efter kriterier jag inte kommer uppfylla. Jag kommer att ifrågasätta mig själv, mina kunskaper och mitt språk. Jag brukar inte skriva från hjärtat utan orden "utvecklat och nyanserat" cirkulerar som ett mantra i mitt huvud.

Men denna gång ska jag skriva från mitt hjärta. Från djupet av mitt hjärta då jag vet om att det är så många människor som känner precis samma sak. Många människor känner samma aggression, frustration och hopplöshet kring allt som har med skolan att göra. Jag skriver detta för att jag vill att uppmärksamma någonting som många har fastnat i. Ingen är ensam.

Jag älskar att ifrågasätta saker. Jag ifrågasätter allt. Många gånger min egna existens och vad jag gör här. Är det för att få höga betyg så att jag sedan stolt kan vifta med mina slutbetyg i ansiktet på min framtida arbetsgivare? Jag har kommit till slutsatsen att jag existerar för att leva och det är skillnad på dom två orden.

Allt är som ett garnnystan. Det är datum för sista inlämningar, det är uppgifter jag inte klarar av, det är krav om arbete och det är krav på att jag alltid ska finnas där för alla i min omgivning. Men jag då? Ska jag inte finnas där för mig själv i första taget? För att trassla ur garnnystanet måste jag hitta en ände, och just nu ser det ut som någon försökt para nystanet med en stavmixer. Jag klarar inte av allt dessa krav. Förlåt, men jag är inte lika stark som er. Jag kan inte sätta mig ner och plugga för bokstäverna, siffrorna, betydelsen, allt flyter ihop. Det är som en enda stor sörja i mitt huvud. Det är ett berg med uppgifter som ska klaras av. Jag måste vara försiktig med vart jag börjar, annars kommer allt rasa. Och så fort jag plockar bort en sak, kommer två nya. Vad är det vi kämpar för?

Jag har aldrig haft ett speciellt starkt psyke, utan jag faller lätt i klorna för vad som än faller mig i smaken. Låt mig förklara, utan att du dömer mig. Jag började skada mig själv när jag gick i fjärde klass. Det var ytliga sår som läkte på en vecka, men de var tillräckligt djupa för att jag skulle känna något. Men likt toleransen gentemot alkohol så vänjer sig kroppen - och den vill ha mer. Till sist så skar jag bara tills fettvävnaden blottades och jag visste inte ens varför, för det gav inga utslag. Jag kände varken mer eller mindre utan jag var fortfarande ett vandrande skal. I början av förra året gick det fel. Jag ville inte känna något mer - någonsin. Jag ville frigöra mig från alla måsten jag inte kan, så jag skar tills en blodåder blottades och jag spenderade natten på akuten. Jag fick sy sju stygn och kom hem fyra på natten. Dagen efter tog jag bussen till skolan, för att fortsätta kämpa för det där saftiga jävla A:et alla ville ha.



Jag kommer få gå en sjunde termin, för jag uppfyllde inte alla krav. Men när jag sen har det där skitiga jävla slutbetyget i min hand så ska jag vifta med pappret som är befläckat med metaforiskt blodstänk i ansiktet på varenda arbetsgivare och säga ​"Ge mig det där jävla jobbet nu, för jag ​dog​ nästan för det här jävla pappret."