Riktigt namn:
Satan. Civilstatus:
Inte valt
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Inte valt
Bor:
Inte valt
Politik:
Anarkist
Dricker:
Inte valt
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Indie
Medlem sedan:
2008-11-10
Kände mig död när jag gick upp i morse. Trött som döden. Inatt (imorse) vaknade jag av att min arm var borta. Ingen känsel alls. Helt förlamad. Det lustiga var att jag inte ens legat på den eller så, det är ju så det brukar vara, att man strypt blodflödet. Men idag vaknade jag av att jag låg i fosterställning och hittade armen liggandes död på mig, längst sidan av min överkropp och ner på höften.
Försökte givetvis först att lyfta den, av ren reflex men när det blir sådär så är det ju precis som att man inte ens har en arm. Fick lyfta upp den med min andra hand och skaka på den i någrs minuter innan känseln kom tillbaka lite. Kändes som den brann. Asskumt. Det är ju lite coolt, men sjukt äckligt? Tänker varje gång att "oh god, jag kommer få amputera och leva resten av mitt liv enarmad". Hahah.
Where I'd stare through awkward sentences
and avoid through awkward silence
Ska upp kl 07:45 för att lämna mina småsyskon till skolan. Kulkulkuljul. Orkar inte ens tänka på det. Känner dödströtthetwn bara jag tänker på det. Usch. Wäwäwäwä.
Har inte käkat kött på över en vecka. Har även gått ner två-tre kilo. Coolt. Fast de kommer väl tillbaka snart, det brukar de ju göra. Men det visar sig väl.
Är besviken på mig själv på grund av allt det här. Inte det jag skrev om här ovan, men ah. You get the point. Vill lobotomera mig. Till och med något sådant extremt hade gjort mig bättre ställd i skallen än vad jag är nu. Way to go, stupid hoe.
Jag kan inte ha någon slags relationer överhuvudtaget. Jag kan inte socialisera och prata med vem som helst. När någon försöker prata med mig eller tvärtom, så blir jag bara att känns mig odd och störande etcetcetc och så slutar jag. De få (VÄLDIGT FÅ, Förutom nu nyligen så var det två år sedan sist) som jag börjar prata med/börjar prata med mig som jag känner mig bekväm med, det flyter på, jag känner mig ej mongo etc, de relationer som bildas kraschar jag sedan direkt, på ett eller annat vis.
Jag vet inte ens vad det är jag gör. Har en förmåga att göra *okänt fel* och sedan när jag försöker mer så förstör jag ännu mer och då ba "jahapp oh wow it happened again lol I'm wo surprised :---)". Kan inte ens ha vänskapliga relatipner, seriöst, vad är det här ens?
Är så dum. Är ensam, beklagar mig, medan jag skiter i folk som hör av sig, skriver, vill prata. De bryr sig ändå inte, tänker jag. Fast vissa gör tydligen det. Försöker hålla mig undan allt sånt här nu, för det tjänar ingen nytta till. Är glad ett tag tills jag fuckar upp allt och gör mig illa istället. Men ändå är jag så dum i huvudet att varje gång jag hittar nån jag trivs med att prata med så fortsätter jag babbla med denna trots att jag vet att det inte är någon idé få jag bara far illa av det.
Ni fattar säkert noll. Är så dum i huvudet och komplicerad. Inte konstigt att folk inte pallar med mig till slut, lel lel lel lel lel. Är ett creep. Blir lätt overly attached utan anledning. Hatar mig själv på alla aspekt. Jag vill ändra på mig men hur jävla lätt är det när jag inte vet nåt annat. Har aldrig lärt mig den sociala biten heller pga var ett cp redan som barn. No friends ever sätter sina spår och det är ju gött när det resulterar i: psykfall.
Alltså den svider inte ens. Känns inget i den alls. Myyycket stor skillnad mot när jag gjorde handlederna. Men förmodar att han som gjorde handlederna gjorde för djupt, har ju till och med ärrvävnad på handledstatueringarna efter att ha gjort dem, haha. Men ja, denna har jag INGA besvär med. Sä skönt.
I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?
^undrar.
Bajs. Är så sur. Var ner till VC pga hela familjen är sjuk med halsfluss och skit så skulle ner för säkerhetskontroll + få penicillin i förebyggande syfte så inte jag smittar om alla andra osv. Kärringen i kassan säger att jag ej ska till lab och göra prover. När jag träffar doktorn säger han att det skulle jag visst det. Så kollar han halsen på mig, lyssnar lungor och säger sen att allt är bra och hejdå.
Jag sa åt honom att jag skulle få penicillin så jag inte blir sjuk och smittar om hela familjen igen (Ulf, dom inte heller är sjuk, han fick penicillin innan idag i förebyggande syfte) men läkaren lyssnar inte ett skit, är otrevlig som fan och skickar hem mig. Släpade mig alltså ner på stan, datt och väntade i en halvtimme för att få snacka med en röv i tre minuter som inte ens lyssnade eller hjälpte mig.
Spöregnade när jag skulle hem, asakul asakul, hade inte med nån sjal heller så ASKUL med dyngsura dreads. For nothing. Och nu är mamma förbannad på mig och tycker det är mitt fel. "Men är du dum i huvudet klart som fan du skulle till lab fattar du väl? Fattar väl vilken jävla idiot som helst blabla flytta härifrån ett tag så du inte smittar oss blabla"
Man ba mm. Har liksom inte ens nånstans att bo isåfall. Frågade mamma OCH Ulf innan jag gick, om jag skulle till lab då, båda sa: vet ej. Sa det åt mamma när hon bitchade och hon ba "eeh ne asså då fatta jag fel, trodde inte du skulle va så dum i huve att du fråga de lol XDXD". Seriöst, är fan inte mitt fel när de säger på VC att jag inte ska till lab och att läkaren är en idiot +inte lät mig gå till lab efter. Wäwäwääää kuk.
Eller snart i alla fall. Skuggningar om två veckor. Mamma är en fjant som sa att det gjorde dödsont, gjorde inte ont för fem öre förutom på nyckelbenen och i mitten där det gjorde lite ont. Mot halsen kittlades det som fan. Är redan asnöjd så can't wait till att skuggningarna är på också. Fucking aweesooomeee
Kommer bli världens finaste chestpiece, no skryt men serri. Precis som jag ville ha den.
Skiter i att jag är världens drugaste, patetiskaste och att ni antagligen slutar bevaka mig pga .. Okej jag bryr mig, men måste skrivaskrivaskriva innan jag sprängs
Funderar nästan på att radera min facebook, min ec och ca allt. Har kvar ec pga vart skulle jag annars hänga och vart skulle jag skriva. Men känns ändå meningslöst pga pratar inte med en jävel och ni har säkert märkt för länge sen stt det inte ens är nån idé att försöka börja prata med mig eftersom jag slutar svara ca dirr pga kännwr mig som ett miffo när jag pratar med folk.
Gör ingen nytta här. Skriver ingenting vettigt längre. Är ingen inspirationskälla längre förutom det faktum stt jag står för att jag bär på ett ton fläsk. Meningslös och meningslöst. Det här inlägget är också meningslöst, för i helvete Nellie
Får ingen ro trots kattpäls mot mitt ansikte. Kurrande Signe som valde att lägga sig precis vid mitt face istället för på ryggen där hon brukar ligga. Känns asbra eftersom jag dka upp vid nio, och när gick hag upp innan 12 senast, undrar jag då.
Orkar inte med. Röker tillräckligt många cigg att bara tanken på antalet her en lungcancer. Go me.
</3
Mår som en röv. Skitdåligt. Mkt nice. Förbannar min hjärna gånger tusen. Den vill inte lämna mig ifred utan bara tänker och tänker och tänker på en jävla massa skit som jag helst undviker. Men ja, som jag sa. Undviker är det sista den gör.
Är trött på mig själv och tänker bara på vilken idiot jag är och hur fel jag gör jämt. Utöver den andra skiten så tänker jag på det. Jag hatar att jag är sånhär. Och hur jag än försöker så blir det ändå fel. Spelar ingen roll vad det handlar om, eftersom det JÄMT är så. Skitröv. Idiotjag.
Vill att alla i världen ska lämna mig ifred så jag slipper vara en jävla idiot hela tiden, slippa känna mig som en idiot så fort jag öppnar käften, samtidigt som jag så gärna vill bara PRATA med någon, bli sedd av någon, betyda något för någon, men varje gång jag ger mig på nåt sånt så går det ju ändå åt helvete pga jag är ett jävla socialt handikappat cp. Jag kan för fan inte ens ha vänner, så jävla vidigt mongolid är jag.
Nu är jag förbannad också. Förbannade jävla skit. Imorgon ska jag tatuera mig. Kanske ber honom använda en skitig nål och hoppas på aids eller nåt. Aa jättekul grejer att vara sarkastisk om, är en idiot. Helvete.
Varsågod att tycka att jag är patetisk för det tycker nämligen jag med. Vill strimla upp mig som bacon eller nåt. Kulkuk
