Min blogg
Btw, för er som inte hajjat det så använder jag EC bloggen som ett ställe för att skriva av mig då jag knappt har nån irl polare som läser min blogg. Gör dom det mod förmodan så bryr dom sig iaf inte nog mycke för å höra av sig.
Kille, 30 år. Bor i Hudiksvall, Gävleborgs län. Är offline och var senast aktiv: 22 maj kl. 23:55
Btw, för er som inte hajjat det så använder jag EC bloggen som ett ställe för att skriva av mig då jag knappt har nån irl polare som läser min blogg. Gör dom det mod förmodan så bryr dom sig iaf inte nog mycke för å höra av sig.
Medans alla andra är ute å har kul å umgås så sitter jag här vid datorn och mår dåligt som vanligt.
Man orkar bara försöka hitta på nått så många gånger innan man tappar lusten av att ingen hör av sig.
Bortglömd, är väll så jag är menad att vara.
Alltid samma jävla tankar.
Att ingen egentligen vill ha nånting med mig å göra.
Att jag inte betyder ett jävla piss.
Känner mig alltid iväg och som att jag alltid stör.
Känslan av ständig ensamhet.
Vill inte må såhär nå längre. Jag vill inte vara ensam.
Att klaga gör mig inte mer attraktiv heller.
Jag borde söka hjälp med tanke på att mitt mående inte är på topp speciellt ofta längre.
Komiska är ju att jag nästan vet vad det är som gör att jag mår såhär, men jag kan inte göra nånting åt problemet då det inte är jag styr över det.
Nya vänner sökes.
Inga krav
Meriter är; bilintresse (intresse för volvo är stort plus), alternativ (metalhead, punkare, skin är ett plus), inte ha ett för stort intresse för alkohol (jag har i stort sett lagt ner med alkohol), STOR merit ifall (du) kan träffas, social på SOCIALA medier.
Ansökan kan göras här men görs bäst på snapchat @ vikingstal.
inte vart jag ska ta vägen. Känt mig stressad sen lunch även fast jag egentligen inte har nått att stressa över? Vill hela tiden va nånstans där jag inte är utan bara komma härifrån, men vart jag är hamnar eller gör så känner jag likadant.
Dom senaste par tre åren så har jag mått dåligt till och från, men ikväll så har jag äntligen förstått vad det halndar om.
Det handlar om att dom jag ansåg som mina närmaste vänner inte längre ser mig på samma sett varken tjej eller kille, vänder sig till andra, och aldrig mig.
Varför vill ingen av dom prata om detta, även fast jag ber om det för att få mitt egna psykte rent.
"Vill du inte prata så säg det. I get it. Skippa all fejkhet och bara säg som det är så jag slipper gå och må såhär. "
på känslan av att mina vänner inte längre vill ha med mig att göra.
Förra veckan va 3 st iväg och kolla på bio.
Den här helgen har en av dom lan där några av mina andra vänner är bjudna.
Har försökt att styra upp nått typ av valborgsfirande/fest, noll respons.
Har även försökt få nån uppfattning om hur vi ska göra inför Bråvalla med camping och resa. Samma sak här, enormt dålig respons.
Vad gör/har jag gjort för att detta ska ske?
Det va lite såhär för 1 år sen innan jag fick jobb. Men nu efter jag fått jobb och jobbar 7-4 så känns det inte som att nån vill umgås längre. Inte ens på kvällarna och helgerna.
Så med denna känsla så blir jag bara ännu mer sugen på att flytta ifrån Sundsvall, för det blir ju ändå ingen skillnad med mitt umgänge. Dit jag flyttar så har jag inga vänner, och här vill inga av mina vänner umgås.
Känns legit som om man har tappat vänner pga att man börjat jobba.