ljus, färger och människor är ju enastående vackra på den substansen. Man hittar en helt ny uppskattning för såna saker igen. Det gillar gillar med är att man lite återkopplar till hur man upplevde verkligheten som barn, den där lekfullheten och sporadiska naturen. Och kärleken förstås, första gångerna höll jag nästan på att SMSa föräldrarna långa kärleksbrev. Men jag lyckades återfå lite nykterhet så jag kunde stoppa mig själv innan jag skickade iväg det haha. Kunde ha slutat illa. Mina föräldrar hade anat ugglor i mossen direkt.
Gärna. It would be a first for me though :D. Men sist jag körda Eva i somras (haha låter verkligen fel), så målade jag upp mig själv med fluoroscerande färger. Men det kan nog inte jämföras med kollektivkänslan på ett renodlat rave med ljusshowen och allt det där.
Jo, det är en helt annan värld när man väl är inuti den. Obeskrivligt verkligen, som en episk fantasi man bara försvinner bort i. Jag kan fatta att vissa verkligen "fastnar" inuti PLUR-kulturen och liknande. Men jag är inte tillräckligt av en social iller för att fixa det, och får på tok för hårda comedowns.