Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Själv
Politik:
Feminist
Dricker:
Vatten
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2012-09-13
Glada delen: Jag ska se The killers igen! Sen Bråvalla har smått drömt att dem ska komma tillbaka till Sverige igen. Älskar dem verkligen så mycket, och har ju gjort det i galet många år nu.
Dåliga delen: Jag känner ingen som ska dit eller som var vaken och fråga så får helt enkelt gå själv, vilket suger. Hade inte råd med ståplats heller så ingen av mina vänner kan köpa en biljett senare och fortfarande gå med mig. Så ni med plats 28 och 30 på rad 8 sektion A19, ni får bli mina vänner nu ok.
Det ända bra med sittplats är dock att jag slipper stå och köa i februari.
Har vart fast på ett ställe nu i jag vet inte hur länge och jag klara inte av att försöka ta mig förbi där jag fastnat för det går sämst vilket bara gör mig arg. First world problems here.
Idag var jag iväg för att träffa ett gäng med valpar. Åkte dit med öppen sinne och försökte få mig själv att tänka klart om jag VERKLIGEN vill ha en liten valp. Väl där så föll allt på plats och jag tingade en liten Putte! Så 30e september följer en liten pupper hem till mig <3
Det var ca omöjligt att fota honom. Jag hade gärna velat adoptera en hund, väldigt gärna, men eftersom min pappa har allergier så kan jag inte inte adoptera vilken hund som helst :C
Att halvera min dos medicin själv var dumt. Har supersvårt att andas, vilket jag är van vid egentligen, och det känns som om jag ska dö vilket minut som helst, och att det inte kommer spela nån roll. Vilket det i det stora hela egentligen inte gör.
01.14
Fan fan fan. Gick igenom min insta för att rensa lite. Såg gamla bilder från då jag fortfarande var fast i min ätstörning, vilket sen jag fick medicin har chillat. Men jag gillar verkligen hur mitt ansikte och kropp såg ut vid typ 52kg, vill helst väga typ 45-48 men vägrar bli sjuk igen. Tack vare att dessa tankar började snurra i mitt huvud gick jag iväg till badrummet för att göra något jag inte gjort på väldigt länge, väga mig. Jag vet att jag gått upp en del vilket jag ser så tydligt på min kropp (och hatar) men jag fick en redig shock. Jag har lovat mig själv för några år sedan att jag ALDRIG skulle nå den vikten någonsin igen. Aldrig. Har sånt trauma runt just detta. Jag vet att denna viktuppgång har mycket med medicinen att göra. Men den verkar inte funka sådär jävla bra så ska prata med min läkare om att byta eller bara köra på lugnande. Förhoppningsvis så chillar vikten lite och åker ner igen. Är så rädd att hamna på ana-tåget igen.
Om nån som läser detta har tips på ssri som man inte går upp i vikt av? Eller iaf inte mycket?
Här sitter jag med nyblekta hårrötter och väntar på att pappa ska komma hem så vi kan börja äta. Men eftersom jag inte kan laga mat åt 1-2 pers så har jag nu gjort en gigantisk skål med sallad....aja papi kan ju få lite matlåda. Insåg igår att jag ska till Stockholm på torsdag och jag är inte redo än. Alls. Vet inte hur jag ska reagera till allt detta.
Är lite rädd att den hårfärgen jag har hemma inte kommer räcka till hela mitt hår, eller jag vet att det inte kommer räcka. Glömmer hela tiden att jag har mycket mer hår än vad jag tror. Hade inte alls så här långt eller tjockt hår för några år sen så jag hamnar helt ur banan. Men så länge färgen räcker till min utväxt så jag inte ser helt korkad ut på torsdag så är det ok, får beställa hem mer färg för pengar jag egentligen inte har. Nåväl.
Måste även säga upp min biljett till att se Kapten röd på lördag då jag har en spelning då, så jag har råkat dubbelboka mig vilket är sämst då jag verkligen vill se Kapten röd men måste ta spelningen så att folk vet att jag finns. Vill mest gömma mig i mitt rum och skapa saker och typ städa.
Det är kaos brors men jag kommer få lugnande/ångestdämpande av min läkare. Är fett pepp på det men är även rädd att jag kanske blir beroende då jag har sjukt lätt för att få beroenden och har haft många under mina år. Men jag är relativt bra på att sluta när jag väl bestämt det. Be för mig, folket.
Känner mig lite vilse. Ska den 31 börja min utbildning och jag känner mest massa frågetecken runt det hela. Hade jag valt konstskolan så hade jag ju vetat vad jag gav mig in på men detta, music business developer, är något helt jävla nytt. Är lite rädd att det ska bli mycket, men jag borde klara det. Att jag den 31 måste ta mig till Stockholm själv och på nått mirakulöst sätt lyckas hitta dit jag ska utan att få panik är jag inte riktigt beredd på. Känner jag mig själv rätt så kommer jag vara på plats minst 1h innan jag ska vara där så jag har tid att stå och panikandas innan jag går in. Jag är inte bra på att träffa nya människor, speciellt inte helt själv. Antar att det är en bra "övning", men jag vill ju verkligen inte.
Har denna vecka haft detta för mig;
- Rita
- Laga mat
- Äta
- Spela Pokémon
- Rita mer
- Sovit väldigt lite
Har helt slut på saker att göra. Livet i Arboga existerar inte, så om nån skulle vilja hänga vore det ju najs för jag har inga vänner här.
Dagarna går snabbt nu, på fredag är det dags för studenten. Är livrädd men glad ändå. Vet att jag kommer ha något att göra till hösten iaf. Har kommit in på en konstfolkis, inte mitt första val att gå där, men det känns rätt bra att få lalla runt i ett år och bara skapa grejer medan jag försöker komma på vafan det ska bli av mig. Dock betyder det att jag inte kommer iväg till Gbg till hösten vilket jag hade hoppats på. Väntar dock på att få svar av två skolor varav en jag inte har en chans att komma in på egentligen.
Jag har hela min gymnasietid känt mig så onormal för att jag så fort någon nämn ordet studenten har jag fyllts av panik. Studenten har alltid betytt en karatekick rätt ut i ett liv jag inte har någon erfarenhet av. Detta liv har så många jävla krav jag helt enkelt inte klarar av eller vill följa. Det gör studenten så himla läskig. Då är jag vuxen, fyfan.
Nu vill jag delvis ta studenten bara för att jag är så trött på delar av klassen och skolan överlag. Skolan jag började på som 16 åring är inte alls den skolan jag slutar på nu, den är så jävla skev nu. Så min enda lycka för studenten är alltså att slippa skolan, fan va pepp!
Var dock på bal i fredags, kände mig rätt fin då.
Kommer falla i bitar efter studenten, men jag vet att jag har folk som kan hjälpa till att laga det konstiga pusslet som jag består av.
Igår eftermiddag drog jag till min kompis pappas studio och spelade in musik. Det var najs, förutom att jag är fett stel och detta var första gången jag spelat in "på riktigt" så min sång förmåga var inte till sin största potential, men jag tror det blir rätt bra ändå! Dock la vi rätt mycket krut på första låten då både jag och Stefan (kompis pappa) hade en vision för den. Allt som allt tog den ca 3h. Andra låten blev då väldigt avskalad med bara piano, lite stämmor och sång, men vi ska fortsätta med den senare. Jag hade gärna velat göra mer men vi var alla rätt slut. Dessa låtar ska jag nu skicka med en ansökan samt ladda upp på Spotify då det ingår i en kurs jag har. Går det bra kanske jag delar med mig av den.
Har lite lätt panik inför framtiden efter studenten. Men har sökt ganska många högskolor och jobb bara för att jag måste ha något att göra efter studenten, annars dör jag lite.
Kom inte in på den första grejen jag hade intagning för, vilket sög. Men har en stor antagning den 27e som jag är livrädd för att jag fuckar upp. Får se hur det går. Ska på en intervju om en konstkurs på måndag också.
Skickade precis in mina nuvarande betyg till en distanskurs för att bli Music Business Developer. Jag gillar ändå tanken på distans, då kan jag vara var jag vill, och ändå få en utbildning. Det passar mig på nått vis.
