Bslidors blogg

BLEV JU AV MED MITT JÄVLA REKLAMVIRUS PÅ DATORN FÖR NÅGRA MÅNADER SEDAN, MEN NU ÄR DET TILLBAKA. VILL INTE, HJÄLP.

Så idag skulle jag gå med två klasskompisar från skolan till bussen. Det är en väldigt enkel väg, den går bara rakt fram sedan är busshållplatsen till höger på slutet av vägen. Det finns inte heller några hus eller träd ivägen. En ser då när bussen kommer innan den är framme vid busshållplatsen.

Så vi går mot bussen och jag halvt glider fram eftersom det är så himla mycket is.
Då ser vi bussen komma och även om vi är väldigt nära busshållplatsen så börjar jag småjogga för att hinna med. STORT MISSTAG.

Jag halvjoggar på en bit av is, och halkar. Men inte ett sådant där "halkal trillar på rumpan". Jag snurrar ett halvt varv, kommer upp i luften och trillar ner rätt på knäna innan resten av kroppen nuddar marken.

Mina knän är i princip bortdomnade och smärtan håller på att pressa fram tårar mot min vilja.
Men trots det reser jag mig upp och snabbgår mot bussen.

Och väl på bussen känner jag inte mina knän längre, de är helt borta. Och shit så ont det gjorde. Trodde jag spräckt något i knäna och de var totalförstörda.

Resultatet blev uppsvullda knän och blåmärken. Känner mig vild.

Så på samhällskunskapen så snackar vi om sexuella trakasserier och vi kommer in på våldtäkt och det är så himla jobbigt. Mår verkligen så dåligt, så fort ordet "våldtäkt" kommer upp så mår jag fysiskt illa och vill börja gråta. Jag klarar verkligen inte av det. Enda gången jag faktiskt kan höra ordet och inte få halvt panik är när mina vänner säger det, eftersom jag känner mig mer trygg med dem.

Och nu får jag mer panik för nu pratar vi en massa om det, vad är våldtäkt och att en inte tar det seriöst när det är våldtäkt i relationer osvosv. Och jag klarar bara inte av det för jag blev våldtagen av en av mina tidigare partners och av en random person senare, och jag håller på att börja gråta nu.

Ingen säger något dåligt, alla tycker det är hemskt och är på samma sida, men trots det får jag panik för jag får flashbacks och bara ugh.

Åh, vill gå ut i skogen med någon idag, kolla runt, prata, ha det mysigt. Sedan komma hem till en koja en byggt över sängen innan en gick. Ligga där och värma upp sig, se på en bra film och dricka något varmt. Så himla gosigt det skulle vara, verkligen.

Tänkte att jag kunde göra den, istället för att bry mig om idrotten. Och listor är ju lite kul faktiskt, får en erkänna det?

10 saker jag tycker om (utan specifik ordning):
Katter
Kitten play
BDSM
Transkamp
Feminism
Vill skriva ner alla mina vänner här, får jag bara säga mina vänner?
Min spaminsta
Alla på EC som hatar mig <3
Röka
Ciggen på min visningsbild som gör folk förvirrade

9 saker jag tycker mindre om:
EC
När en är i skolan och någon ska läsa högt ur en bok
Transfober
Kapitalism
När ciggen e slut
När jag inte har någon att ligga med när jag faktiskt vill ligga
När sminket blir dåligt, vilket det alltid blir
När en betalat för alkohol och dricker men en inte blir full
Storängen

8 bloggar jag läser:
(Jag orkar inte länka förlåt)
_Kbry_
ViolettBla
Mats
Evangeliet
Emoarenkladstil
Olyckssyster
Deft
Daddyissues

7 saker jag vill göra i framtiden:
Designa tatueringar
Bli bättre på att rita symmentri
Sluta vara aromantisk och demisexuell
Tatuera mig
Göra min andra dermal
Dricka
Bli cam model

6 saker jag är rädd för:
Bli lämnad av folk jag bryr mig om
Jumpscares
Myror
Våldtäkt
Kapitalism
USA

5 platser jag tycker om att vara på:
Mitt fina ställe vid vattnet där jag bor
Hemma hos mina vänner
Skogen
Cafeer och dricka varm choklad när det är 10- och snö ute, speciellt om jag får se snön utanför
När en bygger en koja över sängen, och ligga där och gosa, gärna med någon. Ska nog bygga en koja idag, så mysigt

4 ord som beskriver mig:
Separationsångest
Övertänkande
Lättirriterad
Generös

3 saker jag ser fram emot:
När jag får tatuera mig
Bygga en koja när jag kommer hem
Träffa vänner, vilket jag förhoppningsvis kommer göra i helgen, om någon kan

2 bra filmer:
Heathers
The Perks of Being a Wallflower

Detta, asså. ))):



GE MIG.

Japp, i helgen eller någon gång nästa vecka ska jag antagligen tatuera mig!! Kommer bli min första tatuering och e så himla redo. Det kommer vara en så liten tatuering men den kommer ha världens största betydelse för mig.

Ska tatuera min "SVC" på sidan av mitt högra långfinger. SVC står för Saga Vanda och Columbus vilka är mina andra tre personligheter som jag haft i ca två år nu. Vill ha tatueringen för att kunna påminna mig själv om vilka de är och vem jag är, att vi är olika personer och de är inte vem jag är. För att påminna mig själv om de val jag gjort på grund av dem och hur de format mig till den jag är, och hur jag påverkas av dem dagligen.

Det kommer bli riktigt bra tror jag. Är väldigt nervös eftersom jag har det svårt för förändringar och en tatuering är verkligen en förändring. Funderade ett tag på att ha den på foten men på något sätt så vill jag kunna se tatueringen varje dag och ha den "lättillgänglig". Vem vet, ska snacka med M som ska tatuera mig och se vad Gud säger om platsen osv. Vad som blir bäst.

Men det känns bra, bra första tatuering.

Gör inte det barn, förstör inte er fitta som jag alltid råkar göra. ))):

Cw: våldtäkt
För jag är så trött på snubbar och deras "skämt". Jag är trött på att höra dem och hur de förlöjligar våldtäktsoffer och alla framtida offer. Hur de ser till att ingen vågar komma fram och berätta vad som hänt utan skuld och skam i kroppen, men en rädsla att inte bli lyssnad på och förlöjligad ytterligare.
För det är så samhället är, våldtäkt tas aldrig på allvar, speciellt inte de gånger då våld inte varit involverat.

Det är som att vi har exakta bestämda regler som måste följas för att det ens ska räknas som sexuella övergrepp, och om en av de reglerna bryts, då kan det inte vara så.
Inget våld? Ingen våldtäkt. Hade offret lite kläder? Ingen våldtäkt. Sa de inte nej men inte heller ja? Ingen våldtäkt.

Våldtäkt är mer än det som alltid visas och skrivs om i media, de få gånger det faktiskt gör det. De kan förekomma i tystnad, i relationer, utan våld. Det finns allt för många situationer som är våldtäkt men inte ses som det av samhället. Vilket även göra att offer ifrågasätter deras upplevelser eftersom ingen sagt att våldtäkt kan förekomma på många olika sätt.

Du är värdefull, din historia är värdefull och så är även ditt mående och din rätt att bli behandlad med respekt.
Det är läskigt att berätta något som våldtäkt för någon, i en värld som förlöjligar det.

Men du är inte ett skämt och kommer aldrig att vara det. Dina upplevelser är verkliga och du förtjänar någon som lyssnar och stöttar dig. Det finns många där ute som tror på dig, som står vid dig, som kommer gör allt för att det ska bli bättre.

Jag tror på er, ni är bäst och vi alla klarar detta. <3

Varför får jag ångest över att folk ska lämna mig så fort vi inte skrivit på typ två dagar? Ok detta e egentligen mest kring en person, eftersom jag är väldigt trygg med den personen.
Så har en väldig separationsångest hela tiden, är så himla himla rädd för att förlora denna person.

Och det är verkligen inte något smart tänkane. Om jag bara tänker logiskt och kollar fakta så har denna person försäkrat mig om att jag inte är jobbig och sagt att jag inte behöver oroa mig om att inte ses igen, för vi kommer att ses igen.

Och vi har umgåtts en massa och fungerar som vänner och allt e lxm bra. Men trots det så är jag så jävla nojig.

Jag tänker att "vi brukade skriva mitt i natten förut jättelänge varför gör vi inte det längre". Men egentligen har det bara hänt typ tre gånger under de cirka tre månader vi kännt varandra.

Nej jag bara övertänker för mycket, verkligen. Separationsångesten är så förbannat stor kring denna person och det är bara så vidrigt jobbigt.

Nästa gång vi ses själva ska jag fan försöka säga något om det. Vet inte ens vad eller varför eller vad det skulle ge mig. Men jag vill bara säga något.

Det kanske inte är en så bra idé dock. Ugh, jag vet verkligen inte, slakta mig. Detta är skit. Jag måste sluta känna såhär.