Diskutera Yaoi Rollspel! - Sida 12

Han tog bort blicken från den andre som verkade totalt ignorera honom, det gjorde honom lite ledsen men försökte dölja det med ett leende mot Haruhi. ''Mitt namn är Ayase, och det här är.....'' sade hon och tittade upp mot den person som han hade varit med från första början. Han visste inte vad han hette! Han gjorde en liten generad liten grimas ''Förlåt, jag tyck inte ha fått ditt namn'' sade han och log lite osäkert.

Louis står där tyst och tittar åt ett annat håll. Ingen ögonontakt. Tänker han. Han ville inte vara där han ville bort. Han stampade otåligt med foten.

Haruhi kollar charmigt på killen. "Jag är Haruhi Lovegood." Säger han med nöjd ton. Man ska vara stålt på vad sina föräldrar har döpt en till. Tänker han. "Och min...kompis? är..." Säger han och avbryter sig själv eftersom han inte ville vara oartig och bara tänka på sig själv. Sedan ler han mot den andra killen. "Hej." Säger han till honom och fnittrar nästan eftersom han också var söt.

Han ler mot den ene killen som hade hälsat på honom först och vänder sig sedan mot den andra när denne harklar sig. Han ler mot honom också. ''så vilka är ni?'' frågar han och tittar på båda två med en nyfiken min.

Melvin tittar förvirrat på de båda andra, som han först inte märkt kommit förrän de hälsade. Han ser hur Ayase stannar och hälsar, och antar att han lika gärna kan göra det han också. ''Hej...'' svarar han lite frånvarande och skyndar sig fram till Ayase, som gått ifrån honom en liten bit. undrar vad dom vill... tänker han och tar sig en noggrann titt på dom. Hans blick fastnar på pojken som bugade sig. Vilket Ayase i och för sig också hade gjort... Det var värst vad dom var artiga! Han märker också att pojken verkar ganska förtjust i Ayase. Men varför? tänker han och ler lite förvånat och viker undan med blicken. Sedan vänder han sig om lite mot Ayase och tittar med en frågande min på honom.

Louis står där tyst och tittar ner i marken. Han harklade sig lite. Hmm... Kom igen kom på en bra ursäkt att slippa det här. Jag gillar ju inte när det är mycke folk. Tänker han lite nervöst.

Haruhi ler snällt tillbaka och bugar sig lite lätt också. "Tack, detsamma." Säger han och ställer sig upp till rätta och studerar killen framför sig. Gud, så söt han var på nära håll! Tänker han kollar in i killens fina ögon.

Ayase stannar och ser på dom som kommit fram. Det är dom som han vinkat till. Han ler och bugar sig. ''Hej, trevligt att råkas'' han ler glatt över att ha träffat fler personer som verkar trevliga.

Louis följer efter. Men när de kommer fram är han tyst. Han kände sig lite obekväm med myce folk runt sig. Kan inte jag komma på en ursäkt för att smita undan? Tänker han lite desperat.

Haruhi nickar och försöker att inte möta Louis blick. Haruhi börjar vinka till killen som vinkat till dom. Sedan börjar han gå mot dom. "Hej." Får han fram när han kommer fram.

Louis höjer ögonbrynen. "Okej..." Säger han och tystnar. Varför rodnar han hela tiden? Tänker han och funderar. Hon tittar bort mot killen som hade vinkat.

Haruhi sneglar tillbaka och ser att han gör det också. Så han börjar rodna och kollar ner i marken. "Kanske, svara på killen där borta. Som typ vinka till oss." Säger han och tystnar. Pinsam! Han är så... Tänker han och väntar på Los svar.

Louis tittar bort. Han vet inte hur han ska reagera. "Emm... Ska vi hitta på något?" Frågade han och sneglar lite på Haruhi. Han är ganska söt. Han är som unik. Tänker han. Jag har inte stött på någon som han tidigare. Han sjönk in i sina tankar.

Haruhi kollar tyst på Lo och nickar. "Okej...ne, jag antar inte det." Säger han lite nervöst. Sedan märker han hur en kille längre bort ser Lo och Haruhi.

Louis tittar på honom som om han kom från en annan planet. "Tror du att jag skulle bo hemma om jag hade råd att ha en egen lägenhet?" Sade han små irriterat. Snälla säg inte att han är en bortskämmd snorunge. Tänker han bedjande i sitt huvud. Han är ju trotts allt shyst.

Ayase ser upp mot personen. Han ler varmt mot honom. Han håller fortfarande ett stadigt tag om hans ärm utan att igentligen veta varför och utan att tänka på det. Men så fort han sade att han inte behöve hålla i honom så släppte han snabbt och rodnade lite och såg ner. Men det gick över snabbt och han tittade upp mot honom igen. ''Men jag kan ju inte bara lämna dig här, du är ju helt blodig'' sade han och höjde handen för att försiktigt röra vid det blodiga stället. Han tittade på sin hade och såg hur små fläckar av blod hade satt sig på hans hand. Han tittade upp på den andre igen och log. ''Jag bor inte så långt härifrån'' sade han och såg åt det håll han varit påväg åt från första början. Plötsligt såg han i ögonvrån något som rörde sig, han vände på huvudet och såg två personer, samma personer som förut. Han log mot dom och vinkade sedan såg han upp på den person han stod med ''Kom, hitåt'' sade han och stannade för att vända sig om och se om han följde med.

Haruhi kollar lite chockat på Lo. "Vadå råd? Vem som helst har väl råd?" Frågar han och kollar oförstående på Louis. Haruhi var ju inte van vid "vanliga" personer. Han var ju rik och hade aldrig behövt betala något själv. Och han visste ju inte själv hur det var att vara fattig.

Louis tittar shockat och oförstående på Haruhi. "Vänta nu, har du en egen lägenhet? Och du är 15. Hur fan har du råd?" Säger han förvånat. Helvete... Är han rik eller vad? Och han är 15! Han är ju 4 år yngre och har en egen lägenhet. Tänker han och suckar.

Haruhi ler snällt mot Louis. "Jag har nyligen flyttat och jag bor nära centrum så jag kollar hur allt ser ut, typ." Säger han och inser att han själv varit ganska så ärlig. Oj, gillar jag honom typ? Och det känns som jag är lite för snäll... Tänker han och känner hur hans hjärta börjar dunka snabbare.

Louis släpper honom inte med blicken. "Du då? Vad förde dig hit?" Fågar han lite nyfiket. Hmm... Jag tror inte han kommer vara lika öppen mot mig som jag var mot honom. Jag är så jävla dum ibland. Tänker han.

Haruhi rodnar lite av vad han just sa. Att han berättar sånt för mig Tänker han och ler. Oj! Nu kom jag av mig, vad ska jag säga? Tänker han och blir nervös eftersom det blev tyst.

Louis tittar ner på honom och möer hans blick och suckar. "Jag har rent ut sagt ingen aning. Jag var sur på min pappa... Så jag gick ut för att ta en cigg och sen stötte jag på dig." Sade han och ryckte lite på axlarna. Varför säger jag allt det här till en kille som jag knapt känner. Jag måste ha blivit knäpp. Tänker han.

Haruhi nickar och kollar upp på honom. "Men varför kom du hit ut egentligen?" Frågar han nyfiken. Han är ganska snygg och jag skulle egentligen vilja lära känna honom. Tänker han och rodnar.

Louis rycker på axlarna. "Jag vet inte. Jag är dålig på sånnt här." Sade han och det var han. Han var mycke själv och sökte sig till ensamheten på de lite fattigare gatorna var utomhus. Det var sällan han var på de här området an Paris. Han mumlade något ohörbart och fundeade. Vad ska man göra nu då?Tänker han.

Haruhi ler en aning blygt mot Louis. "Nu då?" Frågar han honom när det kommit ut ur caféet. Sedan kollar han också mot killarna längre bort. Haruhi hade inte riktigt heller förstått vad som hänt där. Så söta killar! Tänker han när han han ser dom bättre. Fast de skilde några meter fortfarande.

Louis traskar efter. Han slänger en blick på killarna såm stod en bit längre bort. Hmm... Va har hänt där? Tänker han.

Haruhi märker att Louis lyder hans "order", det får honom att flina. Gulligt. Tänker han och försöker att inte rodna sedan öppnar han ytterdörren och kliver ut. Han håller upp den till Lo och hoppas att han inte ska möta hans blick.

Louis följer efter Haruhi. Hmm... Undra vad som fick honom att bjuda med mig? Han slukas in i tankar. Han stoppar ner händerna i fickorna. Föst bjuder han på kaffe och nu det här? Skumt... Men jag vill inte vara ill besvär men han fråga så han får rent ut av stå ut med mig. Tänker han och flinar lite för ig själv.

''Va?...'' säger han förvirrat. vill..han att jag ska komma till hans lägenhet? Melvin kan bara inte låta bli att le. ''Hellre det....'' han möter den andres blick med sin varma och nu livfulla. ''Men du behöver verkligen inte ta hand om mig...'' ursäktar han sig sen snabbt. jag vill verkligen inte tränga mig på hos någon... men på sätt och vis vill jag... följa med honom.. Melvin tystnar och tänker djupa tankar. Riktigt djupa tankar. Äsch... jag följer med... han verkar trevlig tänker han och ler lite mot Ayase. Men han drar undan sin arm från den andres grepp. ''Jag kan gå själv...' säger han vänligt, men ändå bestämt. ''Var bor du då?''

Han backar och Ayase's hand typ glider från hans ärm. Han bra står och tittar oroligt på den främmande personen. Men...men...'' säger han och tar ett steg fram och tar tag i den andres ärm igen. 'Du är skadad'' säger han oroligt och håller ett stadigt grepp om personen. Han ser ner och tänker. Om han inte vill gå till sjukhuset då... Han ser upp mot personen, fortfarande oroligt men en liten smula hoppfullt nu istället. 'Ko...kom till min lägenhet då' säger han och tittar ner, rodnandes. Han hade aldrig bjudit hem någon eller haft någon hos sig så det var väl klart att han var lite nervös.

Melvin låter sig absolut inte ledas någonstans. Han backar bak några steg och ler förvirrat. ''Sjukhus?'' Han kramar om boken i sin famn i ett hårt grepp, som om någon skulle få för sig att ta den ifrån honom. ''Nej... det behövs inte...'' säger han lite frånvarande. Att fara till sjukhus var det sista han ville. Melvin drog tillbaka sin arm från Ayases grepp och tittar lite oroligt på honom. varför vill han ta ed mig till sjukhuset? Blodet hade slutat rinna nu, men lämnat efter sig ett tjockt blodspår längs ansiktet.

Han tittar oroligt på personen som långsamt ställer sig upp. Det märks att han har lite ont. Ayase ställer sig också han upp och tittar fortfarande oroligt på honom. ''Du behöver komma till ett sjukhus'' sade han orolöigt och tog tag i den andres arm och såg bedjande på honom. ''Kom, jag hjälper dig'' sade han och började dra lite lätt i armen på främlingen. Men han släppte en snabbis för att springa och hämta sin kasse som han hade slängt ifrån sig, tur att han inte hade haft något ömtåligt i den, tänkte han och sprang sedan tillbaka och tog åter tag i den andres arm för att sedan försöka släpa med honom till sjukhuset.

Han tittar upp mot personen som frågat honom en himla massa saker på en gång. Smärtan pulserade i huvudet, men han brydde sig inte så mycket. Istället ler han vänligt mot den andra. ''Det gick fint, jag år bra.'' svarar han som om inget speciellt alls hade hänt. som om det var någonting som hände dagligen ; vilket det på sätt och vis var. Melvin rättar till några sidor som blivit vikta och gnuggar bort blodet från boken. Sedan ställer han sig försiktigt upp, och upptäcker en hel del andra ställen som nu också gjorde ont. ''Jag är ganska klumpig...'' ursäktar han sig blygt och möter den andres blick.

Haruhi rycker på axlarna och sneglar lite bak mot Lo. "Du gör som du vill..." Säger han och tystnar. Sedan kollar han också ut. Så nu ser han dom? Tänker han och skrattar lite tyst för sig själv.

Louis reser sig upp. "Vill du att jag ska följa med?" Frågar han och tittar på Haruhi. Det där var nytt... Tänker han och ser något i ögonvrån. Han tittar ut genom fönstret. Han såg två killar, den ena satt och hade en blodig hand och den andra satt på knä brevid. "Hmm... Vad är det som händer där?" Säger lite för sig själv.

Haruhi kollar surt på Lo. "Mmm, jag är ju alltid sur." Säger han och kollar skeptiskt på honom. Sedan ställer han sig upp och vänder sig mot ytterdörren. "Ska gå nu, men om du vill...så får du hänga på." Säger han och kollar inte ens på Lo när han säger det. Något som inte Lo ser är att han rodnar. Shit! Börjar jag gilla honom? Tänker ha och känner att det blir pinsamt.

Ayase gick förbi parken och framåt. I handen bar han en kasse som var halvfull med olika saker. Allt från hushålls saker till mat. Det var en vacker dag så han hade valt att gå istället för att åka buss eller tåg. På ett ställe så såg han två människor som stod och, vad det såg ut som, bråkade med varann. Han skrattade lite roat och tänkte att dom måste vara goda vänner om dom kan stå och hålla på så. Men snart riktade han uppmärksamheten framåt och såg en annan person som läste någonting. Men plötsligt så kollapsade personen och föll till marken. Ayase släppte kassen och skyndade sig fram. Han såg att personen reste sig, och det gjorde honom lite lättad men han sprang ändå fram och satte sig på knä framför personen. ''Hey! Mår du bra? Vad hänte? Hur gick det?'' frågade han och visste igentligen inte vad han skulle göra, men han skulle försöka hjälpa denna person så mycket som gick.

Melvin fortsätter att läsa och cirkulera runt. Men tillslut känner han hur yr han börjar bli och svajar lite. Han tittar upp ur boken och ett svart skimmer döljer hela siken för honom. I nästa stund ligger han på den hårda marken och tittar upp i himlen som är alldeles blå. Boken ligger uppslagen bredvid honom och några sidor är vikta. vad hände...? Med handen trevar han efter den och får tag i omslagets hårda pärm. Sakta drar han den till sig, samtidigt som han sätter sig upp med hjälp av den andra handen. Nu upptäcker han hur ont han fått av fallet. det här kommer jag att få blåmärken av... suckar han olyckligt och tittar ner på sin skadade bok. Men det droppar någonting rött på den. Det verkar komma uppifrån. Försiktigt rör han vid håret med den fria handen och tittar på den. Fingret blev alldeles kletigt av mörkrött blod. jag verkar blöda från huvudet...

((OFF. Hoppa in när du känner för det :3.))

men det är bara att hoppa in!!

((OFF. Ja hur kan man börja här då? xD Förlåt men det verkar typ bara vara ni som skriver x3))

Louis rynkar panna. " Vad glad du blev helt plötsligt." Sade han fundersamt. Hmm... Vad kan du tänka på då lille du? Du är så konstig, ena stunden är du sur, andra stunden rodnar du och sen flinar du... Jag fattar inte... Tänker han och kollar lite misstänksam på honom. "Hmm..." Sade han lite för sig själv.

Haruhi kollar surt på Louis. "Knappast." Säger han och fnyser. Sedan kollar han ut genom fönstret igen. Så jobbig han är! Tänker han och vill bort där ifrån. Ja, jag säger att jag ska hem, det blir bäst. Tänker han och flinar trumferande på Lo.

Louis skrattar elakt. "Såja, jag vet att du inte kan motstå mig. Annars skulle inte du bli så röd i ansiktet, och jag tror inte att det är elementet." Sade han och flinade retsamt mot honom. Ahahahaha! Han är knallröd i ansiktet. Är jag så oemotståndelig? Tänker han.

Haruhi kollar shockat på Louis. VADÅ!? Tänker han och blir röd i anskitet. SATAN! Tänker han och kollar desperat ut och ser killen med boken igen. Sedan vänder han tillbaka huvudet och kollar på Lo stumt. "Eeh...Jag vet, jag är söt men jag är inte en pedofil kille som gillar kaffe." Säger han och fnyser även om han blev lite rörd av vad Lo hade sagt. Han är ganska snygg men... Tänker han och kollar tjurigt på Lo.

Louis flinar. "Vem vet?" Sade han och flinade lite större. "Jag har då inte träffat en så söt ung kille som du." Sade han med ett belåtet och helighetsfullt ansiktsut tryck. Hmm... Han är rätt så söt... Men är han min typ? Jao, vet inte... Borde nog lära känna honom bättre. Tänker han och kollar lite fundersamt mot Haruhi.

Harhui kollar nyfiket och förväntansfullt på Louis. Kom igen nu! Det här måste ha förolämpat honom. Tänker han och flinar. Sedan får han syn på en kille som gick och läste bok utanför cafet. Vem e de? Borde det inte vara kallt? Tänker han och lägger huvudet på snedd. Sedan fäster han blicken på Lo igen. Han måste bara bli förolämpad nu. Tänker han.

Melvin strosar tyst runt i en cirkel samtidigt som han läser en tjock bok med mörk lila omslag och en bild på en ung pojke med runda glasögon och en smal trä pinne i handen på framsidan. Han går väldigt sakta och är helt inne i handlingen då han hör någon som låter ovanligt kaxig. Han stannar upp, sneglar över kanten på boken och får syn på två pojkar som verkar bråka om någonting. Vad sura dom är.... eller? kanske inte... tänker han förvirrat. Han iakttar tjafset en kort stund innan han dyker ner i boken och fortsätter att cirkulera runt i en sakta takt samtidigt som han gnolar tyst på en melodi.

Haruhi kollar surt på Louis. "Nej, det är bara elementet som kokar." Säger han och fnyser. Sedan sneglar han ut genom fönstret. "Och så intreserad du verkar vara på mig då, gillar du att ragga upp små pojkar som jag eller?" Frågar han och flinar. NU DU! Tänker han och ler förväntansfullt mot Lo.

Louis höjer ögonbrynen. Sen började han stratta retsammt. "Gör jag? Oj då." Säger han och ett lömskt och elakt flin sprider sig över hans läppar. Oj då. Han vart känslig. Jag kanske går lite för långt? Tänker han och lutar sig tillbaka i stolen.